Genom eld och vatten...

Tintin i solsken på Artillerigatan

Det här med vänner kan man skriva hur mycket som helst om. Min vän kloka Micke Å brukar säga att en människa ska vara lycklig om hon har en endaste vän som vid hennes dödsbädd håller hennes hand och ärligt kan säga att "Henne känner jag väl!". De flesta har ingen.
Jag tänker på den där mannen som nyligen hittades död och hade legat död i ett år i sin lägenhet och ingen hade saknat honom. Det gråter i mitt hjärta av höra sådant.

Den här vita stenen fick jag på min födelsedag förra veckan av Carina!
Jag har många vänner, bästa vänner, vänner som jag verkligen litar på, älskar och månar om.
Vänner med sådan värme att när vi träffas allihop samtidigt börjar glacierärerna smälta i rekordfart.
Det kanske är det ovanligt och hur förklarar man det? Kanske genom att vi inte blivit hopfösta på något sätt utan vi har valt varandra och förtjänat varandra genom åren och kanske blir det så när man väljer någon med hjärtat.

Den här vännen ovan, hon är en vän som kommer att sitta där vid min sängkant, det kan jag lova och svära. Vi har vuxit upp tillsammans, börjat skolan och slutat skolan tillsammans, bott i samma kvarter, vi har delad barndomshistoria, ungdomshistoria och vuxenhistoria och utan att vara min biologiska syster så är hon just det, min syster.
Vi har gått igenom eld och vatten tillsammans, delat och burit varandras bördor, sorger, motgångar och bekymmer och även allt det bästa som livet kan ge av framgång, skratt och glädje.
Vi delar alltid allt, från minsta grej till de största upplevelserna. Allt de bästa vi unnar oss själv, unnar vi varandra. Att ha en sådan vän gör att livet blir så mycket lättare och roligare att leva.
Kom just att tänka på att hon fortfarande har en upplevelse att att kvittera ut, den som hon fick av mig på sin 40årsdag. Jag hoppas hon väljer en safari till Afrika eller en resa till Lhasa, eller en shoppingresa till London, Milano, Barcelona eller åh..Pariiis som jag får följa med på hihi!

Tintin och jag 30 mars 2009!