Lycka är...

Lycka är att se ut som yrvaken åkersork, en varm sådan!

Mitt under min fredagkväll kom det en pälsmössa flygande och landade på mitt huvud! Jag som letat efter min pälsmössa med ljus och lykta behöver inte leta mer för nu har jag en ny!

Det goda CickiG letade efter huvudet som askungemössan passade på och se där fanns jag!

I mitt förra inlägg om "As good as it gets" finns en scen där Jack Nicholson rusar ut från sin psykriatikers praktik och ser alla som sitter i väntrummet frågar högt rakt ut "What if this is as good as it gets?" om sitt liv med tvångbeteenden och läkningen av dessa.

Jag frågar också från mitt hörn i livet här ute på ön "Tänk om livet inte blir bättre än så här?"

Ja, då är jag fullkomligt nöjd med det som är.

Lycka är att sitta runt ett matsalsbord och dricka glögg

Efter att med hjälp av den gode bybon AndersN ha avklarat den sista grovsopehämtningen för året i ett relativt milt väder, det regnade inte som det typiskt nog alltid gör när det är dags att dra grovsopor till hamnen och at trängeln vid båten uteblev kändes det extra härligt att fira i alla fall för mig första glöggaftonen med grabbarna i Svens fina hus i Trouville.

Just denna dag var också avstängning för sopstationerna i Trouville, inte för att det är lycka precis för nu det är bara för alla att dra med soporna ner till byn, men vi har i alla fall fortfarande vatten i ledningarna och det är lycka.

As good as it gets I...

Jag har just tittat klart på den bästa feel-good-filmen jag vet även om jag var jättetrött har jag hållit mig vaken för den här ville jag inte missa "Livet från den ljusa sidan" fast jag gillar den engelska titeln mer, "As good as it gets" något i typ, det blir inte bättre än så här!

Varje gång jag ser filmen kommer jag exakt  i håg alla detaljer och lukter i miljön jag befann mig i när jag såg den första gången  för jag blev så tagen redan då och sen dess har jag sett den otaliga gånger med jämna mellanrum.
Jag såg filmen en kulen vinterkväll på Kirklands bio, utanför Seattle där jag bodde -97.

Filmen är både dråplig och charmig och full av skildringar av människors egenheter, extrema i detta fall men ändå igenkännbara för alla att förstå att relationer är svåra men inte hopplösa och vill man så kan man som min Lasse brukar säga.

Älskar den filmen också för att den visar att människors godhet helar och utvecklar liv och samvaro, bara man låter någon komma in och lära känna en. Behöver inte nödvändligtvis vara just den rätte, kan mycket väl bli en god vän.

It´s hard to make good friends in a lifetime....ur en låt med Tony Joe White

Jag har sådan tur för jag har många feel-good människor i mitt liv, de som gör gott för sin nästa. Alla de som inte vill sin andre väl har fått gå eller valt bort sig själva och det är för väl att det har blivit så för livet är för kort för elakheter, missunnsamhet och intriger. Jag har lidit och gråtit färdigt med sådant för återstoden av mitt liv.

Tänkte speciellt på alla de goda människor jag känner och ännu inte lärt känna så väl fredagen i denna helg som här ute på ön var en mycket gråtrist novemberdag, men så samlas hela byn efter dagens göromål för att inleda veckoslutet med en eller annan efter-jobbet-öl på puben, ljusen är tända och värme, kärlek och omtanke sprids emellan de församlade.
Även om det inte alltid är glammiga saker ur fantastiska liv man samtalar om för det händer att det är riktigt sorgliga saker som avhandlas mellan borden, de sorgliga sakerna är också en del av livet så delar man med sig och får stöd från oväntade håll.
En fredagkväll härute blir ofta inte riktigt som planerad och kanske är det  mycket för att vi inte planerar så överdrivet. En sådan kväll blev just denna fredagkväll, den blev sen och tunga ämnen diskuterades men ändå vaknar vi upp leende inför en arbetslördag  för vi vet att det är goda människor vi omger oss med och som vill varandra väl. Vilken himla tur vi har som hittat varandra!
Kolla in slutet på den här filmen om hur Jack Nicholson förklarar för Helen Hunt att hon är "the greatest woman on earth"  (ca 5.45 in i klippet )
Tillägnar den här lilla filmsnutten till alla goda människor jag har i mitt liv, kvinna som man. Lovely you...

P.S Varför görs det så få så här bra filmer?

Rulla hatt på stan...

Fortfarande den enda riktga mannen på Stureplan!

Det skrivs mycket om att folk håller på att bli snällare, naiv som jag är tror jag förstås att det är sant för jag lever skyddad i en värld långt i från elaka tacklingar och sarkasmer i min rosa värld omgiven av världens snällaste och goaste människor som bara öser kärlek och värme omkring sig.

Går man och tror så kan man bli bryskt utknuffad ur den bubblan som jag blev igår när jag kikade ner i den puttrande kitteln kallad Stureplan.
Ja nu låter det kanske värre än det är men när jag vaknar efter en fantastisk dag och kväll  med bara de mest kärleksfulla människor jag känner och det första jag tänker på är varför måste folk vara så kalla och hänsynslösa?

Igår var vi Stureplan och det är i sanningen inte så ofta numer men när man väl går ner där är det lika bra att skanna igenom plejsen, Prinsen, Zinkbar, Sturehof och sist Riche.
Nu är vi ju inte precis några duvungar eller nybörjare i den djungel men sällan har jag blivit så bokstavligen trampad på som igår. Folk springer faktiskt på riktigt över en utan att ens blinka, man står där som en svängdörr med sitt glas och svimper vin på sina vänner när 2 meters ynglingar drar fram som slåttermaskiner. Vad är som har hänt med folk egentligen? Eller har det alltid varit så och jag förträngt?

Att man sedan kan komma fram till helt okända människor och utala sig om dem som personer! Det hände mig! Lustigt men å andra sidan är det inte första gången, av någon anledning triggar jag igång saker hos folk med min blotta närvaro, är det för att jag törs vara mig själv eller who knows?

Samme person, engelsktalande stod sedan och häckade hos oss en längre stund för att som avslutning fråga min väninna om hon ens förstod engelska. Yeah people sensitivness.
Så, vem var det som startade den här kampanjen om snällhet?

Bortsett från mina obervationer om att Stureplan fortsatt är starkt magnetisk för den förhoppningsvis utdöende sorten, elaka och dumma människor så var det en härlig kväll med goda väninnor.

Här minglar hattefnattan...

 

...och hennes syster!

 

 Finanskris? Inte här i alla fall!

Hepp, because we are worth it!

Mingelkonstnär för en kväll...

Vattenhålet är en måste för en lyckad mingelkväll!

Jag brukar säga att jag är helt talanglös, jag så sorgligt är det faktiskt!
Mina vänner däremot är talangfulla, jag har av någon outgrundlig anledning, ungefär om målsökande robot lyckats omge mig med idel talangfulla vänner där jag är den enda som inte besitter någon som helst talang, trodde jag!
För just ikväll fick jag en vink om att min talang kanske består i mingla och att det är kanske tack vare min mingeltalang som jag lyckats omge mig med så talangfulla vänner som bjuder till en sådan konstnärlig kväll som denna.

Det där med mingel är en underskattad konstform i relationskapandet som man inte skall förakta.
Jag läste om att vishet inte  kommer automatiskt med tid och erfarenheter i livet utan genon att man lär sig att använda sin intelligens och kunskap och ovan på det  livet igenom måste man underhålla sin sociala kompetens som människa annars blir man till sist koko även om man har högt IQ.

Jag har en vän (min anm. som är kanske mer intelligent än social ) och han har utvecklat en metod som han utövar för vara en perfekt minglare och middagsgäst och utifall han eventuellt hittar något raggningsobjekt. Detta delade med sig:
Inför en middag tar han ex.vis reda på allt någon kan tänkas vilja veta om mascara utifall han skulle få en  bordsdam som han vill underhålla. Sedan berättar han allt han kan om mascara och märken för att imponera.
Hrmmm...hade jag haft honom till bordet  hade nog jag ursäktat mig med att jag behövde en huvudvärkstablett eller sagt att jag  skulle gå ut och röka även om jag inte rökte eller sagt att jag behövde byta tampong.

Men ok, att prata om mascara är nog bättre än att utförligt berätta om hur man mekar en lastbilsmotor som jag råkat ut för en gång, gudars och gäsp.

Men hur som, mingel...det finns ingenting som slår referenser och personliga möten. 
Kolla in denna site om hur du  blir en bättre minglare!

Ikväll utövade jag min nyupptäckta talang, jag minglade alltså och å vad kul och lätt det är när man är på hugget och så lite det är som behövs, lite bling bling och bubbel så är saken biff.

Roliga och trevliga människor, människor som jag aldrig mött förr, skratt och berättelser och tiden går blixtsnabbt så är kvällen till ända och vad har man gjort utom att roat sig själv medan man blir en visare människa och goodiebag fick man med sig hem, ja jag fick fickorna fyllda med godis också!

Mingelkonstnär 1

Mingelkonstnär 2

En hoper minglare i intressanta och avslappnade samtal!

Väldigt snygg matta förresten!

En iskall eftermiddag...

Strandvägsallén, hundratals hundars dagliga toalett, så även min Kellys

Nu är det inte ett enda löv kvar på träden, löven ligger uppblåsta i drivor längs Strandvägsallén i väntan på att stadens städpatrull skall komma och suga upp dem, vidare krattas gruset och städas från alla hundlortar som slappa hundägare som inte ids böja rygg för ta upp det.
Det är vidrigt men faktiskt har det blivit bättre sedan kommundelsnämnden började hänga ut hundbajspåsar till de östermalmare som har råd med hund men inte anser sig ha råd med hundbajspåsar.

Kelly är nog den enda levande varelsen som njuter av att ila fram och tillbaka  i lövhögarna när snålblåsten viner runt knutarna, mina fingrar är isbitar i flisvantarna och jag önskar jag hade tagit på mig en varm dunjacka.

Man är viljelös i jämförelse med en katt...

I vårt hushåll bor världens gulligaste och snällaste katt, Julia snart 20år.

Men även om hon är världens mysigaste så finns det dagar som man suckar uppgivet, för när Julia har givit sig den på något är hon skoningslös och ger sig inte förän hon fått som hon vill och det får hon alltid.

Vilken kattägare känner inte igen sig i den här situationen?

Snart är det julmarknadsdax...

Nu är det hög tid att plocka fram värme och blockljusen och fixa till lite fluff och varm känsla för höstmörkret har övertaget över våra dagar nu och kylan har krupit nästan in på bara skinnet, hurrburr!

Lite mulliga färger i blommor och ljus, sådant man blir glad av och på med ulligaste tofflorna och varm gosig pläd så är saken biff. Så tänker jag överleva till åtminstone 1:a advent som faktikst inträffar redan den 29 november.

Detta innebär även alltså att julmarknaden i Rademachersmedjorna inträffar redan den 28-29 novrmber! Så kul för då behöver jag inte missa den till förmån för en kanske mycket mindre men icke desto mindre intressant marknad, det är Sandhamns julmarknad jag tänker på. Liten men naggande god, anordnas den för 5te gången av företagarna på orten och alla som har något de tror är intressant för att sälja får vara med. Vår lilla ö-marknad är super cool och blir bara bättre och bättre och i går ännu bättre för jag ska ju vara knalle där.
Hotellet och Värsan ställer upp med fantasiskta delikatesser i hård konkurrens med bybornas hemgjorda sylter och dekokter, blandat med hemstöpta ljus och underbara julkransar.

Jag själv ska sälja min mammas hemstickade norska vantar och sockar i ull med stjärnor som är så vackra, varma och slittåliga.

Det är bara att båta ut sig den 5-6 dec och ta del av glöggen och gemytet och tjacka in sig på ett par vantar till ett överkomligt pris.

Det är förresten det som är det bästa med den här marknaden, här kostar allt så pass lite att alla har råd med det de önskar sig.

Jag för min del brukar köpa lite ur varje stånd, men så är jag ju en knallemarknadsälskare.

Min mammas norska vantar och sockar

Sybariternas Mecka...

Prydnadspepparfrukter i färglada papperskassar

Är någon som jag i bland totalt tom och innehållslös och i desperat behov av att piggas upp så vet jag precis stället med de rätta grejorna för att få livet att le igen.
Det är ett ställe som både doftar ljuvligt av de finaste blommor och förföriskt av kaffe och choklad och kanske inte så himla förföriskt men ack så välsmakande av ostar och det är ett ställe i gamla stan i Eskilstuna.

Den som ännu inte upplevt Blomsterpralinen måste ta en tur till detta ett av livsnjutarnas paradis.
Dit åker i alla fall Lasse och jag när håglösheten sugit ner oss i ett hål.
Var gång jag sätter min fot i denna förtjusande affär börjar jag automatiskt att le, det är svårt att vara sur där inne.

Är man ute efter en Marabou mjölkchoklad får man gå till ett annat ställe för på hyllorna hos Blomsterpralinen hittar man bara det bästa från Valrhona, Amedei, Venchi  mfl, ja den som fattar vad det är fattar att det är top notch i chokladsvängen vi talar om.

Letar man efter t.ex special kaffe som från Åre kafferosteri hittar man det här.
Ja så är det naturligtvis med ostarna också, här finns inga bleka dussinostar utan bara det bästa av det bästa. Till min stora glädje också många ostar från Jurss-mejeri i Flen som gör fantastiska svenska mögelostar långt från Kvibille, men så kostar de också lite mer.
Alla mina franska favoriter hittar jag också här, inte alltid dock för sortimentet rullar hela tiden och en ost som inte är i sin fulla perfektion just vid inköp sitter aldrig säkert här.

Vill man lära sig mer om choklad, kaffe och ostar går man på kurs här, Anna och Chatrin som driver butiken är jätteduktiga och superroliga föredragshållare. Här sitter inget fast och man får sig många skratt samtidigt som man lär sig en massa och smakar och dricker gott. Ja nämnde jag att de där flickorna är superduktiga på viner också.

The Love Shack is a little old place where we can get together...

Provsmakning hör till, Anna hon bakom disken berättar gärna allt om ostens kvalitet och ursprung, alla kunderna får samma excellenta betjäning.

Oljor, kex, marmelader och andra tillbehör från närproducerande gårdar till ostarna sitter aldrig fel.

Blommor som möter i dörren och som gör en glad!

Arrangemangen till presenter härifrån är något alldeles extra.

Får jag en bukett från Blomsterpralinen hoppar i alla fall jag högt av gjädje.

Chokladavdelningen!

Den är kanske inte världens största, det finns de som är större som den på NK och Söderhallarna men härifrån går du aldrig hem med en nitlott det är ett som är säkert

Det här med Halloween

Det hela verkar en smula amerikanskt men vi hänger på så gott vi kan!

Oktoberkväll på Östermalmstorg

Östermalstorg by Pia Ehrenpreis

Så snart vi befann oss innanför tullarna, kände vi köpbegäret ta ett strupgrepp om oss men vi stretade emot och lyckades lösgöra oss endast tack vare hungern som för tillfället var större än köplusten.

En rätt kylig och helt vanlig vardagkväll vid nittontiden på Östermalmstorg. Kontoren har stängt, Hallen håller på att tömma sig på de sista kunderna, Åhlens har fortfarande öppet och bjuder till inköp och vi har fortfarande inte köpt något.

Vi hade just ätit och fikat bort några härliga timmar på Hallen och blev precis färdiga med vårt varande innan alla stressade människor sköljde in med sitt görande.

För att undgå den obehagliga känslan av sårbarhet över att inte riktigt ha fått kontroll över shopaholicen i oss stod vi ett tag utanför Hallen och kamouflerade oss i brottstycken av våra medmänniskors samtal.

"Varför skulle just han ta livet av sig?"

"Hej förlåt att jag är sen"

"Nej det gör inget alls, du ser stark ut!"

Vi  flydde in till mobilförsäljaren i hörnet för att komma undan alla samtal som vi inte önskade ta del av och trodde att vi där var räddade. Haha en mobilförsäljare knäckte oss inte  så lätt, desstuom hade vi inget behov av nya mobiltelefoner.

En halvtimme senare kom vi ut med nytt abonemang på 24 månader, en ny telefon, ett minneskort och en BlueTooth. Hade vi inte fått syrebrist och trots erbjudande om vatten där inne hos mobilförsäljaren hade han även lyckats sälja på oss förnyade mobila bredband.

Vad trodde vi om oss själva egentligen?

Hedvig Eleonoras torn lyser upp mörkret och inger hopp för morgondagen.

Den sista orken kopplas på i trötta fötter för att ila hem med middagen från Hallen.

Torghandlaren drar sin blomstervagn hemåt mellan bilarna.

Över östermalmstorg cyklande eller gående i all hast, grillens skylt inbjuder för en "life saver" på vägen.

Kakmonstret besöker Östermalmshallen

Efter en oanständigt sen lunch är det dags för sockerkicken i goda kumpaners lag.
Roberts coffee mitt gamla frukosthak har utökat sitt terriorium och därmed också bakelse och kakdisken.
En espresso och en  damsugare i form av en minipumpa sitter inte i vägen någonstans.

Botanisering bland preservatives

Vandring bland delikatesserna

Solen, en kompis!

Solen har lyckats med sin kamp emot molnen och regndimman och lyser denna sena oktoberdag upp lotsbåtar och vår tillvaro.

Äntligen vintertid!

Segelbåtar i vinteridé på stranden öster om Alexanderudden

Sommaren är märkbart över, avtrycken efter sommarens alla gäster har antingen regnat bort eller blåst bort och den får säga vad den vill om sommaren och dess turister, jag säger i alla fall att det är skönt att de och spåren är borta. Det är inte av missunnsamhet eller att jag inte vill dela mig men sommaren här är som att leva i en hysterisk familj på gränsen till sammanbrott så lite lugn och ro med nära och kära är välkommet.

Det lilla samhället har blivit sig självt igen och andas lugn.
Alla känner återigen alla, man nickar och ler och man pratar lågt med varandra om vardagligt saker som man gör under lågsäsong. Till after work på Värsan under fredagarna klockan fyra samlas man för att checka av alla veckans samlade händelser och försäkra sig om att alla vet allt. Så är det bara och vi gillar att ha det så.

I morse vaknade jag nöjd över att ha fått sova 8 timmar i stället för de vanliga 7 och firande den återtagna vintertimmen med en TV morgon med frukost på sängen, lunch med väninna och en långpromenad kors och tvärs genom ön, under 2,5 timmar träffade vi inte enda människa.
Vintertid är inte så dumt det.

Vänner äter middag på Värsan

Kelly tar sovmorgon under varmt täcke

Tallbarr täcker den folktomma Trouvillevägen

På Oxudden har tången börjat flyta in

Alexanderudden sedd från öster