tisdag 29 november 2011
I adventstider
första advent, eller ja, delar av Sverige i alla fall.
I Skåne, Dalarna, Jämtland, Härgedalen och delar av Norrland var det
kanske inte lika gosigt som för oss i MellanSverige och Stockholms
skärgård. Klass 1-2 varningarna haglade över stora delar av
Sverige, som mest var det 28 stycken men vi klarade oss då vinden var
sydvästlig. Endast några timmar på kvällen vände det till nordligt
så ja visst blåste det i rejält i byarna hos också men inte till
närmelsevis de orkanvindar på upp till 40m/s som Skåne fick.
Det stormade så hårt i södra Sverige att Öresundsbron stängdes
likaså tågtrafiken,båttrafiken och flygtrafiken, en 650kvm stor
glasfasad ramlade av ett varuhus i Helsingborg och en torrdocka från
Öresundsvarvet hamnade på E3:an och där står den 6000 ton tunga
dockan nu utan att någon vet hur den skall kunna bärgas.
Vi i Stockholmsområdet kunde däremot njuta av all ljusbelysning och
julskyltning på stan och sedan lugnt sitta hemma med brasa, glögg,
lussekatter, hyacinter och adventschokad och bara mysa.
För min del blev det rätt mycket brasa under eftermiddagen och
kvällen då jag under helgen kännt av en förkylning som idag har
kulminerat (hoppas jag).
Så här dålig har jag inte varit på flera år tror jag, men en och
annan huvudvärkstablett, rinexin, gurkmeja, varmt att dricka, mycket
sömn och något trevligt att läsa borde göra susen för i helgen är
det julmarknad på Sandhamn och då måste jag verkligen vara på
hugget eftersom jag ska vara knalle där:)
lördag 26 november 2011
Dags för lite julfeeling!
upp mina ljusblå i morse.
Jag konstaterade även att jag blivit förkyld i natt och jag som ska
dricka champagne idag morr!
Hursomhelst, 1 advent = dags för lite jul-feeling!
Tidigare i veckan var jag till Systrarna i Handelshuset i
Saltsjöbaden, där höll man som bäst på att pynta de småländska
bockarna som intagit gårdsplanet.
Just som de stod med ljusslingan i högsta hugg sladdade det in en
skåpbil, ut hoppade en exalterad norrman som fått syn på bockarna.
Han var på väg till sitt hemland, två bockar fick följa med dit:)
Ja de är jättefina så jag förstår det smått hysteriska inköpet:)
Min goa kompis på Systrarnas skickade med mig de här fina
värmeljuscylindrarna. De pryder mycket snyggt sin plats i fönstret
här ute på ön.
Jag har även lyckats hinna med att få upp mina fina julstjärnor
från IKEA. Tre stycken i plast med ledlampor, låter inte så hejsan,
men snyggare än man kan tro.
Däremot blev det platt fall för ljusslingan som skulle upp i tallen,
en delslinga var trasig. När jag skulle köpa en ny visade det sig att
just den varianten inte längre säljs fr.o.m. detta år, morr igen.
Det var bara att mobilisera om och peta ner det som var kvar av
slingan i en ljuslykta.
På måndag skall jag plocka upp en krans av järnek från Systrarnas
som jag glömde i veckan samt ett gäng hyacinter som skall planteras i
mina nya nasse-fat, också från Systrarnas.
Kolla in deras snygga julsaker på Facebook! Sök sidan: Systrarna i
Handelshuset
lördag 19 november 2011
En fin dag för presenter
Den här festen har jag sett fram emot länge för det är inte vilken
födelsedagsfest som helst utan en överaskningsfest och hyllning till
öns "kuf" som fyller 70 år!
Jag säger kuf för det har skrivits artiklar och kåserier i DN, Svd
och skärgårdstidningar om denne man samt att han varit med i en real
tv-serie om ön där han var en av huvudfigurerna och som gjorde honom
till rikskändis.
Det har tisslats och tasslats, hemighetsmakeriet har varit omfattande
och ön har puttrat i flera veckor.
Uppslutning har varit över all förväntan, till den milda grad att
alla inte har fått plats till middagen.
Till sorg för många som har en mångårig relation till dagens
jubilar, men det ordnar sig säkert till eftersläppet.
Vår och öns jubliar är den karge Björne på Motorverkstan. Mannen
som inte lämnar någon oberörd, dvs om man har något som helst
ärende till mortorverkstan om det så bara är att pumpa cykeldäcket.
Oavsett vad denne Björne jobbat på för image genom åren lyser
ändå hans stora varma hjärta igenom alla uppläxningar har utdelat
till sin omgivning:)
Jag kan knappt vänta till jag ser hans min när han upptäcker alla
gratulanterna som samlats i Missionshuset!
Om han nu dyker upp för han har en särdeles bra förmåga att kunna
smita:):)
P.S
Vad är det i mitt paket till Björne?
Ett par varma hemstickade sockor att stoppa i vinterkängorna. Det
blåser kallt på sjön så här års:)
onsdag 19 oktober 2011
IRL på Sandhamn
livet på Sandhamn!
Det känns som vi på ön det senaste året levt bland kulisser som ien filminspelning.
Nu när det är färdigfilmat, de vackra och sminkade skådespelarna i
fina kläder har lämnat ön och kulisserna rivits står endast den
nakna verkligheten med sanningen om livet på ön kvar.
Det är en rätt osminkad och tillrättalagd verklighet jag upplever
med luggslitna men sanna människor.
Det är människor jag så väl känner igen, de som jag inte ser under
sommaren och framför allt inte sett det senaste året.
Det senaste året har jag bara sett självupptagna människor som högt
skrikit oförskämdheter och personangrepp på vägarna till människor
som de inte känner om hur de krävt att livet ska levas på ön.
Det är de där människorna som bor på ön under några varma sommar
veckor, de som svär och skriker med rosévinshalsar när deras vita
sneakers blir dammiga på vägarna.
Men är de människorna på ön som lever i kylan och i gummistövlar
som i kanon sjungit ut om hur de vill leva på ön.
Det blir mycket tydligt för mig då jag betraktar aktiviteterna på
ångbåtsbryggan, när båtarna lastas av. Waxholmsbolagets stora
passagerarbåt har bara några få passagerare inklusive mig och mina
hundar ombord.
Desto fler är lastbåtarna med varor i hamnen.
På andra delar av hamnen sker båtupptagningar och diverse leveranser.
Ingenstans ser jag en cykel som drar upp en båt eller cykelkärra som
transporterar virke.
Jag bara undrar, hur de där människorna som inte har förmåga att
sätta sig in i någon annan människas situation hade tänkt sig att
IRL, det verkliga livet skulle ha fungerat för de verkliga
människorna efter den 4 september 2011.
Jag bara undrar?
torsdag 8 september 2011
Dagar att minnas
tillbaka och jag kände att jag inte kan sammanfatta sommaren utan att
inkludera åtminstone en dag på bryggan. Det vore fel mot ön och
framför allt Seglarhotellet som satsar så mycket på att roa oss.
Alla dessa fantastiska artister som kom kommer ut under bästa
semestertid och underhöll med god musik.
Gratis för gästerna men säkert kostsamt för hotellet. I år har vi
fått njuta av bl.a. Daniel Adams Ray, Erik Hassle, Blacknuss Allstar,
Erik Gadd, Swingfly, Uno Svenningsson och så klart ELDKVARN, här med
Plura på scen.
Wow vilken konsertsommar, värt hur mycket som helst.
Värsan har också bjudit till med heldags underhållning under flera
tillfällen. Underbara Inez och Per underhöll under soliga dagar både
lunch och middagsgäster och vi satt förstås bänkade. Sedan har det
varit både jazzkonserter i kapellet och underhållning i Bageriet.
Ovanpå det har after sail-banden avlöst varandra i ett pärlband
varje fre-lör. Det är ofta kul även om mina after sail besök varit
färre i år, man kan ju inte bara roa sig, måste ju vila också:)
Vissa av banden har inte bara förmågan att spela och sjunga bra men
även vara suveräna lekkedare som rycker tag i folk så hela bryggan
gungar.
Den enda besvikelsen var det förr så hyllade bandet Hoffmans Cirkus
som enligt min mening passerat sin expire date. Accorden kändes
tröttare och energin i låtarna rätt grötig och seg.
Men de verkliga artisterna på ön har mina vänner varit, vilka
sötnissar och vilka karaktärer, som nissen i Texasstyle. De har inte
bara roat sig själva utan även bjussat på sig själva och gjort
dagarna värda att minnas.
Specilellt denna sommar har en vän stått för mycket av
underhållningen. Hon som syns till hälften på bild, men är allt
annat än en halvfigur.
Jag känner mig verkligen priviligerad som fått uppleva allt detta
denna sommar.
lördag 25 juni 2011
Fagra små blommor där bjuda till dans
beskriver gårdagens midsommar afton? Hans förslag löd: Vuvuzela-ett
hot eller möjlighet för Sandhamn!
Jag väljer dock att föra till mitt minnesarkiv alla fina blommor,
sångerna, den goda maten, alla mina trevliga vänner, det vackra
vädret och den inbjudande dukningen och den fantastiska stämningen
som vi tillsammans skapade denna midsommarafton 2011.
Sen tänkte jag inte skriva så mycket mer utan låta bilderna nedan
berätta sig själva.
måndag 20 juni 2011
Ömsom sol ömsom regn
över landet vänder och står på tur igen, temperaturen växlar
mellan 15 och 20. Mellan regnen blir det sol och varma dagar, i övrigt
någon regnskur och möjligen åska. Ja så något låter i
värderleksrspporterna framöver, det låter som typiskt midsommar
väder det.
Med tanke på vädret idag, ostlig kuling vind och ihållande
horisontellt regn hela dagen är jag innerligt glad att gårdagens
prognos slog fel. Det skulle inte regna men väl vara molningt hela
dagen.
Jag vaknade i Saltsjöbaden kl 6 av att solen värmde mig varm i
ansikte och så fortsatte det hela dagen. Tur var väl det då vi hade
högt flygande planer på att åka ribbåt från Saltsjöbaden genom
skärgården till Sandhamn och det blev ju väldigt lyckat.
Idag däremot vaknade jag av att parasollet på altanen välte rakt in
på verandan med ett brak och när jag skulle titta på Nyhetsmorgon -
söndag hade tv-apparterna slutat att fungerade.
Då insåg jag att prognosen för den här dagen också skulle slå
fel, till något värre än förväntat.
Nåväl även om det inte skulle bli någon fika på en solig altan
idag eller någon tur till Värdshuset för lunch heller eller ens till
mataffären för något att laga hemma och kylskåpet gapar ihåligt
tomt så finns det alltid något att glädja sig åt. Jag trollade fram
detta, äppelpaj!
Om så i formen av te, helnöjd drog jag mig tillbaka sängen med min
dator och en bricka med allt möjligt ätbart, lite jordgubbs och
rabarberyoghurt som en väninna lämnat kvar, till det nötter och
torkade blåbär. I frysen hittade jag även danskt rågbröd och till
min stora lycka pesttortellini och några salcciasons. Dagen kunde inte
bli bättre, surfing safari och tv4-play, hela förmiddag under
täcket, långa samtal med vänner och kärestan och sen ett härligt
bastubad och till sist när jag lyckats fixa de utslagna tv-
apparaterna, en bra film. Allt detta till det dånande ovädret
utanför.
Imorgon skulle det visst bli uppehåll i vädret, hoppas det för då
har jag ett utomhusmöte:)
söndag 22 maj 2011
Försmak på sommaren
Ett och annat medelålders grabbgäng har vi dock siktat.
De äntar vant och högljutt Värsan för lunch med sina runda magar, krampaktigt igensopade begynnande flintar, nonchalant men noggrannt designade och minutiöst planerade 3 dagar skäggstubbar, lite för tajta men dyra jeans som avslöjar de otränade rumporna, vita Converse och balla tonårs t-tröjor som andas desperation.
Efter lunch, glada i hatten med medhavda öl i händerna tar de sig genom byn tjoande menande kommentarer till den enligt dem lite bonniga bybefolkningen.
Bredbenta, fem man i bredd i tre rader drar de upp damm på strandpromenaden som kreaturhordar på väg till ladugården totalt ovetande om att just det där dammet är ett av öbornas största irritationsmoment och som skapat en underliggande vulkan som vilken dag som helst kommer att brisera och orsaka att blod kommer att flyta i dammet.
Men just denna helg är vi bara glada, lika glada som de där grabbgänget och orkar inte bry oss om att någon i grabbgänget avviker, går runt hörnet och pinkar på någons husvägg.
Vi bryr oss inte om att det råder allmän obestämdbar irritation över damm eller över att 4-hjulingar bullrar och enligt någon kör för fort, att det finns privatpersoner som använder sina flakmoppar för att åka ner och köpa glass, det är så typiskt att det just är han som är så fet och verkligen borde gå mer och defintivt inte borde äta glass, att någon varit så fräck och tagit hit en hemsk nymodernitet, Segdwayen och enligt någon buskör på strandpromenaden. Nej sådan fräckhet orkar vi inte bråka om inte heller våra medmänniksors likgiltighet över att inte underlåta sig att leva i herrans tukt och förmaning, dvs enligt öns oskrivna lagar sedan 1400talet som alla naturligtvis borde känna till. Nej all osämja, skrikmöten grannar emellan lägger vi ner denna helg och försöker bara njuta av tillvaron, det fina vädret och att åtminstone några av oss lyckas vara vänner med varandra, än så länge.
Vi bjuder in någon nära granne på champagnefrukost, dvs någon som vi fortfarande tycker om för att fira att vi äntligen är ute samtidigt efter den långa vintern. Vi befäster vår vänskap med att krama och pussa på varandra och enas om att det är skönt att "familjen" nu åter är samlad och vi nu ska ha den bästa sommaren ever!
Vi äter långlunch på UteVärdsan som nu genom Bergmans försorg försetts med egen incheckning i "Places" i Apples version av Facebook och ett språkligt korrekt "d" i titeln. Benämningen Värschan var en kort stund under övervägande men för inte bidra till den språkliga utarmningen röstade Bergman ner sitt eget förslag. Sedan checkade alla de in, de som uppgraderat sina liv dvs skaffat en smartphone för att tala om för omvärlden att den och den och den också nu befann sig på UteVärdsan. Naturligvis följde bildbevis med.
Vi borstar av boulekloten när solen fortfarande är så pass varm att vi inte fryser om fingrarna.
Vi kör några partier mitt på byns mest trafikerade vägkorsning som vi anser är vårt födsloarv att i besittning när vi så önskar, en allmän rättighet för var och en som har en tillhörighet till ön. Motorfordon, gående och handikappade göre sig icke besvär på vägen som nu var officiell boulebana. Alla girar lydigt undan för oss, småler och nickar bifallande, en del stannar och tittar på och ställer artiga frågor om ställningen som sig bör. Jag måste medge att vi trivdes med uppmärksamheten och tjotjimmade glatt tillbaka till och med till dedäna förfriskade grabbgängen som drog fram och tillbaka i sina dammoln.
Boulespelare är det ingen som irriterar sig på, boulespelare har alltid förkörsrätt på ön. Boule får människor på ön känna sig trygga, boule skapar en känsla av äkthet att allt är som det var förr och allt är lika fantastiskt nu som då.
Jag är dock inte lika övertygad att boule-generositeten sträcker sig till någon som inte stadigvarande vistas på ön. Jag tänker på dedäna grabbgängen, undrar vad som skulle hända om de fick för sig att spela boule på öns huvudgata?
Vi tycker att vi har det så trevligt så att vi även vill äta middag tillsammans. Efter snabbplanering på stående fot, forfarande mitt på vägen bestämmer vi, vem som gör vad och vem som tar med vad. Alla vittjar sina kylar och frysar för en grillmiddag på altanen på den lugnare delen av ön.
Det är högt i tak under middagen, inte allför stimmigt eller stökigt men vi sjunger så högt vi kan och kör på med vårt tugg och är nästan tårögt eniga om det mesta. Det är klart att vi passar på att planera framtiden för dem som inte är närvarande eller som ännu inte anlänt, det är sådant som goda vänner gör och för att vi vet vad som är bäst för våra vänner. Så är det bara...
Den ljumma kvällen blir till natt och ingen har lust att gå hem, så ingen gör det helt enkelt. Vi eldar, kåserar och planerar livet vid Tipin tills solen går upp.
På vägen hem känner jag doften av björk i gryningsdaggen och bestämmer mig för att ställa cykeln och leta reda på några björkar bland alla tallarna och samla ihop till några viskor till bastun.
Jag tar mig en skål blåbär och hallon medan jag sitter och binder viskorna på gammaldags vis i soluppgången.
Så här på eftermiddagen när jag ligger på min egen altan och väntar in bastutimmen med en kopp kaffe och en god bok i däckstolen känner jag att det här helgen gav härlig försmak på den kommande långa och underbara sommaren på ön. Jag tänker att för mig kvittar det om det blir kallt eller regnar hela sommaren för mina vänner har redan laddat mig med värme och sol för hela sommaren.
Jag känner hur hela mitt inre ler åt att några av oss forfarande klarar av att kommunicera med varandra samtidigt som jag tycker så ofantligt synd om åt alla dumma människor som vägrar låta sig själv att må bra utan fortsätter att försöka ändra på varandra med alla medel, tom genom blodsvite.
Jag fick med mig något från i går som jag vill dela med mig av här.
Vår vän Bergmans farmor som var en mycket klok kvinna sa ofta till sitt barnbarn, tror det var något i stil med "Du ska inte lägga tid på och fundera över saker du ändå inte rår på"
Det ligger något i det.
måndag 11 april 2011
Bra som det är
Jag gav min hund mat, lagade en kopp Valhrona-kakao, tog fram en medhavd kardemummabulle och satte mig vid köksbordet och tittade på bogserbåten ute på havet och tänkte, ja det blir nog inte bättre än så här hur man än vrider och vänder på saken.
tisdag 5 april 2011
The real thing
drabbar mig oftast efter en hård vinter, när det enda man ser är
vitt upp och vitt nere.
Efter förra veckans excursion och eufori i Stockholms lägenhetsvimmel
har jag jordat mig lite. Det är inte så dumt hemma trots allt.
Väl ute på ön och efter flera dagar har jag sett den sista isen
driva till havs och det hårda skartäcket med snö mjukna och smälta
bort i plusgrader och regn känner jag att visst är det härligt att
bo vid vattnet istan men inget slår den riktiga skärgården, alltså
ytterskärgården.
När jag igår tog en välbehövlig promenad i aprilsolen efter att
stressat av efter diverse fastkörning, fordonshaveri och missad båt
såg jag åter naturens skönhet, den som jag precis utanför
köksdörren.
P.s den första bilden, Sandhamnshålet, är taget i morse på väg
från ön precis när solen står mitt hålet.
Resten av bilderna är från min sida av ön, östra Trouville mot
Kniphalsen,Korsö,Grönskär och Almagrundet.
söndag 27 mars 2011
Sol, blå himmel och tallar
snarare som marken smälter snön under i från, om det nu är
fysikaliskt möjligt?
Det ser rätt kul ut med skaren i skogen där det för varje tall är
en grön rundel. Lite som "tomteskog".
På min tomt har snötäcktet sjunkit 70 cm. Nu når jag inte längre
upp att fylla på fågelbordet utan stege, för några veckor sen hade
jag fågelbordet i ögonhöjd när jag stod i snön.
Under lördagen efter förmiddagsbastun var himlen blå, solen varm och
vinden måttlig så vi vågade friskt, vi tog en fika utomhus. Vi
kånkade ut bord, stolar, fårskinnsfällar och kaffebricka ut i
ljungen och tallarna och det visade sig vara ett lyckodrag!
Äkta kvalitetstid för både hundar och människor!
söndag 6 mars 2011
Vinteräpple
Det var inte så mycket folk på ön som jag hade trott. Förmodligen
har de flesta sportlovsfirare redan dragit iväg mot fastlandet (så
mycket bättre).
Jag hittar ett fint och välbevarat vinteräpple i kylskåpet, det är
från min väninnas trädgård i Lummelunda, Gotland. Jag har plockat
det själv och ömt fraktat det hit ut. Tänkte väl njuta av det under
julen men glömde bort för att hitta det nu till min stora
överraskning och glädje.
Det är förmodligen ett Stenkyrkaäpple och ja det smakar underbart
tillsammans med alla fina minnen från min väninnas trädgård.