Fågeldans

Kråkorna gäckade lilla Esther på Gärdet i dag, till synes helt
orädda flaxade de omkring bland alla hundarna. Esther ovan vid fåglar
trodde först att hon hade hittat nya lekkompisar. Men när de hela
tiden flög i väg när hon närmade sig för att genast flyga tillbaka
bakom henne blev hon snart lite rädd för dem:)
För övrigt tror jag att kråkorna var lite ilskna för att de inte
fick sitta i fred och dra upp maskar ur marken för alla hundar som
störde.
Wilma fick också sig en känga av kråkorna när hon började krafsa i
marken:)

Hundliv

Som hund har man oftast inget annat val än att hänga på och göra
det bästa av situationen när husse eller matte beslutar sig för
något.
När Esther ägnar tiden åt att spana efter obefintligt liv på nedre
däck på den morgontidiga båten, passar Wilma på att kamouflera sig
till pälsfäll och tar sig en välbehövlig tupplur, jakthelgen känns
fortfarande i benen.

Sommartid

 

Igår vred vi klockan tillbaka en timme och jag kan inte komma på att jag någonsin har blivit så glad över att förlora en timmes sömn!

Sommartid lovar ljusare och varmare tider och som så många med mig har längtat! Den här vintern har verkligen varit en knäckare, mörk och kall som en jordkällare på medeltiden men nu äntligen, bort med isen och fram med knopparna.

Min goa kompis från Unicef här ovan får snart gå av sin tjänstgöring som ljusbringare och ledstjärna på min handväska och gå i sommaride.

Till skillnad mot våra levande björnar som abrupt blir väckta i förtid av både forskare som vill kontrollera björnarnas fysik mitt i sömnen till skidåkande barn som ramlar ner i idet så ska min lilla björn få lugnt lägga sig till ro i en byrålåda för att ömt väckas till vintern igen.

Katten, musen och Esther

Häromdagen kom gårdskatten gående över gårdsplanen stolt bärande sitt byte, en liten näbbmus. Esther som i sitt unga liv för första gången stod öga mot öga med en katt inte lärt sig koderna mellan hund och katt tyckte katten och hon som var ungefär lika stora och lika grå kunde leka i hop. Det tyckte inte gårdskatten som inte riktigt förstod den barnsliga Esthers signalerna utan övergav sitt byte och satte sig i säkerhet där Esther inte kunde nå henne. Kvar i snön blev musen som istället väckte råttjagarinstinkten till liv i den unga schnauzern.

Kul tyckte Esther tills matte ryckte in och och så var det roliga slut:)

Skickat från min iPhone

Det är tur...

att det finns morgontröst i form av en gosig valp när hela världen är lamslagen av ytterligare en naturkatastrof.

En katastrof med ohyggliga konsekvenser, hela morgonen strömmar rapporterna in efter jordbävningen utanför Japan igår som fick en fruktansvärd tsunami som följd, som i sin tur skövlade stora landdelar, fortfarande skördar människooffer och orsakar härdsmälta i kärnkraftverket Fukushima.
Jag bävar härdsmälta för denna världens 3dje största ekonomi, som redan hade en ansträngd ekonomi.
Detta händer just när vi i Sverige får vår finaste och varmaste dag detta året.

Det är som sagt tur att man har tröst under denna morgon.
En helt om omvärlden ovetande oskyldig mysig valp som kryper upp och väcker en med slick på näsan som säger att nu vill jag gosa en stund för att sen tala om för husse att det är dags att gå ut, allt medan kaffet förbereder sig själv:)

Esther 1 år

Tiden går fort när man har roligt och nu har vårt lilla stjärnskott hunnit uppleva ett helt år!
Fast det känns nästan på håret!

Esther 1 år!

Precis innan jag skulle börja rigga upp kalaset, släpper jag ut hundarna på bakgården efter att få klartecken att alla rådjuren givit sig av. Jag följer efter hundarna med kamera för att börja föreviga stunden för Esthers 1 årsdag.

Hundarna drar i väg upp i skogen och kvar på planen står jag öga mot öga med en älg (kalv)! Nu förstår jag varför rådjuren sprang undan, jag kallar in hundarn men Wilma vill skrämma bort älgen och börjar skälla och springa emot den, Esther som följer Wilma uppträdande i allt, på gott och ont dyker snabbt upp och för att göra detsamma.

Hus/busälgar!

Vad Esther inte har lärt sig under sitt första år är att älgar är duktiga på att sparkas, det vet Wilma som stannar på behörigt avstånd. Stannar gör inte Esther som helt orädd springer skällande fram till kalven, som till hennes och även vår stora förvåning börjar jaga henne, jag får tag på Esther och springer därifrån med kalven jagande oss.

Vi hinner i säkerhet medan Wilma gör klart jobbet och jagar i väg älgen till skogs. (Men bara för att återvända med sin mamma kon, och sitt syskon:))

Det blev ett spännande avslut på Esthers första år som kunde ha blivit det enda. Sen blev det ett väldans gott kalas för att fira in det andra årets början.

Esther 5 mån (foto AnnaKarin F)

Dagens tårta, blodpudding, med leverpastejfyllning, toppad med köttbullar serverad med kyckling stick! Mums!

I väntan på tårtan med bästa vännen Wilma!

Esther har börjat i lekis!

Under oktobermånad går Esther och jag och 15 andra hundar av blandade
raser och deras hussar och mattar på valpkurs 2 på Lidingö
Brukshundsklubb. Normalt är vår kursdag på tisdagar men idag blev
det på söndag och vilken härlig söndag det blev!
För det mesta fungerar en helgdag inte så bra för vår lilla familj,
det står ofta skärgården, jakt eller svampplockning på agendan
under oktober men vad gör vi inte för vår lilla valp?
Jo vi offrar allt, skärgården, matte struntar i svampen och husse
avbryter sin jakt, allt för att Esther ska gå komma ut och träffa
andra hundar och tillsammans med dem lära sig sans och vett.
Samtidigt som de har kul lär de sig att utveckla sina medfödda sinnen
och talanger. Idag har vi letat leksaker i skogen, nosat upp
köttbullar i ett träd, klättrat upp för en stor sten, sökt efter
matte eller husse som gömt sig i skogen och så fri lek med kompisarna
förstås. Riktigt roligt tror jag både hundar och hussar och mattar
tycker det är.

Hittegods...

Hundvalpar är också bebisar även om en napp knappast tystar valpen.
Däremot är nappen ett spännande fynd som man kan leka med, en stund i
alla fall.

Morgonmys med Esther

Min älskade Kelly var morgontrött och det verkar även lilla Esther
vara utom just denna morgon. I morse stack Esther sin morgonpigga nos upp mitt
morgontrötta ansikte och sa "Nu är det dags att leka". Det var bara att kliva upp.

Kanske saknar Esther sin storasyster och lekkamrat Wilma
och när hon inte är närvarande får matte duga.

Mot maskar och kvinnobesvär!

Dessa bilder tog jag häromdagen någonstans vid Indalsälven innan Sollefteå. Idag googlar jag efter information om spolmaskar och snubbar över detta på Alternativmedcin!

Denna kraftiga växt med sin styva stjälk, sina ormbunkslika blad och guldgula, knapptormiga blomkorgar påträffas på vägrenar, åstränder och avfallsplatser; det förekommer också att man odlar den som krydd- eller prydnadsväxt.

Renfanan omtalas redan av Hildegard av Bingen  (berömd abedissa på 1100-talet) som en helig växt och som krydda. Redan i slutet av medeltiden använde man renfana mot mask och mot kvinnosjukdomar. Växten samlades in vid blomningen, bands ihop till buketter och torkades. Renfanebukettema hängdes upp i taken i boningsrummen för att driva bort myggor och flugor, de lades in i klädkammare och skåp för att hålla malen borta, de stoppades in under madrasserna och lades i hundens vrå som skydd mot loppor och löss. I köket användes de som krydda, t.ex. i omeletter och puddingar

I dag dricks ett te berett av renfana mot tarmparasiterna springmask och spolmask; dessutom verkar det befordrande på matsmältningen och menstruationsbefrämjande. Munvatten av renfana uppges lindra svår tandvärk.


Medicinsk verkan: Maskdödande. Menstruationsbefrämjande, matsmältningsbefordrande, ökar blodtillförseln till bäckenorganen. Thujon i hög dos ger svindel, kramper, kolik, t.o.m. dödlig förgiftning.

Användning: Mot spring- och spolmask
OBS! Bör p.g.a. abortiv verkan ej ges till gravida Används med försiktighet

Det är alltså bara att ge sig ut i dikena igen och plocka hem en bukett, renfanan verkar man kunna använda mot det mesta verkar ju vara ungefär lika bra som Vitaepro med krillolja som hamras ut i media tusen gånger om dagen.

Spolmaskarna, nu när Esther inte lägger sina kluttar inomhus har jag inte haft någon vidare koll på hennes görande till i dag.
Tror dock det får bli en tur till apoteket för ett paket Axilur för henne och Wilma som åker på samma giv.
Det är så när man har valpar som äter allt skräp de kan komma åt.

Nyfrisade!

Fördelen med trimmning av hundar förutom att pälsen mår bra och man
slipper damsuga hundhår är att man får med sig en ny hund. Man
hinner inte tröttna liksom.
Esther och Wilma i sommarfrippa!

Papperstugg 2010

Modell: manuell,
+ Tuggar tidningar lika effektivt som brev och diverse protokoll.
-  Skräpar mycket.
Helhets betyg: Väldigt effektiv och  mycket söt

Hundar och ungar och...

...Cinderella!
Det är inte ofta nuförtiden som Wilma hamnar i händelsernas centrum
när det vankas en valp bland en skolklass 8 åringar.
Men i dag hade Wilma riktig sinkadus för den lilla svimmade av för
all uppståndelse som hon orsakade bland barnen på Cinderella. Hur man
nu kan klara av det med de antal decibel skolbarnen lyckades
åtstadkomma under de två timmarna in från Sandhamn. Esther kröp i
alla fall in i sin trygga väska undan allt ståhej och sov hela vägen
in.
Wilma däremot fick sitt lystmäte av uppmärksamhet och non-stop kel
av alla ungarna i Antons klass på Lidingö. En väninna till mig och
ung mamma till Anton, Anna som bott på Sandhamn i många år och där
Anton är barnfödd gjorde en klassresa dit för dagen.
Anna som dessutom är en sann matmamma hade med sig en fullvuxen
frysbox på hjul som hon serverade fika ur till alla. Kärleksmums som
jag blev bjuden på. Helt fantastiska!
Det var en härlig inresa i fören på Cinderellan med ett gäng
undebara ungar även om jag för resten av mitt liv kommer att lida av
tinitus och känna mig som den slitna städerskan på 65 o elva
månader från Tammerfors i Alf Robertsson gamla slagdänga som jag
gnolade på under min promenad hem från båten.
Kanske kommer jag i natt att drömma en dröm under fläktande gardin
om hundar och ungar och hembryggt äppelvin...

Arg och ledsen..

Läser i DN att sagan är slut för Brahma! Jag känner mig chokad, arg och ledsen.
Att döma av de många tidningar som också rapporterar att den vita bengaliska vackra tiger Brahma har avlivats bara efter två månader sedan den flyttades förstår jag att det inte bara är jag som är upprörd över det som man tillåtit hända.

I slutet av februari flyttades Brahma från Parken Zoo i Eskilstuna till Naestved Zoo i Danmark eftersom han var ensam. Ensam för att han dödat sin livskamrat, honan Sasha. Visst var har kanske lite våldsam och det visste de på Naestved Zoo så varför avliva honom för att han ansågs aggressiv? Det är för jävligt dåligt.
Jag som trodde att Brahma skulle få ett bättre liv, tom ett ny livkamrat på Naestved Zoo känner mig lurad, besviken och enormt ledsen.

Jag är också arg på alla inblandade parter, varför gav Parken Zoo i väg honom till ett ställe som de visste hade dåligt rykte?  Varför kunde inte Naestved Zoo hittat ett annat hem för Brahma om de inte kunde hantera honom?
Nä för de tog emot honom bara för att få tillfälle till inkomst genom att sälja skinnet. Naestved har nu efter avlivningen nämligen ansökt om att få sälja. Fy skäms!!
Jag kommer aldrig att besöka Naestved Zoo i Danmark det är mitt löfte till mig själv.

Kelgrisen går från famn till famn

Igår gjorde Esther debut på Värsan. Att ligga still och duna i valpväskan går bra en stund men när det är så mycket spännande som händer blir det i längden svårt för liten valp att ligga still

och vara tyst. Att motstå frestelsen att skälla varje klockan för "mat ut" ringde var för stor och risken att bli utslängd av hovmästarinnan överhängande. Inte hjälpte det heller att

stammisarna bad att få klockan avstängd. När Esther till sist smet

ur väskan och ville ut på upptäcksfärd insåg matte att timmen var

slagen. Bäst att göra slut på gästabudet innan stället förlorade

sina rättigheter. Det hade vi nog aldrig blivit förlåtna för.

Stammisarna var i alla fall överförtjusta över den lilla kelgrisen

som mer än gärna gick från famn till famn.

Här Birgitta och TVMagnus som bekantar sig med Esther. Till och med

den annars så hundskeptiska fiskarAnders såg förtjust ut.
Väl hemma, efter kvällsvällingen var det mysigt att få krypa ihop med Wilma i Kellys gamla rasslande rottingkorg.

En valps vardag..

Lika som bär!

Det är inte lätt som mig att skilja ut min egen valp när alla 5 valparna träffas för att busa. Jag tror inte de andra mattarna och hussarna heller har det så lätt så nu har vi alla satt olika halsband på dem.

Jag tror inte någon av dessa är min valp men jag är inte säker.

Min lilla Esther har nu hunnit bli 13 veckor och det verkar som det är endast benen som växer så de knakar för nu känns hon hög och gänglig som en tonåring. Tonåring eller inte, vi är ännu lång väg i från rumsrenhet, de andra valparna är mycket duktigare enligt sina mattar och hussar men jag tröstar mig med att det är snarare mattarnas ihärdighet att ta ut valpen än att valpen själv förstår var den ska göra i från sig, än så länge i alla fall för de verkar inte fatta så mycket ännu. 

Visst ställer sig Esther också sig vid dörren och piper och vill ut, men de är nog mer för att leka, för väl ute kissas och bajsas det inget alls utan det väntar med tills man kommer in igen.

Med vårt kringflackande liv så lär valpens förvirring ta sig sin runda tid att lägga sig.

Inte heller här är jag säker på om någon av valparna är min.

Det säkraste sättet att särskilja ut Esther är att kalla på hennes namn och se vem av dem som hoppar fram till mig.

Valpkurs går vi en gång i veckan och där lär vi oss att gå i koppel, att komma på kommando, leta saker och hälsa fint.

 Att leka och busa med Wilma tillhör huvudsysselsättningen under dagens vakna timmar.

Sover gör Esther också mycket och det kan ske när som helst och var som helst.

Även om Esther har hur många leksaker som helst är ändå ett prassligt presentsnöre det mest spännande.

Här har hon somnat med sitt snöre.