En valps vardag..

Lika som bär!

Det är inte lätt som mig att skilja ut min egen valp när alla 5 valparna träffas för att busa. Jag tror inte de andra mattarna och hussarna heller har det så lätt så nu har vi alla satt olika halsband på dem.

Jag tror inte någon av dessa är min valp men jag är inte säker.

Min lilla Esther har nu hunnit bli 13 veckor och det verkar som det är endast benen som växer så de knakar för nu känns hon hög och gänglig som en tonåring. Tonåring eller inte, vi är ännu lång väg i från rumsrenhet, de andra valparna är mycket duktigare enligt sina mattar och hussar men jag tröstar mig med att det är snarare mattarnas ihärdighet att ta ut valpen än att valpen själv förstår var den ska göra i från sig, än så länge i alla fall för de verkar inte fatta så mycket ännu. 

Visst ställer sig Esther också sig vid dörren och piper och vill ut, men de är nog mer för att leka, för väl ute kissas och bajsas det inget alls utan det väntar med tills man kommer in igen.

Med vårt kringflackande liv så lär valpens förvirring ta sig sin runda tid att lägga sig.

Inte heller här är jag säker på om någon av valparna är min.

Det säkraste sättet att särskilja ut Esther är att kalla på hennes namn och se vem av dem som hoppar fram till mig.

Valpkurs går vi en gång i veckan och där lär vi oss att gå i koppel, att komma på kommando, leta saker och hälsa fint.

 Att leka och busa med Wilma tillhör huvudsysselsättningen under dagens vakna timmar.

Sover gör Esther också mycket och det kan ske när som helst och var som helst.

Även om Esther har hur många leksaker som helst är ändå ett prassligt presentsnöre det mest spännande.

Här har hon somnat med sitt snöre.