Magiska tulpaner!

Kan bara inte låta bli att fotografera när jag får syn på något
vackert!
Till frukost hade dessa frasiga tulpaner som Lasse gav mig på min
födelsedag häromdagen slagit sina kronblad fullt ut i det varma
solskenet på frukostbordet.
Magiskt, som en renaissancemålning!

Alla Hjärtans Dag, inte bara ett geléhjärta!

Alla hjärtans dag som är så starkt kopplat till romantik och kärlek är inget nypåkommet jippo som man skulle tro det. Firandet av en helgonet Valentinus även om det är oklart vem han var började redan på 400-talet men det var under medeltiden som man in Frankrike och England började fira Valentin som en fest för ungdomar och förälskelse. I Sverige rustades St Valentin och Alla Hjärtans Dag upp på 1960-talet när vi redan stark var under den amerikansk kulturens påverkan. Allt detta läste jag idagens tidning.

Men det tog tid innan Alla Hjärtans Dag blev mer än ett geléhjärta i en hjärtformad plastask. I dag firas alla hjärtans dag på många olika sätt och som en lika stor självklarhet som valborgmässoafton. Märkväl den här dagen har inte samma dignet som midsommarafton eller nyårsafton men likväl finns den idag i folks medvetande, ung som gammal.

Jag läser lokaltidningen i dag och  blir alldeles varm i hjärtat, 3 sidor har ägnats åt Alla Hjärtans Dag-hälsningar, folk som vill visa att lite extra tillgivenhet till allt från den nyvunne hjärtevännen, gamla makan till farmor och farfar. Det är så härligt att se hur folk utrycker sina känslor inför allmänheten.
Mycket har ändrats i Sverige de sista 10-15 åren. När jag bodde i Paris, världens mest romatiska stad blev jag ofta generad över hur naturligt människor tyckte det var att visa sina känslor, kramar och kyssar in publikum bara så där. Numer ser jag det på gator och torg i Stockholm också, inte så mycket ute i landet. I min lilla stad är man allt lite mer tillknäppt.

Jag tycker det är bra att det finns en dag som Alla Hjärtans Dag för att man ska kunna ge sig tiden att stanna upp en stund mitt i vardagen, ge sig själv lite omtanke, måna om sig själv och sin tillvaro.
I Finland har man sedan sent 80-tal haft denna dag i kalendern och Röda Korset har sedan dess uppmuntrat människor att delta i frivilligt vänarbete. Det gör jag flera dagar i veckan och jag hoppas innerligt att svenskheten snart kommer dit också. Tänk vad fin vår tillvaro skulle vara då och hur mycket bättre alla skulle må då. Jag hoppas att Alla Hjärtans Dag skall vara en vägvisare dit för det svenska folket.


Hur firar jag Alla Hjärtans Dag då?
För det första blev jag så fullständigt överraskat väckt med fin frukostbricka dekorerad med ros och allt att jag förvirrat utbrast: Ja det är min ju födelsedag i dag!
Senare under kvällen firades det med mat förstås, att det är alla hjärtans dag på en måndag vänder upp och ner på alla veckans menyer för det är ju självklart att man ska överraska sin partner och sig själv med något alldeles extra speciellt, så vi snodde i hop en önskemeny och med den meny vi fixade i hop önskar man att det vore måndag hela veckan:

Förrätt:  Ryska blinier, löjrom från kalix, smetána och hackad rödlök.
Man får verkligen ta till all självbehärskning för att inte äta sig mätt på enbart förrätten för blinier och löjrom som man lagt ner kärlek på att laga överträffar det mesta.
(Vill man inte lägga ner halva månadslönen på svensk löjrom och inte amerikansk heller så är sikrom eller tom ishavsrom också ett alternativ.)

Varmrätt: Fisksoppa på mitt vis.
Till denna soppa som vi kokade på en räkfond som vi kokat själva hade vi köpt torsk, lax, stora blåmusslor, stora räkor och pilgrimsmusslor vi lade vi sidan om för att inte den delikata smaken skulle drunkna i alla andra smaker. Mina fisksoppor brukar sällan innehålla saffran, inte för att jag ogillar saffran men för att just den kryddan är så dominerande att den gärna tar över i soppan och man tröttnar efter ett par skedar. Sedan äter man alldeles för mycket bröd för att mildra saffranet.
Jag gillar också gräddbaserade fisksoppor mer än tomatiserade så när det är en fisksoppa på mitt vis är det alltså grädde som gäller. För övrigt använder jag oftast bara purjolök och morot som övriga ingredienser.

Dessert: Chokladfondant med vaniljglass och färska blåbär
Min fondant blev kanske inte så perfekt i konsistens. Jag hade gjort den färdig för ugnen i förväg, ställt ut den i uterummet och där var det -18 grader, dvs fryskallt så fondanten borde ha haft lite extra tid i ugnen eftersom den var nedfrusen. Inte så vacker kanske men väldigt rinnig och god, lyxigt god faktiskt.

Till vår middag drack vi:
Champagne de Castelnau Brut Premier Cru (nr 90077), 289kr. En förbaskat god och smakrik matchampagne och riktigt prisvärd som fått höga betyg i bedömningar men den är tillfällig så man får skynda sig om man vill ha en flaska eller två att lägga på kylning hemma.
Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire (nr 5595), 169kr. Det här vinet är värt varenda krona, också det har fått höga betyg och är dessutom ekologiskt, vilket för mig är ett plus i kanten.
Hade det inte varit arbetsdag i morgon hade vi nog tagit ett ädelsött sauternesvin till fondanten också.

Blinismet är lite meckigare att göra än pannkakssmet men väl värt besväret och ja de går att äta med hallonsylt och smör också, det gör ju mumintrollet!

BLINIER -boveteplättar

Ingredienser

10 g jäst

2,5 dl mjölk, ljummen (37 grader)

1,5 dl bovetemjöl

1 dl vetemjöl

0,75 dl gräddfil

1 st ägg

1 krm salt

Tillagning
1. Rör ut jästen i mjölken. Tillsätt mjöl, gräddfil, äggula och salt. Vispa smeten slät. Låt jäsa 30 min.
2. Vispa äggvitan hårt. Vänd ner den i smeten, rör försiktigt så allt blandar sig. Grädda i väl smord plättlagg ca 2 min per sida.

Recept och foto från Allt om Mat

P.S
Vill göra blinismet på ett ännu mer omsorgsfullt sätt går det också bra: Klicka här!

Februariväder..

Stora Trouvillstranden

Jag har sagt det förr och jag säger det igen att när de flesta tycker att februari är en månad man bara vill att den ska ta slut så tycker jag annorlunda, februari är en månad då man börjar hoppas igen.

Januari i all ära som årets första månad men januari kan till närmelsevis inte producera dagar som den jag vi fick uppleva den 6 februari, strålande för första gången på året också värmande sol, endast någon minus grad och lagom med snö.

Med broddarna på trotsade vi isarna och gav oss ut på skaren för att njuta! Se själva!

Kniphalsen med Korsö i bakgrunden

Utsikt mot Revengegrundet

Stora Trouvillestranden badar i sol

Stora Trouvillestranden rejält under isen! 

Jag kisar i solen så ögonen tåras!

Ett nytt kök i julklapp!

Före

 Vitlackerade skåp och vitrinskåp med ekbänkskivor.

Efter,

Vitlackerade överskåp i högglans, bänkskåp i björk med bänkskivor i högglansig laminat med metallkant.

Efter 22 år fick det gamla köket vandra vidare, inte för att det var fult på något sätt men för att dagens liv kräver energisnålare mer ergonomiskt och effektivare kök.

Det nya köket har fått induktionsspis, utrustats med två fullstora ugnar i bekväm arbetshöjd, lättarbetade hörnskåp med urdragsplan i stället för hyllor. Vidare har en del av speceriskåpen fått flytta till generösa lådor, där mjöl, socker mm är lätta att komma åt, flera fiffiga skåp och lådor, som sockellåda att stuva undan alla köksredskap i, den insänkta diskbänken har gått ge plats åt en rejäl nygammal hel diskbänk i rostfritt. Det vita kaklet har fått ge plats åt moderna vita glasskivor och det numera enda vitrinskåpet har fått belysning.
Sist men inte minst har arbetsytorna mer än tredubblats genom att spisen fick flytta till köksön som förr bara var en avlastningsyta. Kocken får nu också en chans att vara med i gemenskapen kring ett mer inbjudande barhäng, trallala....

Hittad i vedhögen

Den sista helgen har jag och Lasse jobbat hårt med att röja undan vedhögen vid vedboden som legat under presenning de senast åtta åren. Ja den har minskat och ökat i under åren men likväl har presenningen legat  där som en ett gnagande samvete, för att till sist vittra sönder, ja presenningen, samvetet vittrar inte sönder bara för att jag låter saker bero i åtta år. Högen måste helt enkelt väck, dels för att veden blir förstörd och dels för att jag gärna skulle vilja pryda platsen med lite buskar och blommor i stället för en ful presenning.
Vi har såledels sågat och klyvt ved för glatta livet i två dagar men nu är högen eliminerad och samvetet stillat. Platsen krattad och barken fick tjäna som vinterskydd för rosorna. Allt återvunnet och välanvänt alltså.
Det, tyvärr redan ruttnade vedkubbarna får gå i påskbrasan på Alexanderudden. Vi brukar normalt ha en valborgsbrasa men nästa år ska det alltså bli påskbrasa! Jag tror det är för att udden vi lägger ris på är så utsatt att vinden ofta brukar gäcka när det är dags att futta på så att det kan dröja till midsommar innan rishögen väl kan brännas ned och då är sommarsäsongen redan i full gång och eldningsförbudet inträtt för länge sen.

I vår ska jag börja med att plantera en kaprilfol mot väggen till vedboden som har södersol.

Under all ved hittade jag denna underbara praktfjäril, påfågelöga som slagit sig till ro för vintervila.
Jag blev alldeles lycksalig över att en sådan fin varelse hade valt min vedhög att övervintra i.
När jag tänker efter så har jag nog inte sett en påfågelöga på år och dagar, för fjäril vingad syns väl på haga men inte lika ofta som förr.
För visst är min känlsa att skåda en praktfjäril inte är så vanligt längre riktig?
Jo så är det enligt en färsk europeisk studie att antalet dagfjärilar har minskat med 70% sedan 1990-talet och det har med omstruktureringen i jordbruket att göra.

Så njut av de fjärilar som vi har även om deras larver äter upp våra blommor.
"Vår" påfågelöga fick ett nytt vinterviste i redskapsboden, hoppas den trivs där.

Denna vackra Allmäna bastardsvärmare fotade jag i Devon för några år sedan.

Den är är blåsvart och sexprickig även om den på min bild verkar grå och femprickig, det är dagsljuset, finns även i södra Sverige.

My BFF has moved on..

Det blir bara så att livet för fram en sanning och talar om när det är dags...
Den dagen inträffade alldeles nyligen för min BFF, hon tog helt plötsligt sin lilla hund under armen och sa
-Nu är det dags att säga farväl till det gamla och hälsa det nya välkommen!

Ett helt liv på andra sidan stan packades ihop i ett kaos av saker. Saker som skulle sparas och saker skulle kastas på ömse sidor i korridoren och vad gjorde väl om strumporna hamnade tillsammans med böckerna, de skulle ju ändå till samma ställe.
Skit detsamma ifall det skulle ta tid att packa upp, nu hade hon ju hittat hem, i alla fall för den här gången.

På det nya stället åkte byrån in tillsammans med påfågelsfjädrarna i ett nytt helt eget rum där ingen skall bo, ja utom hennes alla hennes kläder och stövlar förstås.
Sängkläderna gör sig just nu bäst i svalkan från den stora eken där hon kan titta över sjön och drömma om allt medan sovrummet får sig en omgång ljus-terapi.

Att de ouppackade lådorna trängs mitt på golvet tillsammans med kandelabarar och målargrejor gör henne mindre för hon har ju fått en glänsade rostfri diskbänk och ett matrum utomhus.
Det är precis så hon vill ha det, luft under vingarna, syre, balans, relationer och natur.

Tänk att få följa en plötsligt känsla ända till slutet och känna att man gjort rätt....my BFF has certainly moved on! 

Salig och rörd...

Är det kanske årets hittills varmaste dag? Jag känner i mig i alla
fall helt håglös och matt i värmen. Nej jag klagar inte, är väl
kanske bara något ovan.
När kvällen kommer känns kroppen genast mycket mer medgörlig.
Jag blir uppbjuden till min väninnas solvarma balkong där högt över
takåsarna på Söder.
Jag får valpledigt en hel kväll för första gången, känns konstigt
och tomt men Lasse lovar att ta väl hand om valpisen så jag åker
iväg.
Jag åker buss för första gången på flera månader, för min "onda"
fot har börjat göra ont igen. Är det inte kylan så är det värmen
som gör mina lemmar obrukbara.
Lite förvirrad står jag på Norrmalmstorg, där jag stått 100 tals
gånger, där det nu är så prydligt och fint efter att den långa
vinterns världsmästerskap i trafikarbeten nu äntligen är avgjord,
(Stockholm vann) där det nu inte längre finns någon busshållplats?!?
Varför? Var är den? Husshållplats hallå? Jag fattar inget och
stirrar förvirrat omkring över hela torget, hittar något som jag
tror är 2:ans hållplats på ett osannolikt ställe i Kungsan.
Jag tröstar mig efter busshållplatsförtreten med att 2:an tar mig
nästan ända fram till porten i Sofia.
Vi äter middag bland penseer, pelargoner och kryddväxter i en härlig
salig och doftande röra. Jag blir minst sagt både salig och rörd.
Jag konstaterar genast att grannarna i huset mittemot med sina fantastiska och
generösa balkongerna är lika intresserade av balkongodlingar
som min väninna. Värstingen är förstås hon med organgeriet, vilka fantastiska träd.
Det är tydligt att det är hypat att vara ballongträdgårdsmästare
nuförtiden.
Det som händer på malmen det är det som sätter ribban för resten av stan..
Ja och vad ska vi nu ta oss till på östermalm med våra gjutjärnssmidda
jugendbalkonger som visserligen är vackra som Chicagopäls på 30
talet men fullständigt obrukbara? De är ju av typen franskbalkong.
Vi får helt enkelt vara avundsjuka och åka till Söder för en
balkongkväll.
Efter middagen kommer årets första färska svenska jordgubbar fram
och därtill glassen.
När jag som bäst satt där och mumsade bland alla luftballonger som
ljudlöst seglade över mitt huvud kom på mig själv med att undra,
när egentligen smakar jordgubbarna som bäst?
Här är svaret:
När jordgubbarna smakar svensk sommar!
Salig och rörd var det alltså..

Chokladfeber...

Uno, dos, tres, cho-
Uno, dos, tres, -co-
Uno, dos, tres, -la-
Uno, dos, tres, -te
Bate, bate chocolate

Spansk ramsa

Jag har lyckan eller fördärvet Les Chocolates på krypavstånd från
mitt hem. Ja, det är så pass nära att jag kan dofta mig fram till
butiken ifall jag mister synen för vilda hästar skulle inte kunna
hålla mig borta från denna Guds gåva till butik och servering för
mänskligheten. När helst man behöver värma sig, trösta sig eller
helt enkelt bara skämma bort sig själv beger man sig sonika till
Storgatan 25 för en pralin eller två eller fler.
Idag blev det både Venchi, hallontryffel vitchokladtryffeltopping samt
espressotryffel och en stor kopp drickchoklad av den mörka chokladen.
Kriminellt gott!

Valptumult

Häromdagen var dags för valpkurs för alla syskon i E-kullen. Min E-
valp var just inget annat en E-elev. Det var uppenbarligen roligare
att leka än att lära sig att gå i koppel.
De andra E flickorna Evita, Elvira, Elisa var alla ungefär lika
omogna, den enda som kunde få fint i koppel var pojken Lukas som jag
inte kommer ihåg kennelnamnet på.
Vi får se till nästa vecka när Wilma har fått koppelträna Esther.
Kanske kommer jag hem med en A-valp? Man kan ju alltid drömma.

Key to my heart!

Nu har jag förälskat mig igen!
I går var jag hos en väninna i hennes butik Solgården på Karlavägen och hittade något jag bara inte kunde hålla mina fingrar i från.
Egentligen tillverkar och säljer Solgården nytillverkade replikamöbler från 1700-talet målade i klassisk eller personlig färg men där i butiken finns mycket annat smått och gott att inspireras av, saker man genast vill plocka med hem eller bara fingra på.

Jag hittade en litet bord med smycken, en del galet roliga och en del helt bedårande smycken med hög "must have"-faktor, mycket pärlor i modern-klassisk design.
Mariannes, ägarinnans smak, passar mig alldeles förträffligt, hon plockar bara in lite här och där det hon själv gillar.
Halsbandet en collier av stora sötvattenspärlor och ett silverhjärta med en nyckel till var oemotsåndligt och blev mitt bums.
Jag hittade även en fantastisk ring med pärlor och lite glittriga stenar som också finns på bilden.
Ringen gav Marianne mig som gåva, bara så där. Vad kan jag säga? Marianne en underbar varm och generös person sådan är hon bara och lucky me som känner henne.

Appropå smyckena, finessen med dem är att de heller inte kostar skjortan meningen är att man ska ha råd att unna sig.  Det tycker jag är höjden av lyx.

En ros är en ros är en rosa

What's in a name? that which we call a rose.

By any other name would

smell as sweet.

Shakespeare: Romeo et Juliet

Denna fantastiska romantiska rosa ros får jag i kväll vid bordet där middag väntar på mig, lagad av min alldeles egen Master chef.
(Bilden är tagen med min mobilkamera, kanske den bästa bilden jag någonsin har tagit)

Förrätt: Grillade tigerräkor med vitlök och persilja till det St Hallett Poachers Blend Semillon Sauvignon Blanc Riesling (nr 6347).
Varmrätt: Combo av sernaoinlindad lamminnerfilé med örter, älgkalvfilé och lammsnacks med rotsakskaka till det Domaine du Vieux Lazaret, Chateauneuf du Pape (nr 2211)
Dessert: Kaffe och houngspannacotta med bär och flarn. Ur "Mina fastrars mat" av Paolo Roberto

Kaffepannacottan var pricken över i:et, söt men inte sötsliskig den gav vuxenpoäng och en alldeles underbar avslutning på en alldeles underbar middag.
Prova själv!

Ingredienser

2 st gelatinblad

3 dl vispgrädde

3 msk honung
1.5 tsk snabbkaffepulver
bär, t.ex. hallon, blåbär eller smultron (djupfrysta, nytinade går bra)
4 st havre-, mandel- eller kokosflarn

Gör så här

1. Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i 5 minuter.
2. Koka upp grädden i en kastrull och blanda i honungen.
3. Krossa kaffepulvret till finare pulver i en mortel, eller lägg det mellan två bitar plastfolie och kavla ovanpå med brödkavel.
4. Ta upp gelatinbladen, krama ur dem en aning, och låt dem rinna av på hushållspapper.
5. Lägg gelatinet i grädd- och honungsblandningen, tillsätt kaffet och rör noga tills allt är löst.
6. Skölj fyra små portionsformar med kallt vatten och fyll dem med panna cotta-blandningen. Låt stelna i kylskåp i ca 3 timmar.
7. För försiktigt en vass kniv runt formarnas kanter och stjälp upp på assietter.
8. Servera pannacottan med bär och flarn.


P.S
Jag skulle testa att värma lite blåbär med socker till, blåbären gjorde att det verkligen sa klick i gommen med kaffepannacottan.

Sugen...

Foton: Schnauziheros.com

I går surfade jag planlöst omkring och hamnade till sist på min favoritsite, Schnauzi-Hero´s hemsida.
Kenneln som ägs av Maria Landergård där min Kelly blev född för snart 11 år sen.
Man blir så sugen när man ser bilder av dvärgschnauzervalpar.
Marias beskrivning på  en dvärgschnauzer passar perfekt in på Kelly:

För mig är det viktigt att dvärgschnauzern är en substansfull, kort och kompakt individ med naturlig elegans och med den karaktäristiska utstrålning som en dvärgschnauzer skall ha av mod, balans och integritet förenat med godmodig vaksamhet, med andra ord det som kallas för ”schnauzeruttryck”.

Nu är inte Kelly något utställningsexemplar på långa vägar men det var Kellys mamma, Victory van de Havenstad, Victoria

Om Victoria på Schauzi-Hero´s hemsida:

Hon kom med tiden att bli Internationell Champion. Trots sin skönhet och sina framgångar på utställning var det trots allt i valplådan som Victoria trivdes bäst och hon var en helt fantastisk ”urhund” och mamma som tog hand om både sina egna och andras valpar.

Kelly fått några egna valpar då hon inte dög för avel, hon har ett litet magbråck men som matte är jag övertygad om att Kelly också hade blivit en bra hundmamma för hon är verkligen en "urhund".

Perfekta och snygga Victoria.

Kanske inte så perfekta men väl så gulliga och charmiga avkomman Kelly

Snöänglar...

Vi gör snöänglar när ingen ser.

Vi vaknar 1 januari  till  en fantastisk dag, det är friskt och klart så vi tar en härlig promenad längs stränderna, det blåser inte och snötäcket är så pass tjockt att det även går att gå på vägarna utan att halka på den underliggande isen.

Snart kommer bilder från snötäckta Trouvillestränder men först några omgångar Bezzerwizzer.

GOTT NYTT ÅR!

Det snöar ute medan vi äter vår nyårsmiddag i stugvärmen. Allt smakar precis så som en nyårsmiddag inför decenniumskifte tarvar. Vi vilar lite mellan rätterna, dricker av champagen och vinet, till desserten blir det muscatel.

Så formell som middagen är lika avslappnad är vår tillvaro, inga smokingar eller festblåsor, mysdräkten sitter på möjligen byter jag den till långkalsonger och tjocktröjan innan vi tar oss ner till byn för tolvslaget och nyårsskålen.

GOTT NYTT ÅR alla!

Morgon i skärgården...

Så har vi farit genom de sista mörka timmarna i isiga landskap mot gryningen och till skärgården. Det är ännu tunnt med folk, vilket känns befriande en dag som denna.
Båtpersonalen är på lika strålande humör som solen över oss. Tänk att det är så skönt med sol över vatten.

Hur pretto är jag?

Jag har funderat på hur pretentiös jag egentligen är? Är det bra eller dåligt och vem bedömer det i så fall?
Eller vad är skillnaden mellan att vara pretentiös och att ha pretentioner?
Kanske är jag det och har det i skilda betydelser.
Ja nog är det väl så att det råder delade meningar om vad det är i takt med bildningsgraden hos medmänniskorna och även graderingen på mig utifrån hur man uppfattar mig och utifrån sig själv också kanske jag ska tilllägga.

Pretentiös betyder enligt Nationalencyklopedin intellektuellt anspråksfull i en utsträckning som det inte finns täckning för.

Pretention anspråk, krav; (ofta plur.) han har stora pretentioner på maten,högt ställda krav; ett verk med konstnärliga pretentioner med anspråk på att betraktas som konst

Nu var det inte meningen att jag skulle snöa in på att utreda betydelsen av pretentiösitet, heter det verkligen så förresten?
Lite pretto tycker jag nog att jag är för nu har jag gjort det igen.
Vad jag är ute efter helt enkelt att kanske har jag lite väl högt stående ambitioner och är lite förmäten, vad nu betydelsen av det är men hur som helst, på det här med konst!

För nu är det så att istället för att resa bort ända till Egypten som jag och min gotländska väninna hade tänkt att göra just i dagarna har jag köpt upp hela reskassan på konst, ja hela rasket och lite till som om jag nu förstod mig på konst?
Jag är faktiskt ingen konstkännare, ja nu är det sagt och jag har inte heller lurat min väninna på resan, det är en annan story.
Men jag är alltså allt enligt Nationalencyklopedins förklaring inte intellektuell nog/har ingen täckning för att bedömma konst på ett intellektuellt plan och är därmed förmäten, pretentiös i mina ambitioner.

Istället alltså för att ligga i solen och läsa bra böcker och dricka drinkar i väntan på vintersolståndet som egentligen passar mig bätte har jag köpt lite solsken att hänga på mina väggar.

En lång förklaring till att säga att jag nu köpt även denna tavla nedan, denna gång i övermod och total hybris, en stor rackare på 150x100 som ska få hänga helt ensam på vägg.
Nu sitter jag alltså nervöst förväntansfull som ett barn på julafton och räknar timmarna då UPS och Ingelmarks Transportfirma ska ringa på min dörr och leverera mina guldklimpar.

Göran Hausenkamp i akryl på duk

P.S Det är tur att smaken är som baken, en del tycker säkert detta är skitfult och skulle inte lägga en spänn på kluddet ovan för skulle alla tycka att det var vackert hade jag inte haft råd att köpa det:-)

Konstigt...

Jag har visst fått hybris för nu blir det konst mest varje vecka, i går ropade jag in dessa poserande nymfer i akryl på duk av Göran Hausenkamp på Lauritzen, en dansk auktionssite för konst, design, antikviteter och home luxury.

Jag blev inspirerad av Hausenkamps Dancing Girls-tavlan som hänger till höger om mig där jag sitter och som jag tycker mycket om.

I am so happy today men det handlar inte om tur att just jag fick dessa tavlor, nej inte alls det handlar bara om tålamod och ihärdigt letande.

Till slut efter dagar och månader hittar man det man söker och så gäller det att ha en handlingsplan och handlingskraft, ska man vinna en auktion så får man lära sig spelets regler och slå till när det gäller.

Jag har tränat på Tradera under ett års tid på småsaker och det är skitkul att studera spelet och sen i sista sekunden gå in som en reptil och ta hem hela rasket. Man slår av strumporna på medspelarna jag lovar, det roliga är ju att man aldrig vet vem man har emot sig men är tillräckligt strategisk så kan man analysera sin motspelares nästa drag och sen bara vänta ut dem.

Hursomhelst, det viktigaste är att jag nu glad och lycklig och sitter och väntar på mina två konstverk som ska få hänga i samma rum som min alldeles egna Mats Pehrson som jag fick häromdagen.

Jag älskar limerickar och eftersom Lasse och jag inte kan spela TP under våra långa timmar i bilen till Norrland pga att jag är en sådan dålig förlorare så roar vi oss istället med att hitta på limerickar.

Det är ett skojigt och billigt nöje, vi väljer ämnen som vi ska kåsera kring och det blir ofta så kul att man måste ta kisspaus.

Här är en med tanke på mina nyligen gjorda konstinköp, komponerad under dagens bilfärd till Sala.

En blondin med hybris på Stureplan

Trodde sig med konst vara världsvan

Hon sa, jag äger ett sällsynt verk

men den ger mig huvudvärk

Tavlan, en karta över husets våningsplan

Här en olja med samma motiv som den översta tavlan

Mats Pehrson moments...

I bland måste man tillföra själen lite näring, här är lite av det som ger mig näring.

Svenske New Yorkbon Mats Pehrson gillar jag mycket, han är en modern konstnär som använder foto och målning som många andra konstnären också gör men denne Pehrson gör det på sitt sätt, ett sätt som tilltalar min själ.

Han använder sina egna bilder som han överför på aluminium, duk, betong och papper, och som han sedan målar på med olika tekniker.

Han inspireras av det vardagliga livet på gatorna i New York. Det kan ses som en samtida social dokumentation av staden. Mats fortsätter sin ständiga jakt, på intressanta scener från New York, med sin kamera*

* Jan Wallmark galleri

En Mats Pehrson i julstrumpan vore inte alls fel!
(...men det går bra med en Lars Persson också)

Fredagsnöje...

Jag är kanske lite tjatig men det är sinnessjukt mycket trattkantareller i skogarna och de är stora och fasta, inte det dugg slemmiga som man skulle kunna förvänta sig så här sent i November.
Idag när det var 10 grader varmt och inget regn var det givet att vi skulle ut i skogen. Ca 22l trattisar och lite gula blev det!
Jag funderar på att låta dessa trattisar gå till försäljning på Julmarknaden i Sandhamn 5-6 december.

Kolla in detta på Aftonbladet idag: Kantareller - i november

Kantarelltåg!

Kantarellnejlikor?

Häxring!

Får det lov att vara en bukett?