Hur pretto är jag?

Jag har funderat på hur pretentiös jag egentligen är? Är det bra eller dåligt och vem bedömer det i så fall?
Eller vad är skillnaden mellan att vara pretentiös och att ha pretentioner?
Kanske är jag det och har det i skilda betydelser.
Ja nog är det väl så att det råder delade meningar om vad det är i takt med bildningsgraden hos medmänniskorna och även graderingen på mig utifrån hur man uppfattar mig och utifrån sig själv också kanske jag ska tilllägga.

Pretentiös betyder enligt Nationalencyklopedin intellektuellt anspråksfull i en utsträckning som det inte finns täckning för.

Pretention anspråk, krav; (ofta plur.) han har stora pretentioner på maten,högt ställda krav; ett verk med konstnärliga pretentioner med anspråk på att betraktas som konst

Nu var det inte meningen att jag skulle snöa in på att utreda betydelsen av pretentiösitet, heter det verkligen så förresten?
Lite pretto tycker jag nog att jag är för nu har jag gjort det igen.
Vad jag är ute efter helt enkelt att kanske har jag lite väl högt stående ambitioner och är lite förmäten, vad nu betydelsen av det är men hur som helst, på det här med konst!

För nu är det så att istället för att resa bort ända till Egypten som jag och min gotländska väninna hade tänkt att göra just i dagarna har jag köpt upp hela reskassan på konst, ja hela rasket och lite till som om jag nu förstod mig på konst?
Jag är faktiskt ingen konstkännare, ja nu är det sagt och jag har inte heller lurat min väninna på resan, det är en annan story.
Men jag är alltså allt enligt Nationalencyklopedins förklaring inte intellektuell nog/har ingen täckning för att bedömma konst på ett intellektuellt plan och är därmed förmäten, pretentiös i mina ambitioner.

Istället alltså för att ligga i solen och läsa bra böcker och dricka drinkar i väntan på vintersolståndet som egentligen passar mig bätte har jag köpt lite solsken att hänga på mina väggar.

En lång förklaring till att säga att jag nu köpt även denna tavla nedan, denna gång i övermod och total hybris, en stor rackare på 150x100 som ska få hänga helt ensam på vägg.
Nu sitter jag alltså nervöst förväntansfull som ett barn på julafton och räknar timmarna då UPS och Ingelmarks Transportfirma ska ringa på min dörr och leverera mina guldklimpar.

Göran Hausenkamp i akryl på duk

P.S Det är tur att smaken är som baken, en del tycker säkert detta är skitfult och skulle inte lägga en spänn på kluddet ovan för skulle alla tycka att det var vackert hade jag inte haft råd att köpa det:-)