Hittad i vedhögen

Den sista helgen har jag och Lasse jobbat hårt med att röja undan vedhögen vid vedboden som legat under presenning de senast åtta åren. Ja den har minskat och ökat i under åren men likväl har presenningen legat  där som en ett gnagande samvete, för att till sist vittra sönder, ja presenningen, samvetet vittrar inte sönder bara för att jag låter saker bero i åtta år. Högen måste helt enkelt väck, dels för att veden blir förstörd och dels för att jag gärna skulle vilja pryda platsen med lite buskar och blommor i stället för en ful presenning.
Vi har såledels sågat och klyvt ved för glatta livet i två dagar men nu är högen eliminerad och samvetet stillat. Platsen krattad och barken fick tjäna som vinterskydd för rosorna. Allt återvunnet och välanvänt alltså.
Det, tyvärr redan ruttnade vedkubbarna får gå i påskbrasan på Alexanderudden. Vi brukar normalt ha en valborgsbrasa men nästa år ska det alltså bli påskbrasa! Jag tror det är för att udden vi lägger ris på är så utsatt att vinden ofta brukar gäcka när det är dags att futta på så att det kan dröja till midsommar innan rishögen väl kan brännas ned och då är sommarsäsongen redan i full gång och eldningsförbudet inträtt för länge sen.

I vår ska jag börja med att plantera en kaprilfol mot väggen till vedboden som har södersol.

Under all ved hittade jag denna underbara praktfjäril, påfågelöga som slagit sig till ro för vintervila.
Jag blev alldeles lycksalig över att en sådan fin varelse hade valt min vedhög att övervintra i.
När jag tänker efter så har jag nog inte sett en påfågelöga på år och dagar, för fjäril vingad syns väl på haga men inte lika ofta som förr.
För visst är min känlsa att skåda en praktfjäril inte är så vanligt längre riktig?
Jo så är det enligt en färsk europeisk studie att antalet dagfjärilar har minskat med 70% sedan 1990-talet och det har med omstruktureringen i jordbruket att göra.

Så njut av de fjärilar som vi har även om deras larver äter upp våra blommor.
"Vår" påfågelöga fick ett nytt vinterviste i redskapsboden, hoppas den trivs där.

Denna vackra Allmäna bastardsvärmare fotade jag i Devon för några år sedan.

Den är är blåsvart och sexprickig även om den på min bild verkar grå och femprickig, det är dagsljuset, finns även i södra Sverige.