drabbar mig oftast efter en hård vinter, när det enda man ser är
vitt upp och vitt nere.
Efter förra veckans excursion och eufori i Stockholms lägenhetsvimmel
har jag jordat mig lite. Det är inte så dumt hemma trots allt.
Väl ute på ön och efter flera dagar har jag sett den sista isen
driva till havs och det hårda skartäcket med snö mjukna och smälta
bort i plusgrader och regn känner jag att visst är det härligt att
bo vid vattnet istan men inget slår den riktiga skärgården, alltså
ytterskärgården.
När jag igår tog en välbehövlig promenad i aprilsolen efter att
stressat av efter diverse fastkörning, fordonshaveri och missad båt
såg jag åter naturens skönhet, den som jag precis utanför
köksdörren.
P.s den första bilden, Sandhamnshålet, är taget i morse på väg
från ön precis när solen står mitt hålet.
Resten av bilderna är från min sida av ön, östra Trouville mot
Kniphalsen,Korsö,Grönskär och Almagrundet.
0 comments:
Skicka en kommentar