Cyklosomatiskt!

Trampa på!

Varje gång jag bara tänker tanken att nu ska jag ta en runda på den där förbenade cykeln jag har bakom min rygg här så får jag ont någonstans. Är det inte grym huvudvärk så är det vaden som krampar, eller rygg eller höftvärk. Jag har läst en artikel som tipsar ”Nio vägar till egen toppform”, tittat på motivations-TV om de där motionärerna som ska komma i form i TV4 med personlig coach. Satt upp mål för hur mycket jag ska nå, typ ett vasalopp.
Men varje gång är det något i mig som hittar på en ursäkt att slippa, är det psykosomatiskt?

Igår tänkte jag att nu skiter jag i den där motionscykeln och börjar promenera utomhus istället, det är ju snart vår, all snön har ju ändå smält på rekordtid.
Så i morse börjar det såklart att snöa och det har snöat hela dagen och hela kvällen och snöar fortfarande.
Hjälp vad gör jag nu? Så står den där motionscykeln bakom mig och hånler också. Varför köpte jag någonsin den? Att de ska vara så svårt att motivera sig?

Nåja nu har jag inte varit helt urusel, jag tvingat mig till några vändor i alla fall och när jag väl kommer upp på den så är det inte så tokigt.
Jag knappar upp SVT Play eller TV4 Anytime på datorn och drar upp något halvtimmesprogram som jag missat, sen trampar jag på.
Men varför ska det vara så svårt att få kontinuitet i det hela? I kväll var min tanke att jag skulle hoppa upp i sadeln så där lagom efter vår tidiga middag, men neeh…istället frågade jag om Lasse ville ha lite glass. Det ville han och jippiii, ett skutt till köket, stekte banan och vispade i ordning hemmagjord varm chokladsås till glassen.

Usch så dålig jag är… i morgon ska jag minsann cykla innan frukost!