Krämkakan är en anspråkslös och enkel bakelse, på gränsen till trist. Det är en slags jättevetebulle med socker och smör som vispas porös med florsocker på toppen.
Trist eller enkel men uj vad vi älskade den!
Det var knappt så vi hann i väg till konditoriet under lunch för att få oss en bit för det var ganska långt från skolan om man inte hade cykel. Man fick sen smälla i sig bullen under vägen för någon tid till att sitta och njuta den i lugn o ro fanns inte.
På högstadiet fick vi ett eget fikeri i korridoren. Där fanns inte mycket att köpa utom läsk, karamellaskar och krämkaka men det räckte.
Så när det var dillkött till lunch kunde man äta sig mätt på krämkaka. Jag tror att skolan till slut förbjöd försäljning av krämkaka för alltför många åt sig mätta på den istället för skollunch. Men det stoppade förstås inte oss, fanns det inte krämkaka sprang vi iväg och köpte kokosbollar och 5-öreskolor istället i en kiosk i närheten.
Ibland stannar jag till vid konditori Amarant, som numer har filialer i Eskilstuna kommer de där krämkakekänslorna fram. Idag var en sådan dag. Åh en bit krämkaka det måste jag bara ha! Det smakade ljuvligt, det var som bli 13-14år igen.Fast riktigt som då var den inte, som jag minns den så var den större och med mer fyllning, dessutom jättesvår att äta då allt innehåll liksom klämdes ut när man bet i den, nu slank den ner hur lätt som helst. Men kanske var det så att jag var mindre på den tiden och tom munnen var mindre.
Men den var god och det finns tydligen fler än jag som minns högtiddagagarna på 70-talet med krämkaka eftersom den undgått nedläggning och fått leva vidare till 2000 talet..
Hörde att även bageri och konditori Janelings har kakan i sitt sortiment. Annars har jag inte stött på den någon annanstans än i Torshälla/Eskilstuna.
0 comments:
Skicka en kommentar