Gammal skåpmat?

Det här med musik, ibland funderar jag på ifall det finns så mycket kreativitet kvar i våra mänskliga hjärnor så att vi kan skapa något nytt och unikt, något helt olikt och vackert än det vi redan hört förut?
Ja det är klart att det finns, finns det drömmar i all oändlighet så finns det kreativitet i all oaändlighet men ändå skapas samma saker om och om igen. Varför? Ja nu är jag där igen, inne på det plagiattemat

Jag är ingen psykolog så jag kan inte analysera fram varför det är så. Jag är inte ens speciellt kreativ, jag hör nog till de som har mest trögflytande vätska i hjärnan på det området så jag har inget att bidra med där heller.
Men kanske är det så enkelt att våra hjärnor har drabbats att blockeringar pga att all press och stress vi lever under så att vi inte mäktar med att tänka tanken till slutet utan gärna och lätt faller in i någon annans tankespår.
För mycket som görs känner man mer eller mindre igen eller är det kanske helt enkelt mode i allt och folk plagierar varandra för alla vill tjäna pengar på samma grej, Ikea, HM o samma sak inom musiken?

Igår fick jag hjärnkollaps, inte så farlig, en mindre sådan men iallafal en sådan som får en att börja fundera på det där med kreativitet. Finns det verkligen inget nytt? Är allt gammal skåpmat?
Vi diskuterade i förbifarten en ringsignal. Min syster sade att det var så förvirrande när alla har samma populära ringsignal. Jag frågade vilken? Jo den visselsången...så visslade hon lite. Den känner jag igen sa jag...det är från en film. "Kill Bill" tjöt alla!
Min hjärna hamrade på, det är en filmlåt. Ja "Kill Bill" sa de yngre i familjen mer bestämt nu. Nej 60-tal sa jag, men gav mig.
Väl hemma kunde jag naturligtvis inte släppa den där vissellåten tills jag kom på det. Javisst, en filmlåt var det ju.."Twisted nerve" från 1968, en Hitchock liknande thriller, visste väl det. Men visste den yngre delen av familjen det? Troligen inte för mycket nytt som släpps med många artister är covers, låtar från förr i ny tappning.
Häromåret berättade min väninna att hennes son kom hem sa att han hade världens bästa låt i sin ipod med en grupp av okänd natur. Mamma du måste bara lyssna på låten sa han. Hon hörde direkt att det var Eagles "Hotel California" från 1976, men det visste inte sonen som var 10 år, han hade aldrig hört den förr.

Just den här visselåten från "Twistet nerve" har mest blivit känd som "Kill Bill theme" och det är väl ok, men för mig levt några år bf "Kill Bill" känns inte mycket inom musiken så nytt och orginellt längre.

Här är i alla fall en låt som inte är ett plagiat även om igenkänningsfaktorn är ungefär 1/1.
Rätt bra formulalåt, ett begrepp som jag nyligen lärt mig.
Mando Diao skulle säker gå i taket för den kommentaren och avfärda mig med en spydig kommentar men det är just så jag upplever bandet. Spydigt och arrogant med en hoper förutfattade meningar om alla i samhället. Hörde en intervju med sångaren Gustaf Norén för en tid sen som högmodigt tyckte att alla som växer upp har eller har haft en Mando Diao tid. Okej då, men jag passar också på att ta mig en förutfattad mening och säga att vilken tur att just jag inte växer upp i dag och behöver ta strid för min Mando Diao tid som aldrig skulle ha inträffat utan att ens bry mig om att studera dem mer ingående. Nog sagt om Mando Diao, jag gillar dock den här låten.