Den där Pajala hogen hade i alla fall inte jag velat möta i skogen.
De hade varit gött med ett vip-kort eller varit uppskriven på gästlistan så att man lite avmätt kunnat glida förbi kön som under partyprinsessdagarna på Stureplan. Arrangörerna, Landbygdens jägare var lika förvånade de men glada i hågen bjöd de på fika och godis till alla i kön så att vi inte skulle sura ihop, men det gjorde Lasse och jag ändå. Kunde nästan se dörrslusk-Fadde gå runt där med brickan och bjuda på kaffe.
Utanför fanns också lite underhållning, där fanns ett vildsvin i rullstol, skämt åt sido, en slags vildsvinsattrapp på hjul så att man kunde testa sin hund på en första reaktion på vildsvin. En genialisk uppfinning tyckte jag. Vi gick dock inte och hämtade Wilma med risk att bli av med vår plats i kön.
Väl inne fanns allt möjligt att känna och klämma på. Jägarnas Riksförbund undervisade om vildsvinsjakt och hur man sköter markerna och underhåller beståndet. En kul grej var bedömningen av betar, man kunde vinna guld, silver eller brons. Jag såg en man slakta sin trofétavla bara för att få en medalj till sina betar.
En wachtelhund som var duktig på att hantera "vildsvinet".
Ett radiostyrt vildsvin för träning av vildsvinshundar. Det finns en särskild klubb för vildsvinshundar om man vill ha hjälp med val av sådan. Även tidningen Svensk Jakt diskuterar detta.Lasse i kön in till mässan.
Lasse testar ett rödpunktssikte med laser.
Kevlarväst för hund för vildvins- och rovdjurjakt. Denna väst har ett grymt halsskydd för bett samt gps och blink på ryggen. Ännu har ingen hund blivit attackerad i denna "rustning"
Hej!
SvaraRaderaHär klampar jag in med en liten önskan...
Hittade hit via Ma's blogg där jag lyckats knasa till det när jag ville "följa bloggen". *skäms* Förstår att du är en fena på det här och undrar om du kan hjälpa mig?
*håller tummarna*
(kalaspuff_1 at hotmail.com)