Sjung om studentens lyckliga dag...

...fastnade i halsen när jag igår läste att ETSF går i graven den 16 maj 2009.

Den självdör efter 105 år!

Rinmansskolan 1963

Foto: E-kurirens arkiv

Inte är jag förvånad över det egentligen, själv slutade jag att betala medlemsavgiften och gå på jubileumsfesterna när jag flyttade från landet för 15 år sen och tog inte upp det när jag kom tillbaka.
ETSF alltså, Eskilstuna Tekniska Skolans Förbund, en förening för alla de som utexaminerats från Rinmansskolans tekniska linjer.
Det kändes fint då 1983 att under pompa och ståt och bankettmiddag i Sporthallen fira sin studentexamen med alla de gamla som jubilerade 5, 10, 20år osv.
Men sen konstigt nog kändes det som sanden i timglaset började att rinna redan då i Sporthallen med oxfilén framför mig vid långbordet, för någon större samhörighet med ETSF som förbund har i alla fall inte jag lyckats få.



Visst, vi som utexaminerats har alla knutit förbund i den lund med vår ingenjörsring, den speciella pilkuggeringen, en förbundsring med vinkelkuggar som för alltid kommer att vara stolta över och som för alltid kommer vara ett kännetecken för alla Eskilstuna ingenjörer runt om i världen.

Inte vet jag vad som egentligen är orsaken till att ETSF likaså tidningen läggs ner, jag kan ju bara prata för mig själv. Jag tror att medlemsantalet sjönk så drastiskt att det inte längre var lönt att fortsätta men vad som är mer intressant är orsaken till just det. Jag tror helt enkelt att ETSF blev gammalmodigt, ETSF kändes mossigt redan 1983.
Idag 2009 när jag studerar årgången på styrelsen kan jag inget annat än nicka igenkännande. Visst känner jag igen namnen, många av dem figurerade redan 1983 men kunde lika gärna ha varit 1483.

Nu ska jag inte vara taskig, de har säkert gjort ett jättefint arbete genom alla åren men alla har en plikt som samhällsmedborgare och det är hänga med i nutiden och vi levde i dataåldern redan innan jag tog studenten. Jo lite taskig vill jag vara, det är lite svagt av ETSF att inte orka hänga med i samma takt som sina ingenjörer med tanke på att de faktiskt har eh.. hade något att förvalta, ETSF har ju funnits sen 1904.
Men att läsa Eskiltuna Ingenjören, tidningen alltså var som att läsa Blandaren från 50-talet, rätt mossigt.

Hur som, ETSF har alltså en gång varit ett anrikt förbund bestående av stolta ingenjörer som delat med sig av sina framgångsrika karriärer med rikliga bidrag till skolan och elevernas förkovring. Jag fick ta del av det och är glad för att jag fick mitt fundament gjutet där.
Eskilstuna Kuriren skriver att i fortsättningen förväntas kvarvarande medlemmar kunna hålla kontakt via internet där man håller en hemsida uppdaterad.
Varför satsade de inte mer på det redan för 5-10 år sen? Då hade de säkert haft flera medlemmar idag. ´

Nåja, gjort är gjort och snart är jag också för gammal för datavärlden, så jag tänker inte blåsa liv i ETSF utan hedrar det gamla förbundet med blomma den 16 maj och sjunger sången nedan, (har inte den blekaste vad det är för melodi men hittar säkert på någon tills dess) sen ska jag tycka synd om de Rinmanister som inte får fira sin studentfest med ETSF på Statt av två anledningar…..för inget av dem längre existerar, varken ETSF eller Statt.

Till samling!
Kamrater! Teknister! Till samling vi bjuda!

Till minnet av skolan i fornstora dar.

Kamrater! Teknister! Vår stämma ska ljuda

Som klangen av stålet en samfälld fanfar.

Vi kämpat och strävat tillsammans som bröder.

Vår skola oss fostrat till dugliga män,

från öster, från väster, från nord och från söder

vi möttes i smestadens skola min vän.

Från årsklass till årsklass en länk oss förenar

Den länken består i vår skolas förbund.

Slå vakt om vårt stamträd och vårda dess grenar.

Vår skola, vår framtid, vårt eget förbund!

Ode till förbundet vid 50-årsjubiléet 1954
Text: Åke Sandin åk 1956