Bryggan i grådis när jag kliver av båten som ensam resenär en sen marsdag.
Jag åker med Skärgårdsrederiet som tar mig ända till Trouville med en hög förväntansfulla och ovanlig högljudda 40 åringar. Denna otroliga lyx, att få åka ända till Trouville ”mitt i vintern” är obeskrivlig trots att de till synes etablerade 3 paren som alldeles tydligt samlats för att fira en 40 årsdag och helg på hotellet rubbar min sinnesro. Jag blundar och tar upp min lilla hund i famnen som genast blir tung och somnar. Jag försöker också att somna och även blunda med öronen men det går inget vidare för kvinnornas röstläge tränger rakt in och igenom hjärnan, de verkar heller inte känna varandra så väl eller så har någon i detta kompisgäng en ny partner. Jag konstaterar det genom pratat dem emellan. Jag fortsätter att blunda men ger upp då Eternity for Men sticker påträngande i mina näsborrar, förmodligen var det han mitt emot mig. Det var lättare att ”stänga av” genom att ha ögonen öppna. Jag tänkte rutinerat för själv att de där paren kommer förmodligen inte att vara på benen till middagen.
Ha, såg dem senare på eftermiddagen på Värsan dit de kom rejält på röken och skrek ”Frölunda e bäst på göteborgska ” och för att fortsätta dricka lunch. En av de präktiga kvinnorna som gick sist skrålade rätt blarig med sprucken röst Tingeling, tingeliiiing. Någon i mitt sällskap sade vant: Ah vilka amatörer! Tror de att man kan komma och provträna på shotsen på Värsan på eftermiddagen och sen komma helskinnad härifrån. Tingelings man hade redan avvikit för länge sen . Jag såg dem även senare i bubbelpoolen, i poser som skulle få vem som helst att bli röd om kinderna. Relaxen som ligger invid vägen till Trouville har panoramafönster utåt hamnen, i skymningen ser man allt inåt men väldigt lite utåt. Ännu senare på väg till min middag såg jag dem återigen, det var inte så många ”gäster” på ön i helgen så de märktes i mängden och framför allt för mig som "levt" med dem hela dagen. Denna gång stapplade en av festdeltagarna emot sitt hotellrum uppe i backen och en av kvinnorna stod och hulkade på balkongen till en av sviterna. Lycka till med kvällen tänkte jag tyst för mig själv.
Det är så det är för det mesta på denna ö, fest, året om faktiskt.
Men allt är och blir förstås vad gör det till och hur man väljer att parera eller ta ut svängarna. Det krävs lite träning som någon påpekade vid lunchen. Man super inte ner sig till lunchen för kvällarna brukar bli långa, ofta till soluppgång.
För mig är tillvaron ute på ön alltid fest, oavsett om jag står och rensar avlopp på sopgården, kör traktor eller dricker champagne i Pias lummiga trädgård och trots tjocka som slickar långt upp på land och vägarna är så leriga att skorna fastnar i geggan, som de gjorde denna helg.
Men vad gjorde väl det när det finns goa vänner på Värsan med lunch, bus och mycket skratt och goa vänner som väntar med champagne och sikromsmiddag senare på kvällen.
Sådant ska man vara lycksalig över och få ett fånigt flin i hela ansiktet så fort man tänker på det. Prova själv vad en helg på Sandhamn kan göra!
Ps. Tror att även 40års-firarna tyckte det var en bra helg, de av dem som kommer ihåg något!
Tång i massor har spolats upp på stranden som till sommaren är helt "ren"
Korsö syns svagt i dimman!
Ännu har inte mitt hus vaknat för våren! Allt skräp efter vintern ligger kvar.
Hä, hä... Tack vännen för dråpligt kåseri! Kramar!
SvaraRadera