Idag bokade vi äntligen den där chokladprovningen vi fick i julklapp av Lasses snälla barn.
Vi är stora chokladälskare både Lasse och jag, men till julen föråt vi oss på alla chokladpraliner vi fick konditorn Uffe här uppe i backen så sen dess vi har legat lågt med chokladen.
Men nu är det alltså dags igen och ingenting slår en bit eller några av de högklassiga franska Gran Cru Valrhornorna, chokladernas kejsarinna som är mina favoriter bland många andra favoriter ska jag snabbt tillägga. För många favoriter har jag och ständigt återkommer jag till dem även om jag då och då hittar en ny favorit. Så är det i chokladens värld, när man väl tagit klivet in där finns liksom ingen återvändo. Ledsen Marabou, men Premium duger bara som en panik nödlösning och till desserter, annan choklad kan man äta för att stilla sockerbehovet.
Mitt choklad intresse har jag min kompis Paul att tacka för, han slutade att snusa och var tvungen att sysselsätta sig med något annat och det blev choklad. Oj vilka turer han har tagit med mig på, alla provade sorter, det hade jag nog aldrig klarat av själv. Förra året fixade han dessutom en fantastisk upplevelse, den franska Valrhonas chefsmakare, Nicole någonting hon som bestämmer hur Valrhona ska smaka från år till år, hade en föreläsning och provning på Chokladsällskapet och dit tog Paul mig. Wow liksom, det var mycket jag inte visste om chokladbönan (även om jag trodde det) och hur man egentligen ska äta en chokladbit. Jag tror inte jag hade ett enda rätt på provningen vad gällde smaker och bestämning av böna eller chokladsort. Paul prickade in alla tre. En otränad palett klarar av att definiera 3 olika choklader, en tränad ung. 5 sen är smaklökarna bedövade och måste vila, allt enligt Valrhonas egen chefsamakare Nicole, bara för FYI.
Idag föll vi för den italienska Amedei La Tavoletta Svart som vi inte ätit på länge. Så god att vi var tvungna att slita upp kakan redan i bilen, kakao, kaffe och russin.
Sen tyvärr föll vi även för frestelsen att prova en annan italienare L Artigiano, Cacao e Sale Dolce.
Någon slags choklad med sött salt från Cervia och lakrits Hmm, den första biten gick väl an, det var kul att prova men någon större hit var det inte för i våra gommar passade den inte även om de själva vill göra denna serie till en kultchoklad och rekommenderar en Wyndham Estate Bin 555 till. L´Artigianos icke smaksatta variant rekommenderar de tequila och Laphroig till men urk va ruggigt med salt i choklad och sen tillråga på allt lakrits (som annars är så gott). Inget som jag alltså rekommenderar men prova kan man göra.
Vi är stora chokladälskare både Lasse och jag, men till julen föråt vi oss på alla chokladpraliner vi fick konditorn Uffe här uppe i backen så sen dess vi har legat lågt med chokladen.
Men nu är det alltså dags igen och ingenting slår en bit eller några av de högklassiga franska Gran Cru Valrhornorna, chokladernas kejsarinna som är mina favoriter bland många andra favoriter ska jag snabbt tillägga. För många favoriter har jag och ständigt återkommer jag till dem även om jag då och då hittar en ny favorit. Så är det i chokladens värld, när man väl tagit klivet in där finns liksom ingen återvändo. Ledsen Marabou, men Premium duger bara som en panik nödlösning och till desserter, annan choklad kan man äta för att stilla sockerbehovet.
Mitt choklad intresse har jag min kompis Paul att tacka för, han slutade att snusa och var tvungen att sysselsätta sig med något annat och det blev choklad. Oj vilka turer han har tagit med mig på, alla provade sorter, det hade jag nog aldrig klarat av själv. Förra året fixade han dessutom en fantastisk upplevelse, den franska Valrhonas chefsmakare, Nicole någonting hon som bestämmer hur Valrhona ska smaka från år till år, hade en föreläsning och provning på Chokladsällskapet och dit tog Paul mig. Wow liksom, det var mycket jag inte visste om chokladbönan (även om jag trodde det) och hur man egentligen ska äta en chokladbit. Jag tror inte jag hade ett enda rätt på provningen vad gällde smaker och bestämning av böna eller chokladsort. Paul prickade in alla tre. En otränad palett klarar av att definiera 3 olika choklader, en tränad ung. 5 sen är smaklökarna bedövade och måste vila, allt enligt Valrhonas egen chefsamakare Nicole, bara för FYI.
Idag föll vi för den italienska Amedei La Tavoletta Svart som vi inte ätit på länge. Så god att vi var tvungna att slita upp kakan redan i bilen, kakao, kaffe och russin.Sen tyvärr föll vi även för frestelsen att prova en annan italienare L Artigiano, Cacao e Sale Dolce.
Någon slags choklad med sött salt från Cervia och lakrits Hmm, den första biten gick väl an, det var kul att prova men någon större hit var det inte för i våra gommar passade den inte även om de själva vill göra denna serie till en kultchoklad och rekommenderar en Wyndham Estate Bin 555 till. L´Artigianos icke smaksatta variant rekommenderar de tequila och Laphroig till men urk va ruggigt med salt i choklad och sen tillråga på allt lakrits (som annars är så gott). Inget som jag alltså rekommenderar men prova kan man göra.By the way, när man har provat sig fram i chokladvärlden kan man med fördel köpa sina kakor på nätet, det blir mycket billigare. Prova Chokladshopen.com t.ex
Några andra av mina favoriter bland favoriter:
Valrhona Palmira, 64%ig av Criollobönan från VenezulaValrhona Ampamakia 64% ig av Criollo/Trinitariobönan från Madagaskar
Amedei Chuao, 70% av Criollo/Trinitario böna från Chuaodalen i Venezuela
Man kan nästan säga att bara det bästa är gott nog med detta urval. För egen del eja en mera måttlig konsument av choklad idag än för snart två år sedan när jag slutade att snusa.
SvaraRaderaHare Bäst/Stora Kramen