Det var då det...

Jag måste skriva några ord om min storebror.
Blev smått full i skratt av minnet som var så allvaret då när han delade med sig av sina musikaliska minnen.
Min bror skickade mig en låt som jag mycket väl kommer ihåg och den dramatik som den förde med sig. Hans minnen är ju till viss del även mina minnen. Min storebror har till stora stycken även stått för utvecklingen av mina musikaliska val.
All den musik som jag tagit del av, musik som jag förmodligen inte skulle ha lyssnat på vid mina unga år då det bara var Starlet och Leo Sayer som gällde, men på den tiden då inte alla ungar hade en egen stereo på rummet fick man helt enkelt spisa sina skivor på familjens masterpiece i vardagsrummet, man hade så att säga inget annat val.
Min storebror brukade ånga hem efter skolan, detta var alltså 70tal och tidig 80 tal innan han flyttade hemmifrån, med den musiken som var inne då och säga ” Kom syrran, det här ska du lyssna på” Det var så han formade mig till en flexibel allätare i musikstilar.
Jag kommer aldrig att glömma exempelvis Magnus Ugglas ”Va ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt” Det var så bra då och lika bra idag.

Nu fick jag denna låt i mailboxen! Min bror som för övrigt heter Kari skriver…
…en låt som fick "pappsingen" att koka över 1979. Jag var stark nog då att rycka undan min kära skiva från LUXOR skivspelaren innan han fick sin"raivari"…

AC/DC Whole Lotta Rosie