Genom eld och vatten...

Tintin i solsken på Artillerigatan

Det här med vänner kan man skriva hur mycket som helst om. Min vän kloka Micke Å brukar säga att en människa ska vara lycklig om hon har en endaste vän som vid hennes dödsbädd håller hennes hand och ärligt kan säga att "Henne känner jag väl!". De flesta har ingen.
Jag tänker på den där mannen som nyligen hittades död och hade legat död i ett år i sin lägenhet och ingen hade saknat honom. Det gråter i mitt hjärta av höra sådant.

Den här vita stenen fick jag på min födelsedag förra veckan av Carina!
Jag har många vänner, bästa vänner, vänner som jag verkligen litar på, älskar och månar om.
Vänner med sådan värme att när vi träffas allihop samtidigt börjar glacierärerna smälta i rekordfart.
Det kanske är det ovanligt och hur förklarar man det? Kanske genom att vi inte blivit hopfösta på något sätt utan vi har valt varandra och förtjänat varandra genom åren och kanske blir det så när man väljer någon med hjärtat.

Den här vännen ovan, hon är en vän som kommer att sitta där vid min sängkant, det kan jag lova och svära. Vi har vuxit upp tillsammans, börjat skolan och slutat skolan tillsammans, bott i samma kvarter, vi har delad barndomshistoria, ungdomshistoria och vuxenhistoria och utan att vara min biologiska syster så är hon just det, min syster.
Vi har gått igenom eld och vatten tillsammans, delat och burit varandras bördor, sorger, motgångar och bekymmer och även allt det bästa som livet kan ge av framgång, skratt och glädje.
Vi delar alltid allt, från minsta grej till de största upplevelserna. Allt de bästa vi unnar oss själv, unnar vi varandra. Att ha en sådan vän gör att livet blir så mycket lättare och roligare att leva.
Kom just att tänka på att hon fortfarande har en upplevelse att att kvittera ut, den som hon fick av mig på sin 40årsdag. Jag hoppas hon väljer en safari till Afrika eller en resa till Lhasa, eller en shoppingresa till London, Milano, Barcelona eller åh..Pariiis som jag får följa med på hihi!

Tintin och jag 30 mars 2009!

Får det vara en trädoja i vår?

Systrarna i Handelshuset har byggt om och betyget är "Best ever"!

Jag har alltid varit av den åsikten att allt går i cirklar och kommer igen, sparar man sina skor och plagg tillräckligt länge kommer de alltid tillbaka. Jag har sedan många år en faiblesse för ”shiny leather” dvs allt i lack, speciellt skor och stövlar och tack och lov är lackens cyklar relativt korta så de stora svallen kommer med jämna mellanrum, även om jag alltid ser till att jag har åtminstone ett par lackskor i min skohylla.
Nu har lacken funnits på hyllorna ett tag och jag införskaffade mig ett par stövlar, ballerinas och loafers denna vintersäsong för att vara på den säkra sidan och ifall de skulle slinka ur marknaden igen. Vissa tycker att det är porrigt med lack men jag är inte så känslig eller trendkänslig när det gäller lackskor så att jag bryr mig ifall jag skulle vara den enda i lackskor.

Mina fina skinnlackstövlar från Gabor

Till våren och sommaren satsar jag på träskor. Alla som var barn på sjuttiotalet har väl sladdat omkring i ett par svart trädojor från Träskolasse som nu har lagt ner, precis som trädojan är tillbaka. Ja de har ju kommit tillbaka för några år sen men jag har inte hittat några som jag fallit för förrän idag.

Dessa danska glogs från Sanita med broderade blommor i tyg är helt emotståndliga! Dem har jag köpt hos Cattis i Systrarna i Handelshuset i Saltis, en helt fantastisk livsstilsshop med allt av det absolut senaste. Så finns Sanita glogsen att köpa där så är det garanterat att det är just de glogsen man ska ha och inget annat.

Jag passade även på att införskaffa ett par ”Sandhamnskor” alltså ett par (ni som kommer i håg 80-talet) Chipie-sneakers för latmaskar. De är parfymerade precis som Replay kläderna förr, vet inte hur det är nu. Mina Chipies doftar hubbabubba och har kilresår så att jag inte längre behöver knyta skorna. Hur bra är inte det?
Jag ekiperade mig även med en skjortblus från Ilse Jacobsen . För vem har inte drömt om en glansig regnrock eller ett par gummistövlar med strasspännen från Ilse Jacobsen och vem vill inte se ut så här om det går?

Outfit med skjortblus o väska från Ilse Jacobsen.

Ett märke som är hothot just nu är spanska tokroliga och snygga Desigual, finns också förstås hos Systrarna i Handelshuset.


Vill man klä sig snyggt till festen eller beachen, går det bra att välja samma klänning!

När jag ändå håller på så ska jag presentera mitt största fynd på länge.
Dessa lyxiga armbågslånga skinnhandskar!
Jag och ovannämda Cattis var i Norge för några år sen och jag hittade ett par faaantaaastiska långa skinnhandskar från Tiger, men priset 1200 norska kronor var inte lika fantastiskt. Så det har inte blivit några sådana förrän förra veckan då jag råkade slinka in på Accent. Deras tag-line förresten, Accent! bags things & fun är sådär knäppt meningslös haha, men ialla fall eftersom de har blivit skilda från Wedins, var de tvungna att sälja ut allt som hade en Wedins logga.
Lucky me, korpade hem dessa lyxvaror för ynka 49kr!!!

Kolla också in de här! Wow!
Om man förstorar bilden kan man skymta priset, uj... men så är de ju också i finaste finaste skinn och handvirkade i silkestråd. Kanske något att önska sig i påskägget av en snäll äkta man eller fästman.
Kommer inte ihåg vart dessa dyrgripar kommer i från men man kan förstås hitta dem hos Systrarna i Handelshuset.
Jag för min del håller mig nog till mina långhandskar.

En vanlig helg på Sandhamn

Värme hos mina vänner. Sonja häller upp champage och bjuder på sikrom, rökt sik och hemgravad lax. Fiskar som Anders har fiskat och rökt. Till allt detta små västerbottenquicher och västerbottenflan med peppar och chili och sås från Melanders och andra tillbehör. Vem har väl någonsin sagt att på Sandhamn får man svälta?

Bryggan i grådis när jag kliver av båten som ensam resenär en sen marsdag.

Det kan tyckas att en sen marshelg i Sandhamn när temperaturen fluktuerar värre än de globala finanserna kan vara supertrist. Jag har länge försökt att lämna in min alldeles för skitiga dunjacka på tvätt men det kommer fortfarande dagar då den är oumbärlig. Denna helg vet jag heller inte om jag ska ta på mig långkalsongerna eller inte. Dagen innan var det snöstorm, lördagmorgonen på Strandvägen är bister. Väl ute på ön konstaterar jag att dunjackan och långkalsongerna förblir på.
Jag åker med Skärgårdsrederiet som tar mig ända till Trouville med en hög förväntansfulla och ovanlig högljudda 40 åringar. Denna otroliga lyx, att få åka ända till Trouville ”mitt i vintern” är obeskrivlig trots att de till synes etablerade 3 paren som alldeles tydligt samlats för att fira en 40 årsdag och helg på hotellet rubbar min sinnesro. Jag blundar och tar upp min lilla hund i famnen som genast blir tung och somnar. Jag försöker också att somna och även blunda med öronen men det går inget vidare för kvinnornas röstläge tränger rakt in och igenom hjärnan, de verkar heller inte känna varandra så väl eller så har någon i detta kompisgäng en ny partner. Jag konstaterar det genom pratat dem emellan. Jag fortsätter att blunda men ger upp då Eternity for Men sticker påträngande i mina näsborrar, förmodligen var det han mitt emot mig. Det var lättare att ”stänga av” genom att ha ögonen öppna. Jag tänkte rutinerat för själv att de där paren kommer förmodligen inte att vara på benen till middagen.
Ha, såg dem senare på eftermiddagen på Värsan dit de kom rejält på röken och skrek ”Frölunda e bäst på göteborgska ” och för att fortsätta dricka lunch. En av de präktiga kvinnorna som gick sist skrålade rätt blarig med sprucken röst Tingeling, tingeliiiing. Någon i mitt sällskap sade vant: Ah vilka amatörer! Tror de att man kan komma och provträna på shotsen på Värsan på eftermiddagen och sen komma helskinnad härifrån. Tingelings man hade redan avvikit för länge sen . Jag såg dem även senare i bubbelpoolen, i poser som skulle få vem som helst att bli röd om kinderna. Relaxen som ligger invid vägen till Trouville har panoramafönster utåt hamnen, i skymningen ser man allt inåt men väldigt lite utåt. Ännu senare på väg till min middag såg jag dem återigen, det var inte så många ”gäster” på ön i helgen så de märktes i mängden och framför allt för mig som "levt" med dem hela dagen. Denna gång stapplade en av festdeltagarna emot sitt hotellrum uppe i backen och en av kvinnorna stod och hulkade på balkongen till en av sviterna. Lycka till med kvällen tänkte jag tyst för mig själv.
Det är så det är för det mesta på denna ö, fest, året om faktiskt.
Men allt är och blir förstås vad gör det till och hur man väljer att parera eller ta ut svängarna. Det krävs lite träning som någon påpekade vid lunchen. Man super inte ner sig till lunchen för kvällarna brukar bli långa, ofta till soluppgång.
För mig är tillvaron ute på ön alltid fest, oavsett om jag står och rensar avlopp på sopgården, kör traktor eller dricker champagne i Pias lummiga trädgård och trots tjocka som slickar långt upp på land och vägarna är så leriga att skorna fastnar i geggan, som de gjorde denna helg.
Men vad gjorde väl det när det finns goa vänner på Värsan med lunch, bus och mycket skratt och goa vänner som väntar med champagne och sikromsmiddag senare på kvällen.
Sådant ska man vara lycksalig över och få ett fånigt flin i hela ansiktet så fort man tänker på det. Prova själv vad en helg på Sandhamn kan göra!

Ps. Tror att även 40års-firarna tyckte det var en bra helg, de av dem som kommer ihåg något!

Tång i massor har spolats upp på stranden som till sommaren är helt "ren"

Korsö syns svagt i dimman!

Ännu har inte mitt hus vaknat för våren! Allt skräp efter vintern ligger kvar.

Pettson finns på riktigt...

Visst finns han på riktigt för jag har precis träffat honom, fast han heter visst Nisse Hult eller nåt.

Eftermiddagsdiskussion på Värsan...

...över ett glas vin handlar idag om i fall Stockholmarna ska ha en egen bokstav som beskriver uttal av "e" i stället för ä! Ett ë är föreslaget, som i Tëby, hmm!

Fördelen med en personal shopper...

Med gjajjorna uppskjutna i håret, glansig dunkappa och vita jeans kliver hon in från snöstormen som rasar utanför. Solisar? Vaddå? Det var ju sol i morse säger hon och ler glatt!

Fördelen med att känna en personal shopper är att man får plaggen levererade hem för provning. Sen är det ju förstås en fördel om den som shoppar åt dig känner din smak.
Det kan jag ju säga att det gör vår egen speciella shopper, Cattis. Hon är otroligt pricksäker på att hitta plagg som man alltid känner sig rätt och inne i. Sen att hon har en fenomenal fingertoppskänlsa för allt trendigt gör att det blir häftigt att bli klädd av henne.
Cattis har i åratal klätt mig med det senaste. Hon har dessutom sedan några år tillbaka en shop, där kan man klämma och känna och prova i timtal.
I går for hon med fara för sitt eget liv från Saltis där hon har shopen Systrarna i Handelshuset för att rädda vår Karin som var i klädnöd. Karin hade i all hast bilat från Gävle i snöstormen för att bli uppklädd till våren. också med fara för livet, fast hon bor egentligen i Karlstad, lång story, tar den en annan gång,

Klädprovning på G!

Sen lite middag och tjejsnack!

Cattis och Karin! Glada mitt i natten utanför min port

Earth Hour!

Jag som inte dricker mjölk och därmed inte köper mjölk så ofta fick leta länge häromdagem innan jag hittade den vanliga mellanmjölken, den svarta mellanmjölken.
Blev plötsligt påmind om ”Earth Hour” lördag den 28 mars kl 20.30. Jag kommer ihåg att jag förra året alldeles glömde bort mig där jag satt i min ensamhet, det blev endast 15 minuter i mörker.
I år ska jag släcka såklart tänkte jag först men sen började jag fundera, vad tjänar det här jippot till egentligen?
En uppmuntran till att världens ledare ska våga fatta beslut om klimatavtal och att visa att det finns ett stort globalt engagemang. Jo det låter ju fint det!

Men finns det verkligen ett stort engagemang? Började fundera över mitt eget engagemang, vad gör jag för klimatet?
Jag källsorterar, komposterar, köper närproducerat, åker kollektivt, har inte köpt utsläppsrätter men reser däremot mindre, drar ner på elförbrukningen där jag kan. När jag tänker på allt jag själv försöker göra för att vara klimatsmart slår mig tanken att istället för en global nedsläckning i en timme vore bättre det med kampanjer för ändring av det indiviuella mind-setet.
Var och en måste ju någon gång bli medveten om hur han/hon personligen kan spara in på ex koldioxidutsläppen det ska inte behöva lagstiftas om. Att släcka ner 1 timme och därmed lägga över ansvaret för miljön på en beslutsfattare känns ju rent oansvarslöst.

Tycker just nu att Arlas svarta mjölkpaket känns rent löjeväckande. Vad tjänar denna pseudo handling till egentligen?
Tänker också på att inte tjänar världen speciellt mycket på att släcka ner en timme, det kostar ju att starta upp alla lampor och elaggregat igen. Nu kanske jag är lite väl trist, det är ju en manifestation, men ändå jag tjatar lite till var finns uppmaningen till folket att samtidigt som man släcker ner sina lampor passa på och byta till klimatsmarta lågenergi lampor?
De gamla glödlamporna försvinner ju ändå snart för de är bortlagstiftade.

Nej nu ska jag inte sura över "Earth Hour’s" meningslöshet, jag ska vara solidarisk och släcka en timme på lördag.
Dels för att jag vill delta och för att jag tycker om brasvärme och levande ljus.

P.S Undrar bara hur det hade gått med "Earth Hour" i Sverige om det hade varit i dag under Let's Dance finalen?

Livet leker...

Hur lycklig ser han inte ut att vara?

Felix! den här killen har jag känt sen, ja faktiskt redan innan han föddes i oktober 1988. Jag har följt alla första stegen, barnåren i Saltis och sökandet efter indentiteten i unga tonåren genom gothen, examen från Sigtuna och jobbet på banken till vingården i Australien. Det var dit Felix 20 år åkte för att på vinst och förlust, utan jobb och knappt några pengar på fickan för några månader sen för att se om han och hans kompisar skulle kunna ta sig fram för egen maskin i världen och det verkar de kunna. Till hösten kommer han hem för att börja sin vidareutbildning på Oxford, dit han tagit sig helt för egen maskin.

Jag blir varm i hjärtat och stolt över denna goa kille som är så klok och modig och som törs prova livet och sig själv!

Fika paus från vinrankorna!

Hur svårt kan det vara?

När man tar höga arvoden som styrelseledamot så borde baskraven förväntas vara att man åtminstone är läskunnig!
Sen att förstå vad som avtalen säger är en annan sak eller?
I Frankrike har man i slutet av legala dokument ett uttryck som säger ”Lu et Approuvé” Läst och förstått. Hade man haft den raden med så hade aldrig detta drev uppkommit. Det hade bara varit att avgå pga inkompetens. Si så puts väck bara Wanja Lundby Wedin, så tar vi in någon som både kan läsa och förstå. Att komma med det ett ”Jag är grundlurad!” haha…

Att Wanja Lundby Wedin inte fått se två dokument som avser AMFs förre vd Elmhagens pension tycker jag är irrelevant, hon har ju sett och skrivit på årsredovisningarna, där det för vilken lekman som helst går att uttyda summorna. Löjligt att använda de osedda dokumenten som försvar och att Thunhammar går ut och ger henne rätt i det som någon slags förmildrande orsak men det är kanske att han nu när drevet går måste kämpa för sin egen position.
I dagens Godmorgon SVT 7.15, (sevärt ovan ) diskuterade bla Sven Hagströmmer ordf i Avaza om att läsa och förstå ett avtal. Jättesvårt om man sitter i en styrelse tydligen, många kringelikrokar i avtalen som ingen nu verkar förstå, alla skjuter ifrån sig och försvarar sig. Men så är det ju förstås inte, det är klart att styrelsen sett men inte brytt sig om det för de vill ju alla ha höga ersättningar så varför stoppa någons lön och bonus och riskera själv att råka ut för samma hyvling. Hagströmmer sa att det är rent löjeväckande att komma med utredningar, granskningar och stämningar. Vad hjälper det? Betala tillbaka bonusen bara sen är det slutsnackat. För något ”Bon pour accord” hade de ju inte heller skrivit på. Det är franska igen och skrivs ofta i köpekontrakt eller abonnemang och betyder att man är skyldig att betala till kontraktstiden går ut vad som än händer.
Hagströmmer utrycker också klokt att så här går det till när en stark vd har en svag styrelse och ser möjligheten att pressa igenom förmåner för egen del i massvis med dokument som han vet ingen orkar läsa. Samt att påtryckning på höga löner och bonus för styrelser är lätt genom att de offentligt redovisas i årsredovisningar.

Tydligt är nu att Wanja Lundby Wedin kämpar för sitt jobb, det är ett massivt och tufft drev som pågår nu och som otvivelaktigt leder till att folk kräver hennes avgång .
Rätt ruggigt faktiskt hur snabbt media kan få omkull en person och knäcka ett imperium.
Men så lätt blir vi nog inte av med Wanja Lundby Wedin även om många nu passar på att försöka bli av med henne. Socialdemokraterna petar ju bara sina egna när det är de är i inbördes konflikt eller personkemin inte funkar. Det blir inget ”Olyckligt” som vår regering petar ministrar med som trampar fel. Lundby Wedin och Sahlin är ju dessutom bundisar så det blir nog svårt.
Dagens roligaste kommentar angående att bli av med Lundby Wedin finns att läsa i en läsarkommentar i Aftonbladet idag. ”Så himla trist att LO´s näshår är så hårt sammanflätat med sossarnas rövhår”, Vagel 46 i Eskilstuna
Tack Vagel! Skrattade gott och länge!

Hi de ho, plötsligt så...

Ibland blir jag bara så glad så det nästan känns som jag vunnit på lotto! Jag har dessutom slagit två flugor på smällen.
Snö och kyla och alla motgångar idag till trots känner jag mig lycklig.
Tors den 23 april ska jag bänka mig i Berwaldshallen, sluta ögonen och bara sväva i väg i drömmar till min favorit symfoni, Beethovens nr 7.

Ibland får man en riktigt bra förmån för medlemskorten jag har i stans alla butiker. Jag är så glad för jag fick biljetterna till halva priset. Twilfit Sisters erbjuder sina medlemmar det.
Ja, de fakto har Twilfit ofta bra förmåner till sina medlemmar som när de bjuder på biobiljetter för medlem plus vän.
Det är verkligen generöst i dessa finanskristider när alla måste spara men ändå behöver rymma i från verkligheten en stund, men tyvärr går de där erbjudandena ändå förbi utan att jag utnyttjar dem.
Men den sådan här godbit kan bara inte bläddra förbi. Jag bokade pronto!
Jag verkligen älskar Beethoven, mina favoriter framför 3:an Erotica, 5:an och 9:an opus 67 ”Ödesymfonin ” är just symfoni nr 7 som framfördes första gången i det romantiska Venedig 1813. Sen på plats nr 2 kommer Beethovens symfoni nr 6, pastoralsymfonin från 1808. De är helt fantastiska båda två.
den 23 april i Berwaldhallen bjuds det alltså på Beethoven under superduktiga chefsdirigenten Manfred Honecks ledning men även inledningsvis en Haydn cellokonsert i C-dur.
Jag älskar cellokonserter också så det blev ju så att säga ”full pott”

Det ska bli så kul, för det var ett bra tag sen jag besökte Berwaldhallen. Jag har en lång historia med Berwaldhallen, i massor med år har jag periodvis haft abonnemang där, bortskämd med bla Esa Pekka Salonen och Sveriges Radios Symfoniorkester har jag blvivit uppfylld och viktlös drömt i väg långt ut i universum.
Tror inte det finns bättre avkoppling och healing än klassisk musik. Ja det ska vara havet då!

Så alla Twilfit Sisters…boka!

Vi ses den 23 april i Berwaldhallen!

Njut till 2:a satsen ur Beehovens symfoni nr 7:

Båt till Trouville...

Trouvillebryggorna den 22 mars, min "fiskebåt" i förgrunden behöver verkligen fixas inför säsongen.

Även om vi som bor i Trouville för det mesta tackar försynen att vi får bo just i Trouville, långt i från stöket nere i byn och de små tomterna där alla har insyn till varandra känns det ibland surt att inte Waxholmsbolaget lägger till vid våra bryggor. Vi måste ta oss de 1,5km från de vackra stränderna på andra sidan ön in till byn för att ta båten till fastlandet.
På sliriga februarivägar kånkar vi våra saker från byn till Trouville i beckmörkret utan gatubelysning som i byn, på samma vägar släpar vi sen oss svettiga med våra varor på dammiga vägar tidigt i augusti när det rederiet som trafikerar Trouville har slutat för säsongen och det ändå är nästan 1 månad kvar av sommaren.
Så häpna och glada blir när vi som frekvent befolkar vår del av ön även vintertid hör att Skärgårdsrederiet som kör charter för Seglarn, även tar upp bokningar av oss vanliga meniga för en modest summa. De hämtar oss i Trouville och kör till Stavsnäs på mindre än en 1/2 timme och detta även ”off season”.
Hi de ho vilken service!! Vi gör vågen, bugar och bockar, men på Sandhamn ses inte detta med nådiga ögon. Bojkotta! Tycker jag mig höra röster ljuda!
Tror faktiskt inte att de bybor som gör ”halshuggningsgester” åt detta rederi fattar hur mycket de här turerna betyder för oss Trouvillebor, som nu slipper cykla i regn och motvind med packning som en pakistansk buss. Det är konkurrens som för civilisationer framåt, inte protektionism, sådant får bara folk att ruttna i hop och sluta utvecklas, det är min fasta övertygelse och lyfter på hatten för Skärgårdsrederiet.

I väntan på båten...syns det att det är kallt

Två glada resenärer med hundar på den gemytliga och fräscha båten!

Seglarhotellet genom ett saltstänkt fönster.

Anländer till Seglarhotellet för att ta upp bokade resenärer.

Häromkvällen...

åt vi middag ute på ön i glada vänners lag...

Vi tog en skål för min vän Peter L och drack ur en magnumbutelj bubbel som en hylling till honom, sen åt vi hemmagjorda smörrebröd och tur var väl att vi grundade med lite rågbröd för vi fick vänta både en och annan timme innan gratängen ville anropa färdig i ugnen.

Jag hade lovat mig själv att förverkliga den där Pavlovatårtan som jag sett Per Moberg göra i ett av sin program "Vad blir det för mat" på TV4. Den tar sin lilla tid i förberedelser men...


Sagt och gjort här är den...

Min hemmekade Pavlova som jag kommer att göra varje år hädanefter.

Jag har hittat receptet på världens godaste lemon curd, frisk och syrlig. Alla älskar den men det är inte Per Mobergs utan Monika Ahlbergs så det blev det receptet i stället men annars är tårtan helt enligt hans recept med så där lagom seg marängbotten...mums mums!

Pia hittar alltid på något bus. Hon hade fiffigt tagit med sig tomtebloss, här förser sig Sjöbjörn av tårtan i skenet av tomtebloss.

...och så busan Pia som kom oförskämt fräsch från Gotland..hmm är det luften där som gör så gott eller?

Mera Sandhamnsvår...

Tidigt morgonutsikt från min altan, klockan är 6.40. Solen som är på väg upp strålar starkt.

Morgonsol på min bastudörr!

Trouvillevägarna har fortfarande spår av vintern men lite regn och snart nog är all snö borta, hoppas jag.

Äntligen känns det som knopparna brister även om det kanske är att ta i just i dag. Än så länge har endast några växter visat sig, narcisserna kommit upp en centimeter ur den fortfarande stelfrusna marken och rosorna har börjat skjuta millimeter stora röda skott.
Hos mig har snön försvunnit men hos min granne Pia, 100 upp emot land ligger snön i isig skare fortfarande på tomten.
Men det känns att snart har solen värmt upp all mark och alla frön och lökar börjar leta sig uppåt.

Tidigt i morse tog jag en tur längs stränderna i Trouville. Där precis som på många andra ställen längs vägen till Trouville ligger stora tallgrenar och halva träd som lik efter den sista snön som föll för någon vecka sen. Man skulle gärna tro att en kraftig storm slagit av grenarna som det faktiskt brukar under vintrarna ute i skärgården. Det var en sådan storm som i jan -07 välte båda våra bryggor i Trouville. Men det har inte varit någon sådan storm i år, det var snön som knäckte träden, då vädret var milt och gjorde snön så tung.

Jag klarade mig denna gången men en granne har lite att ta hand till våren.

Ah äntligen vår på Sandhamn!

Eftermiddagsbåten med Lasse ombord från Stavsnäs har precis anlänt till Sandhamn i vårsolen.

Sandhamns kiosk hade i fredags "Grand Opening" i två avseenden. Det var första öppningsdagen efter vinteruppehållet, kiosken stängde innan jul. Det känns alltid så sorligt när kiorren stänger för det finns inget man saknar så mycket som att få släntra förbi för en blaska och lite smågodis på väg hem efter lunchen.
Under vinteruppehållet har kiosken bytt ägare. Ingrid Holmberg som drivit kioksen sen mannaminne tyckte det var dags att pensionera sig. Öppningen firades med kaffe och hembakt till alla besökande i mini serveringen som är ny för i år.

Övertog kiosken gjorde detta unga par, Cattis och Martin som är bosatta på ön. Cattis är tom barnfödd på ön, vilket borgar för att de tänkt att stanna på ön. Detta gläder mig enormt då det verkligen behövs brådskande föryngring i befolkningen.

Vårdagjämning igen

här är Anna Lena o jag på Värsan.

Vårdagjämning...

på Värsan! Lasse,Björn,Sven och Anders på After Work!

Burfågel...

Imorse var det ett himla liv i fågelmatsautomaten, när jag skyndade ut såg jag detta!

en liten mes hade ålat sin genom springan till foderautomaten. Kanske fanns där ett speciellt gott frö som den ville åt. Inte så kul att inte hitta ut sen men den hade slapp i alla fall att svälta ihjäl. O glad blev den när jag släppte ut den. Hoppas den törs komma tillbaka innan jag stänger kiosken för denna vår.

Nu blommar det i rabatten, även om jag var tvungen att "hjälpa till " lite!

På väg

Till Sandhamn med kompisarna Pia och Sven! Så härligt!

Dags att möta solen

Varje år så här dags på året när vårens solstrålar börjar värma och sticka i ögonen brukar jag ge mig själv en present.
Det är samma present varje år, dels för att jag fyller år så här års och dels för att jag tycker att jag tycker om att förena nytta med nöje.
Töntigt egentligen, att tänka så menar jag men hela motiveringsharangen blir lite lättare, för dem som jag brukar köpa är oftast inte de billigaste.
Nu pratar jag alltså solglasögon!
Konstigt och lustigt nog brukar mina solglasögon på ett eller annat sätt haverera lagom till det är dags att ta fram dem för säsongen, fastän jag är så himla rädd om dem.

Men si, detta året blir det inga nya glajjor!
Jag var nämligen till optikern förra veckan och bokade ett par nya glasögon, eller faktiskt två par, man fick det andra paret på köpet. ”Cykel på köpet”-köp som Lasse brukar säga om köp där man får ett mervärde för att lockas till köp.
Jag gjorde så i alla fall!
Jag fick för mig helt plötsligt att jag såg dåligt, eller sämre än jag brukar.
Det visade sig att jag blivit åldersynt.
Visserligen välkomnade Tintin mig till gänget med ett par läsglasögon lagom till min födelsedag redan förra året men dem har jag mest använt som kuriosa, trodde jag.
Nu var det inte längre någon lek, optikern ordinerade mig myndigt ett par progressiva glasögon. Gulp, jag såg 10,000-lapparna flyga tills vi enades om att jag som använder linser mest skulle prova att korrigera för läsandet med dioptrijusterad lins, dvs. att den ena linsen helt enkelt är svagare än den andra, bara så pass att jag klarar av att läsa. Smart, men jag köpte nya glasögon i alla fall för att se bra ut eh...
Billigt blir det ändå inte även om jag inte tog progressiva glas. Läsglasögon köper jag på ICA. Eller så kan man kanske hitta några på snyggabrillor.se

Nu undrar förstås de som känner mig, va falls inga nya solisar i år???
Näh, det blir inga!
För att vara helt ärlig, jag förköpte mig förra året, det blev av en olyckshändelse två par. Solisar som jag inte hunnit ta i bruk än.
Förra året, precis som året innan fick mitt andra par lyxiga megastora Bulgari-glajjor sig en knäck. Detta hände en härlig sen sommarkväll på Kvarnberget i champagneyra. Hade lagt dem i bagen utan fodral och råkade väl luta mig mot bagen. Som vanligt sprang jag till Näslund för att försöka laga dem med hans fler-komponent lim. Han har lagat glajjor åt mig förr men dessa gick inte ens att laga provisoriskt. Lite förbannad beställde jag omedelbart nya och det råkade bli två par. Fråga mig inte hur det gick till.

Såg förresten nyligen att stora filmstjärneglas fortfarande gäller, vilken tur för mig. Dolce & Gabbanas ”Monte Carlo” med Swarowskystenar kan man köpa för fjuttiga 8.000kr, tror det var på NK. Se här till höger!

Ha, tänkte jag och var genast tvungen att se om jag kunde slå priset, det kunde jag, hittade dem för 4,400kr på nätet.
Men hallå, ingen är väl så dum att hon betalar det priset även om Beyonce har sådana eller att de är en limited edition. Get real!
Ja, nu är det ju så att designer solglasögon inte ligger så långt ifrån 4000kr strecket. Vad ska man göra då, om man inte har lust att lägga den summan på ett par solglasögon? Jag har inte det i alla fall.

Kopior på designermärken är inget jag rekommenderar även om man kan få dem för ca 60kr. De kan ha urdåligt solskydd, de garanterar ju ingeting. Då är det bättre att köpa för 60kr på H&M, eller Polaroid på macken för 100kr. Billiga 100kronors solisar kan vara precis lika bra som dyra 2000 kronors. Man ska vara rädd om ögonen.

Kika in på Sportoptik på Kungsgatan 15 i Stockholm. Där finns en jättetrevlig man (han kan bugga också) vid namn Lasse Wulfing. Han säljer mest glasögon och solisar för sport men också solisar för att bara glida omkring i, bla Polaroid. Jag köpte en par ursmarta visir/skidglasögon från Addidas hos honom för några år sen .

Min kompis, modeproffset och ”snygga killen” Paul har lärt mig genvägar. Man beställer sina solisar direkt från Italien! Det finns massor med bra siter på nätet som har designerglas mycket billigare. Prova giarre.com och madeinitaly-e.com t.ex.

Ja, man måste ju då ha provat glasen först någonstans och sen måste man veta lite om vilken modell de är och storleken. Det är lite trixigt men man lär sig, vill man så kan man. Det blir såklart lite fel då och då och att tala med italienare i sådana fall är inte alltid så enkelt, men är man övertydlig och vänlig så fixar sig allt. Skulle det bli fel trots alla försök kan man ju alltid sälja dem på Tradera med äkthetsintyget och kvitto, det brukar gå bra.

Att man sen får sina varor med DHL var man befinner sig är lyxigt och har man tjatat tillräckligt med dem, är "tjena och du" så att säga får man förtur till stora rean, det är lyyyyx.

By the way, det så jag blev med mitt andra par, torskade på rean alltså.
Numer har jag förpassat Bulgari i soporna, det blev för dyrt nöje.
I vår ska jag möta solen i Gucci och Valentino… Lucky me!