Jag är så övertygad att jag inte ens frågar om att det finns fler än jag som tycker att livet i sig är nog svårt att navigera att extra överraskningar kan man avstå i från när man har bråttom.
Jag har sällan gott om tid när jag ska någonstans, vet inte varför det är så men antar att det är något psykiskt. Denna dag är inget undantag, jag har redan avstått från ett tåg som jag insåg att jag skulle missa men att busschauffören skulle vara så disträ på just min tur var lite oflyt.
Han tror han kör 62an istället för 69an, att det står Fridhemsplan på hans skylt hindrar honom inte från att irra sig till Skeppsbron från Strandvägen men redig som jag är räddar jag upp situationen genom att gå och väcka honom.
Han blir glad och tackar mig i högtalaren men det gör ju inte att jag får mindre bråttom.
Väl på Centralen blir jag helt förvirrad, vid direktnedgången finns inte en skymt av min avgång och det är 7 min kvar till avgång. Jag köper i alla fall en biljett innan jag rusar ner till stora hallen och blir genast haffad av diverse telefonförsäljare och gratistidningsutdelare.
Jag rycker tidningen under tidningskillen arm för den var närmast mig.
Det visade sig vara hans privata SVD, jag har inte tid att stanna utan vinkar med tidningen och ropar sorry, tidningskillen ler.
Jag rusar vidare rakt in i en vägg, nedgången till min plattform är igenbommad?!
Alla kan förstå med 3 min till avgång hur förvirrad jag är tid detta laget och att jag sen hittar de röda och gröna klisterbanden på golvet som visar vägen till tåget bland alla fötter är en gåta men med mitt motto flexibilitet och med snabbhet kommer man ändå fram för nu sitter jag på tåget.
0 comments:
Skicka en kommentar