En och annan solgul kantarell ler i den våta mossan
Det har blivit ett himla tjat om svampplockeri den här hösten men faktum är att det är en sådan frihetskänsla att vandra i de otroligt vackra och lummiga Sörmlandsskogarna ja nästan passion att det är svårt att hålla sig därifrån och när man ändå åker ut är det lika bra att ta med sig svampkorgen.
Just i år har det varit fantastisk utdelning för det har funnits och finns alltjämt mycket svamp i skogarna.
Ännu finns där i skogarna massor kvar med trattkantareller att hämta hem. Man skulle nästan inte kunna tro det för nu har vintern börjat gnaga in kylan i träden och snön lägger sig som kristyr på mossan och svamparna. Men trots att fingrarna blir till istappar och man börjar snart frysa om tårna kan man inte låta bli att plocka dem för de står där och skyddar sig mossan och är inte det minsta anfrätta.
I dag hittade vi en glänta bara ca 100m från vägen, vi rörde oss på en area på ca 1000kvm och plockade snart hela korgen full med stora rackare de fanns i massor, de fanns överallt.
Det ligger snö på svamparna men trots det verkar de må bra där i mossan
Hela skogen doftar av kantarell, det är helt fantastiskt man kan praktiskt taget lukta sig fram till dem men just nu behövs det inte för de är extra stora och lysande gula och lätta att se.
Man kan tro att det är lätt att bli desorienterad i den täta skogen men det var bara den här lilla rackaren som kom bort sig och fick visslas hem. Jag började bli lite orolig att hon hade blivit adopterad av en vildsvinshjord. Hon kom springande livrädd med andan i halsen och lovade att aldrig springa bort igen. Det är inte lätt för en griskulting i det höga snåret.
Igår och i morse snöade det och snön ligger vackert kvar på granarna längs denna skogsväg.
På väg hem värme jag mina händer genom att blåsa på dem och en tydlig doft av den mjuka och mustiga doften av kantarell satt kvar i mina händer.
0 comments:
Skicka en kommentar