Sommarens sista skål

Det kan tyckas att sommaren är en årstid då alla våra sinnen öppnas och ventileras och allt liv strömmar igenom naturen och syresätter våra celler och så när hösten kommer skärps våra sinnen ytterligare, blicken smalnar av likt som på en katt och man börjar långsamt vädra nyanser i den klara krispiga luften.

I dag har det återigen varit högsommar luft och det var lätt att slappna av och återgå till den sommarloja tillvaron trots att jag vet att under ytan fortskrider sommarens nedrustning utan nåd.

I morgon slutar sommaren att vara på vår skärgårdsö, sommarbutiker och restauranger stänger och hösttidtabellen träder in och fullbordar höstens vara.
Jag har febrilt försökt men förgäves hinna med att bocka av alla saker som jag så gärna skulle velat ha gjort denna sommar, som att äta en skaldjursplatå på Sands Hotel och att paddla kajak runt ön.

I stället för allt som inte blev, hyllade jag och några vänner den här sommaren och vår ö med en härlig grillafton med mycket skoj, fantasikomponerade rätter och grillade marshmallows i regn och blåst långt in på natten.

Till desserten kom gitarren fram och vår talangfulle värd sjöng en egen alldeles nyskriven Sandhamnssång.

Texten, vacker och finstämd hyllning till ön, melodin Leonard Cohens Hallelujah.