En dag som denna...

Trots att det är lovat surströmmingsväder, ja det sa han den där vädermannen på TV igår, som om alla tycker att dåligt väder är lika med surströmming?

Hursomhelst det skulle bli dåligt väder men inte i skärgården så jag kravlar mig upp ur sjuksängen för att ta den tidiga båten till ön. Väl på båten möter en i besättningen mig med en blick på min hund och ber mig att sätta mig längst bak i båten.
Inte vet han, den unga killen att jag är konvalecent, trött och rejält bakis som efter ett fylleslag av bästa sort av alla droger jag emottog igår. Efter att konstaterat att platserna för hundägare längst bak är upptagna av icke hundägare och med nerverna på svaj traskar jag helt sonika ut på landgången igen där hela besättningen är och vrålar rakt ut:

Vad fan menar ni egentligen med det här?
Jag får nu alltså inte ens sitta i förkabinen längre, det finns 2 bordsplatser avsedda längst bak för hundägare i draget och med de dånandet jetmotorerna och därbak sitter det oftast folk utan hund. Idag också fullt!!!

Ni menar alltså att alla hundägare ska stå i 2 timmar hela vägen ut utom de lyckliga 2 som har turen att få dessa platser? Efter den här sommaren som varit helt crazy med fulla båtar och nu när båten inte ens är full får jag inte ta någon av sittplatserna som är tomma?!?

Den här sommaren har jag dessutom fått stå och köa 1/2 timme innan ni behagat öppna dörrarna och detta har jag gjort snällt och tyst för sedan bli hunsad på båten på ett värre sätt än faktiskt en hund. Jag som har varit stamkund sedan Cinderella började åka till Sandhamn har nu fått nog så nu kliver jag av för alltid.

Besättningen lyckades till slut sansa ner mig och vi kom överens, jag blev lyssnad på och fick tom föreslå förbättringsåtgärder. Jag klev jag på igen rätt nöjd över att fått ta ut alla mina rädslor över vad jag varit med om det senaste dygnet på helt ovetande personer.
How nice att det finns medmänniskor, speciellt de som service som yrke.
Hoppas bara att de, som jag har blivit skolade i att låta projiceringar rinna av som vatten på en gås.
Sen blev färden riktigt angemän, alla var glada och besättningen kom tom och gullade med min hund, så klev min vän Helene ombord i Gåshaga och förgyllde tillvaron.

Väl ute på ön glädjs jag över att solen skiner och det är angemänt varmt samt att mina blommor blommar allt vad de orkar.

Förlåt Cinderellapersonalen för mitt okontrollerade utbrott.
Sen så får vi se om mina förbättringsåtgärder kommer att genomföras!