Gula öar så långt ögat kan nå...

Jag har alltid drömt om att få uppleva att just hitta oändligt mycket kantareller, precis det alla andra har fått uppleva innan mig. Ja så säger folk i alla fall och åhhh vad jag har varit avundsjuk till idag.
Vi tränger oss igenom skog och snår det är varmt och svetten lackar men vi har fått en föraning nära vägen om hur det skulle kunna se ut där i djupskogen så vi ger oss i väg, utan gps och kompass. Jag sa till Lasse innan vi stack att det är bäst att vi tar rejält med massäck utifall vi går vilse, han sa utifall vi hittar så mycket att vi blir hungriga av att plocka.

Så genom skogen över bäckar och i gyttja trampar vi, jag plurrade i gyttja och satte mig mitt i den äckliga ån upp till låret, najs, jag fick ansiktet upprivet av torra tallgrenar men det var det värt för vart vi än gick log de där gula svamparna emot oss.

Jag har aldrig varit med om att det funnits så mycket och överallt, stora och fina kantareller.

Hundarna tar vätskepaus mitt i kantarellandet.

Så här såg det ut överallt!

Detta tog oss ungefär 1/2 timme att få ihop, 15 L svampmacka! Man blir nog rätt mätt tror jag!