Sandhamn kan tänkas vara mångas andningshål, livboj i livet. Att döma av alla de som jag återkommande träffar tror jag det är så. Man längtar till ön när man inte är där och sörjer när man måste lämna den. Jag har funderat på varför Sandhamn drar så mycket, det är ju naturligtvis den undersköna naturen och havet men det finns ju på många ställen i skärgården. Det kan ju inte enbart vara husen folk har, för alla har inte något eget hus. Jag tror det är konceptet med omgivningen och människorna. Alla vi som umgås som ett enda stort gäng har så trevligt tillsammans. Alla får vara med, bara man lär sig läsa koderna.
0 comments:
Skicka en kommentar