Käcka Sandhamnsgossar...och en och annan tös

Idag var det återigen dags för Sandhamns gossar och några få töser att visa upp sina färdigheter i den ädla sporten petanque i Sandhamn Cup.
Det är med munterhet och vänskap detta evenemang anordnas varje sensommar, fast man skulle kunna tro annat för här handlar inte om liv eller död, det är mycket allvarligare än så. Med hetta och intensitet spelar gossarna och töser i lottade lag, i vissa matcher var stämningen så laddad att de slog gnistor medan andra kopplade av med en pilsner. Publiken, nära och kära men även utländska turister stannar upp och studerar dagens show.
Jag som kollar in detta kära gäng varav de flesta jag känner sen många år känner stämningen och kan inte hejda tankarna som flyger i väg till en käck Karl Gerhard revy. När jag ser dessa söta gossar fokusera sin hållning, gunga in kasten och trixa handleden för rätt skruv börjar jag sjunga.
Efter avslutad matchdag träffas deltagarna enligt tradition för en prisutdelningsbankett i Dahlbergsrummet med Dahlbergstoast som huvudrätt.

Med rytmiskt vaggande höfter,

Vi gossar gör vår entré,

Vår byx har press,

Vår vrist nobless,

Å vår hållning är något blasé.

Vår blick ger trötta små löften,

Åt Sturegatans publik,

Men varför tystnar plötsligt,

Vaktparadens mässingsmusik.

Jo, där kommer ju en gosse,

Med en byxa som är rakknivvass,

Mockaskorna har han på sej,

Och hans hobby är att dansa jazz.

Han är smal och smärt som vidjan,

Han ler I mjugg,

Han har skärp om lilla midjan,

I pannan lugg.

Han och andra söta gossar,

Som har tusch på sina ögonlock,

På sitt lilla bakverk frossar,

Sen på Royal vid five o'clock.

Han på höga klackar trippar,

Som jazzexpert,

Och I små synkoper vippar,

Hans lilla stjärt.