Homerisk slummer...

När eftermiddagen som bäst bjöd på en skön avkopplande stund i ro i solen och jag precis vaggats sött i sömn kändes Adads tilltag grovt när han öppnade skyarna och lät de stora dropparna smattra som kulspruteskott på oss.

När jag sedan yrvaket satte mig upp i regn och åskmuller blandat med strålande sol kan jag inte låta bli att tänka att detta måste väl ändå vara ett misstag.
Lite sömndrucken drar jag mig inomhus och tänker att ja så är det nog allt, att stundom slumrar även den gode Homeros.