I hallen blandas årstiderna!
Varje gång jag kliver in i det som jag förr kallade hem slår övergivenheten mig.
Det var en gång hösten 2007 som allt det hemska hände...som kom att bli ett av mina ärr i livet, fast egentligen var det inte så hemskt, ingen kom ju till skada, den här gången klarade sig alla utom ja kanske det här hemmet, det blev lemlästat och brutalt frånryckt sin trygghet.
Jag och min hund kastades på 30 sekunder ut ur vårt hem, ut på gatan en oktobernatt utan strumpor i bara mässingen. Alla fick efter bara några dagar flytta hem utom jag och min hund, Jag blev av med allt tom alla mina kläder under nästan ett år. Kan det ta så lång tid? Ja det kan det!
Så här två år senare känns det hela nästan absurt, jag som räddade hela världen, larmade räddningtjänsten och mina grannar, var hjältinna, jag blev på ett kort ögonblick hemlös, ingen annan bara jag och jag som bara var en oskyldig granne. Men så är världen, inte rättvis!
Jag och försäkringsbolaget har återställt nästan allt som det var innan branden som startade i grannlägenheten där ingen bodde, lägenheten som stod under renovering. Idag fortgår livet i huset som ingenting har hänt men hos mig har livet inte blivit återsställt, allt i mitt liv förändrades den där natten den 16 oktober 2007.
Livet ruckades på något sätt.
Sommarens guldskor hänger och väntar på en dans till.
Det en gång flitigt använda middagsbordet väntar på sina forna gäster.
Väggar, tak och golv är nya, möblerna sanerade och klädda som de var tidigare, kanske bara en ny vinkling.
Bedroom view!
Så här såg det definitivt inte ut 2007, här är allt utbytt. Min bästa väninna sa till mig att att det var dags att byta tapet en vecka innan allt hände, jag sa att jag aldrig skulle byta tapet för jag gillade den så mycket, den hade guldiga stjärnor. Idag har jag inga guldiga stjärnor i min tapet.
Köket är det enda stället som vittnar om att någon då och då kommer på besök
0 comments:
Skicka en kommentar