Så var det dax igen!

De som vet vad detta handlar om, kallar det grovsopeförnedringen.

Många, ja kanske de flesta förknippar Sandhamn med solsken, seglats, glitter och glamor men den sanna bilden för oss bor här är den här bakom, grovsopsbåten.

Vi som stannar kvar när dagsturisterna och våra egna gäster har farit med Waxholmbolaget i sina beachkläder och minnet av champagnebrus och havets kluckande i öronen och smaken av jordgubbsdaiquiri i strumpen.

Det är vi som blir kvar som tar hand allt bakom fasaden....manuellt, alltså för hand.

4-5 gånger per år kommer Isabella, båten i bakgrunden och angör bryggan för orsbor och säsongsboende. Till båten drar man sina grovsopor, sorterar och slänger allt som ska till soptippen, allt från gamla cyklar, kök och möbler till byggmaterial och brunna betongsäckar.

Idag slängde vi 7 stycken spegeldörrar från 1940-talet, förmodligen orginaldörrar till huset som aldrig blivit monterade, nycklarna satt forfarande fastspikade i listen och en fraktsedel där det stod JH Sager, Sandhamn och Hamngatan 16, Stockholm Det var där han bodde John Henry, innan han sålde huset och det revs 1969 och blev NKs passage och PK-huset.

Vi slängde även två delvis brunna cementsäckar sedan 1940-talet som legat under mitt hus. Det var näst intill obeskrivligt, i hällregnet, 3 starka karlar orkade knappt hiva upp klumpen, 50kg brunnen cement, vad kan det väga 75kg med all vätska? Tillråga på allt haverar en av säckarna som inte hade brunnit helt mitt i alltihop. Vi får låna skyffel och skottkärra av hjälpsamma människor.

Jag kan för övrigt inte minnas någon gång som det inte hällregnat precis de där timmarna 10-14 när Isabella är på besök.

Det kan kännas som tonen är lite bitter och det kanske den är när jag tänker på det här med soporna men man lär sig med åren, att förenkla, kompostera och dra ned ribban för vad man kan acceptera för göra livet mer nöjsamt.

Lasse brukar säga att folk har i alla årtusenden haft problem med att bli av med sitt skit och så är det i högsta grad här med. Så här är det nämligen, det du tar med dig hit måste du också ta med dig tillbaka, vilket innebär dina sopor.

Alla som bor och bott på denna ö mer än bara 3 veckor på året har någongång kommit kontakt med sopgården och tom jobbat dä. Det hör liksom till att dra sitt strå till stacken. Jag är den av dem. När jag tänker på sopgården tänker jag på flaskåtervinningen.

Dessa 20 tons containers med flaskor! Kan någon fatta hur mycket det är? Nä, skulle inte tro det för när man druckit upp innehållet slutar produkten att existera, för alla som utom för dem som bor här flaskorna ska nämligen med båtfrakt och lastbilar härifrån och hur klimatsmart är det? Vi som bor här plockar flaskor längs vägarna, i skogarna och i hamnen hela sommaren och sen betalar vi dessutom solidariskt för att få dem forslade härifrån.

Det var länge sen jag köpte med mig flasköl och antalet flaskvin har sjunkit med tiden. Tänk er själva, en hel sommar med massor med folk på besök och alla dricker flaskvatten, flasköl och flaskvin. Vem vill konka flaksor 2km ena vägen och tomlik 2km tillbaka till byn? Inte jag!

Viva burköl och dunkvin säger jag!