Jag binder ris åt egen rygg...

Enligt svensk etymologiskt ordbok lyder binda ris åt egen rygg ordagrant:

Jagh haffuer giorth mik eth ryss tiill myn eyghin rygh!

med syftning på bruket att låta trälarna binda de ris med vilka de skulle straffas.

Jag vet inte om jag direkt binder ris för att bli straffad men binder ris åt min rygg gör jag allt, men för att njuta.

Idag har vi rensat massor med strömming, ja ok Lasse gjorde det! Igår fick vi en hel ICA-kasse med strömming som Mas ungdomar hade fiskat nedför Djuröbron, så efter rensningen var ett bastubad med ris välbehövligt.

Det låter kanske lite kinky att piska sig själv med björkris, jo jag har fått rätt många Scheike-kommentarer, men har man inte provat så ska man inte säga något tycker jag.

Det är inte bara själva piskande utan även björken som sådan som är välgörande.

Jag vet inte om jag redan har berättat men risviskans huvudsyfte förr var faktiskt att fungera som tvål.

Björken är väldigt basiskt, de som dricker björkaska vet, risviskan löser upp fett och smuts på kroppen samtidigt som blodcirkulationen ökar, så doftar det också himmelskt gott och inte gör alls det minsta ont, unga björkblad är härligt mjuka!

Så det så!

Nu kan jag också berätta efter att har provat de där ruskorna som jag fick ihop idag, att de var alldeles för mesiga och slappa. Imorgon ska ut i skogen och repa nya kvistar och då ska jag göra några mycket rappare varianter.

Här hänger mina hemmagjorda viskor på en krok i bastun, smart eller hur?

Förresten, hua vilket språk de hade förr i tiden! Tror inte jag skulle kirra att lära mig svenska om det fortfarande såg ut så. Tur man får prata och skriva lite hur som helst numera. Kanske var det så i Sverige då också för flera hundra år sen, man skrev och pratade lite hur som helst, lite som man kände för.
Undrar faktiskt hur man utalade alla de där h:na?