Mitt pörte!
till invigningen av mitt nya sovrum.
Jag smålog lite för mig själv i kväll på värsan. Sven mäklade precis ett hus där master bedrum låg i sovhuset och hon som sålde huset tyckte det var en självklarhet att det var så men intressenterna himlade med ögonen för man var tvungen att tassa ut till ett annat hus för att sova.
Va? Vad är det för konstigt med det? Måste man ha allt likadant som hemma i stan? Ska allt vara samma lika?
Hur ska vi kunna ta in nya intryck eller ens uppleva något nytt eller hur ska vi någonsin kunna åka utomlands, utanför västvärldens lyx om allt måste vara likadant som hemma i stan? Hur ska det gå med vår tolerans och förändringsbenägenhet inför något nytt? Är den yngre generationerna för otrygga? Har de aldrig varit ute på en Robinson ö, bland spindlar och andra småkryp eller ens ute och tältat på tomten, för alla kan ju inte ha en uppväxt i lyxvillor i Djursholm eller paradvåningar på Östermalm? Inte ens de som spekulerar på hus på Sandhamn.
Kanske har jag blivit för Trouvillsk? Men jag tycker det vore en lisa att kunna dra tillbaka min kammare, ett eget hus att sova även om jag för det mest är ensam här ute, inte ens några grannar som stör.
Jag skulle vilja säga, vad synd det är om människorna men nöjer mig att säga, alla är olika!
Dörrarna återstår att laseras innan skyddspappen åker av.
Snygg händig kille som styr upp verksamheten.
Här städas det efter att en hög med tallstockar sågats i hanterbara bitar för den nyinköpta vedklyven. Hundarna hjälper till!
Den nya röda vedklyven
0 comments:
Skicka en kommentar