tisdag 9 juni 2009

La vie de l'âme

Ibland när man har en knivig uppgift att lösa, någon surdeg på jobbet vars deadline börjar bli kritisk och man upptäcker att man bara har dygnets sena timmar på sin sida måste man plocka fram sina ”boosters”, den där lilla energikicken som ger tröst och ork och lyfter en uppför det där berget som skall vara bestiget innan solen går upp.

Vissa lagar god mat, andra dricker te/kaffe eller tar en cigg och ett glas vin, tyvärr tenderar det att bli alltför många sådana så att man är helt blåst dagen efter. Det har aldrig varit min grej, nä när jag står inför ett nattpass dammar jag av min låda med ”lovesongs”.
Ja nu är det är inga vilka snyftare som helst, utan the real stuff , serious ”chanson d'amour” att snyfta till. Det ska vara stora röster, drama, hjärta och smärta och mycket av allt och det hittar man bara hos franska och italienska sångerskor som Edith Piaf och Lara Fabian.

Min faiblesse för chanson d´amour föddes när jag bodde och pluggade i Frankrike och det var så förbenat tråkigt att göra alla grupparbeten ensam. Men med dessa kvinnors sällskap var jag aldrig ensam.

Här är några av mina favoriter
Lara Fabian är en stor favorit, hon har en helt enorm röst.
Jag lyssnar ofta på Je t´aime och Caruso.
Lara Fabians version är,förlåt Pavarotti men…den bästa som någonsin sjungits. Man tappar andan fullständigt inför den här, tyvärr rätt sunkig bildkvalitet men sången når ända fram.



Jag kan inte ett ord italienska men har lyssnat på den så många gånger att jag lärt mig den på italienska utan att ha förstått vad som sägs…tills nu!

Qui dove il mare luccica
e tira forte il vento
su una vecchia terrazza davanti al golfo di Sorrento
un uomo abbraccia una ragazza
dopo che aveva pianto
poi si schiarisce la voce e ricomincia il canto:

Te voglio bene assai
ma tanto tanto bene sai
e' una catena ormai
che scioglie il sangue dint' e' vene sai...

Here, where the sea shines
and the wind howls,
on the old terrace beside the gulf of Sorrento,
a man embraces a girl
he wept after,then clears his throat and continues the song:

I love you very much,
very, very much, you know;
it is a chain by now
that melts the blood inside the veins, you know…

Helene Segara och Laura Pausini: On n'oublie jamais rien, on vit avec
Om man inte förstår ett enda ord är det ok, de sjunger både på franska och italienska!
Översatt heter den ungefär: Man glömmer aldrig något, man lever med.



Den här versionen av Je t´aime,(behöver kanske inte översätta titel) säger allt och att det är fler än jag som är fast.


0 comments:

Skicka en kommentar

Related Posts with Thumbnails