Hur kunde det bli så här?

Efter en hel TV-fri sommar börjar jag så smått att återbekanta mig med programtablåerna och upptäcker att jag blivit så där lite schizofren.
Lite ledsamt upptäcker jag att det körs fortfarande en hel del repriser, Malou startar precis som hon avslutade säsongen med repriser av program från säsongen som gått. Det känns ju lite povert om jag ska uttycka mig milt. Så är det med många  andra program också.

Jag är ingen tung TV tittare men tycker att även om jag inte följer någon serie att jag har lite koll på vad som visas men vad är det egentligen som visas? The Mentalist men fy! Hur låg nivå får serier ha?

Skit i det nu, det värsta har nämligen gått upp för mig, det absoluta lågvattenmärket! Att reklamfilmerna har blivit mer sevärda än själva programmen.
Då i jämförelse med program som det kommande programmet Kändisdjungeln!
Vaddå kändisdjungel, vilka är kändisarna??!! Jag  känner inte igen någon av dem, möjligen den vinFritjofsson som häromsistens verkade vara full i Nyhetsmorgon och möjligen känner jag igen en krönikör från Amelia, vad hon nu heter?
Men allstå hur lågt har svensk television sjunkit? Ska folk kallas kändisar när nästan ingen känner till dem utom en liten snäv krets?  Är det så då är väl jag också kändis, hemma hos mig vet ju vem jag är!
Sen alla de kommande realityshower som man numer ska kalla dokusåpor, som Färjan och SemesterSvergie/Sandhamn eller vad de nu kommer att kalla den som börjar i TV3 i oktober. Jag bävar men kommer väl bli tvungen att titta eftersom flertalet mina vänner kommer att spela huvudroller i båda. (Man kan ju undra varför jag har så många vänner som vill synas publikt ehh?)

Nej idag hyllar jag Saabs supersnygga reklamfilm för senaste modellen, Influensafilmen á la 50-talsupplysning, kort och koncis, alla fattar poängen och till sist Idol 2009-reklamen som jag bara inte kan se mig mätt på med gamla Atomic Swing från början av 90-talet och deras Dream On som man blir så där ljus i sinnet av.