Lördageftermiddag i stan...

Maffiga maränger!

Vad gör man när man är solo i stan en lördag eftermiddag? Lunchen på Ulla Winblad har nått sitt slut. Moloken över att tiden gick så snabbt men mätt o glad av den goda maten pallrar man sig därifrån?
Jo man går med sin väninna på Saturnus, hi di ho!
Alla som frekventerar Saturnus vet precis vad det handlar om när det är dags att på Saturnus. Saturnus är nämligen inte ett fik vilket som helst. Vi upptäckte Saturnus redan way back 97-98 då det liksom tog form och blev vad det blev, kultigt! När det inte var liiiika stylat som nu men tillräckligt för att locka oss medvetna och kräsna stadsbor. Vi flyttade helt utan ett ord från Kjellsons en bit bort på Birger Jarlsgatan till Saturnus alldeles i början av Eriksbergsgatan och har inte flyttat därifrån sen dess.
Saturnus är fikeriets fikeri! Där frossar man i bakverk och megalatte och megachoko. Man äter naturligtvis lika gott men det är för Saturnusbullen som man går dit. Fast det är sällan som jag tar den. Den ser trevligare ut än den smakar. Men den är stoooor, som en halv fotboll ungefär. Fyra delar lugnt på en.

Men det är inte bara bakverken som är härliga på Saturnus utan också miljön. Det är som att åka utomlands ett par timmar. Något mellan en fransk patisserie och en saga av Elsa Beskow. Man bara väntar på att Tant Grön och Farbror Blå snart kliver in. Golvet är av mosaik, tavlorna på franska, servitörerna i vita skjortor med svarta förkläden och disken dignar av bakverk. Alla går dit, unga som gamla, killgäng, tjejgäng, barnvagnsgäng, tanter och farbröder. Det är det som är så kul. Fast det är mest de i 20 något som sitter där.

Det är nästan alltid fullt så man får förbereda sig att vänta om man inte är rutinerad nog och vet när sittningsbytena sker. Det är en konst i sig, ungefär som att leta parkeringsplats på Östermalm, man måste komma innan kl 8.30 och mellan 17 och 18 för att ha en ärlig chans däremellan är det kört. Hur det är på Saturnus en lördag har jag ingen aning om men vi hade sinkadus denna gång.
Vi fick bästa bordet, längst bort i lokalen vid fönstret. Sen var det bara att bänka sig med jättelatten och cheese-caken. Smaskens!