Life is a roller coaster...

...just gotta to ride it!

Vissa dagar känner jag mig som en urtvättad gammal t-shirt som haft sin expired date för länge sedan. Sliten och trött, ont i foten och axeln efter en mastodont dag.
Närheten till naturen och avsaknaden av stadsbrus på ön får en att komma närmare himlavalvet och hela varandet känns extra mycket och ibland blir det för jobbigt, som just idag.
Fullmånen gör att jag sover och mår lite sämre och behovet efter tröst är påtagligt.
Men icke, möte hela dagen, en försummad hungrig hund, inget vidare väder och helt solo en lördagkväll. Det ger inte mycket balsam för själen det inte!
Inte heller kylskåpet hjälper till att lysa upp tillvaron. Ett par trötta varmkorvar som snabbt slank ner i den hungriga hundens mage. För vem kan motstå ett par mandelformade sammets ögon? Inte en matte med dåligt samvete i alla fall.
Så jag gjorde bäst i att krypa upp i soffan och titta på Körslaget. På med surround ljudet, högt för att på något sätt fylla tomrummet i min tillvaro. När det sen började lätta lite så händer det. Slår som en klubba i bakhuvudet.

Jag hade ju redan för länge sen bestämt mig för att nu får det vara nog. No more pinsamheter, ca suffit, I am done with it. Borde verkligen tänka på min höga ålder men så trillar jag handlöst dit igen. Så pinsamt, jag är för gammal för sådant här hinner jag tänka en nanosekund innan reptilhjärnan slog på!


De där pojkbanden!
Där står de tre och tindrar som stjärnor och är så glada för sin grammis för årets låt. Ett år gamla E.M.D med sin Jennie let me love you och ler klädsamt som vårvioler i rutan!

Sveriges alldeles egna pojkband, nu kommer de säkert leverera hit efter hit och lägga resten av Sverige, världen och universum under sina fötter. De lättaste bytena har redan nedlagts, lillesyrrorna och deras mammor 30-35år. Någon överåldrig 40+are har de nog också i sitt harem. Jag är säkert inte ensam, måste intala mig själv det.
Men skit i det…åh vad jag mår bra! Lördagen är räddad!!!

Nu när jag hunnit så här långt är det väl lika bra att erkänna mitt väl dolda missbruk nu.
Det började redan med New Kids on the Block när jag var runt 20 i mitten av åttiotalet. Men då visste jag inte om det, då trodde jag det var en grej som alla unga tjejer går igenom, som unga pojkar med Kiss ungefär men icke.
Jag var nog i 30 års åldern när jag upptäckte ett svart hål i min annars så välpolerade yta som själsäker och seriös karriärkvinna. Precis som vilken missbrukare som helst gjorde jag allt för att dölja sanningen, fnös åt och ruskade på huvudet åt allt som hade med dem att göra offentligt men smusslandet med cdkonvolut och mp3-spelare har varit frekvent genom åren. Ingen kunde någonsin hitta en cd med ett pojkband i min cdhylla. Det var kliniskt rent.
När jag bodde i Paris gick sedan allt överstyr. Där kunde man missbruka hur mycket som helst hela dagarna ingen brydde sig.
Drar mig till minnes att i Parc d´Berzcy var en gång en Fete d´Boyband. Mega stort party, alla var de stora var där, det var riktigt hett med pojkband under nittotalet. När jag flyttade därifrån var jag ren ganska många år men en gång missbrukare alltid missbrukare.
Även om jag varit på hård rocks-rehabilitering ett flera tal gånger, kunde väl ingen ana att jag missbrukat både Take That och Back Street Boys och dem samtidigt.
Sen har jag avverkat både Boyzone, East 17, Westlife och flera. Hade tom ett återfall med bandet Blue bara för några år sen.
Nu på senare år har väl kanske några nära vänner misstänkt mitt missbruk och nu erkänner jag alltså att det är så.
Min största idol är inte som alla tror Back Street Boys Robbie Williams utan ännu värre. Helt överlägset och utan konkurens Boyzone´s poster boy Ronan Keating. Han gjorde mig alltid knäsvag med sin houngslook. Bästa låten Life is a roller coaster!

De har givit ut en ny platta, samma teknik och sound tom videon är samma typ. Det ser komiskt ut för killarna är alla över 30 nu och då är man i mina ögon inte längre ett pojkband. Sjömanskostymerna passar liksom inte längre. Boyzone skulle aldrig kunna åldras till ett gubbaband som t.ex Roling Stones. Tur att det finns E.M.D!

Här bjuder jag på ett smakprov med Elton John ft. Lovely lovely Mr Keating. Den blonda kvinnan på videon kunde lika gärna ha varit jag.
En del av mitt hjärta kommer alltid att tillhöra Ronan Keating!
Your song är en favorit som hör och häpna fyller 40 år!