Jag försöker att förstå men...

SPRUKKEN LEVER: Denne palestinske gutten er cirka 12 år gammel. Han ble påført et kraftig slag i buken under et angrep, som førte til at leveren sprakk. Foto: NORWAC 2009

Jag har i dag läst Verdens Gang (läs här) och med fasa sett bilderna från Shifa-Sjukhuset i Gaza där två norska läkare jobbar. De har skickat egentagna bilder på lemlästade barn inifrån sjukhuset. Jag kan inte annat än gråta.

Jag som sitter långt ifrån försöker med bästa välvilja förstå båda sidor, israelvännerna de som av historiska och känslomässiga skäl har svårt att inte ge sitt stöd till dem eller åtminstone har svårt att kritisera dem. Jag försöker också att förstå att ilskan och antisemitismen ökar även om ingen egentligen törs ta upp på bordet. Men läser man det som skrivs på nätet känns det tydligt att trycket ökar varje dag.
Lasse och jag har diskuterat vårt ställningstagande många gånger de senaste veckorna. För oss som inte har blivit född in i denna konflikt känns det som händer fasanfullt. Jag känner varken några israeler eller palestinier så några vittnesskildringar om hur det är att leva i konflikt har jag inte fått, med mer än det som vi matats med via media genom åren.


Inte för att det i det här läget längre spelar någon roll. Det räcker med att veta att FN byggnaden och ett sjukhus tagits ut som mål och beskjutits och att dödstalet idag är 900 civila varav allt för många barn. Jämfört med 10 israeliska soldater som dött. Det är 910 personer för många.
Tänker tillbaka på Tsumamin då vi satt paralyserade inför det faktum Naturkatastrof! Det var ingens fel och hela världen engagerade sig.
Tänker på det som sker i Gaza, som jag inte skulle vilja kalla krig. Krig för mig är två parter som bemöter varandra med samma metoder.
I Gaza finns en civilbefolkning som blir massmördade av en av fullständigt överlägsen militärkraft och har inget att sätta emot förutom att vänta på döden.

Det är svårt att hålla känslorna tillbaka, men va f..n nu får det väl vara slut på det här.
Jag förstår att man inte kan sätta sig vid förhandlingsbordet med en part vars enda syfte är att utplåna andra. Det finns ju liksom inget att förhandla.


Men världen då? Varför gör inte världen något? Jag förstår inte? Varför söker man inte prata med Israels ledare? Varför pratar inte Reinfeldt med ambassadören i Sverige? Varför pratar inte resten av världens länder med Israels ambassadörer? Varför händer inget? Hur många fler ska få dö? Det är ju trots allt oskyldiga människor!
Nä, nu orkar inte mitt lilla huvud längre. Jag kommer nog att somna med en enda fråga surrande i huvudet,
Varför räddar inte världen dessa människor från massmord?