Mata gärna djuren..

Så här års är det många som behöver extra omvårdnad. Fåglarna och våra vilda djur i skogen, rådjuren, älgarna och numer även vildsvinen. Vildsvinen speciellt har svårt att hitta mat och behöver hjälp av mänskliga händer.

Alla som rört sig naturen runt mälardalen har kanske sett sina favorit kantarellställena helt renade på svamp som om en plog gått fram. Det är vildsvinen som bökat upp alla godsaker.

Vildsvinsbök var något som jag aldrig såg när jag var ung. Helt enkelt för att de inte fanns då.

Det var enormt spännande när jag såg det för första gången då jag efter 25 år klev in i en sörmländsk skog igen.

Visserligen skadar vildsvinen naturen, röjer i skogen, äter på åkrar och så men efter att helt blivit utrotade på 1700 talet återinfördes de 1940-talet, då i hägn.

Efter att några individer rymt på 1970 talet i Södermanland och illegala utsättningar har de spridit sig. Den största frilevande stammen hittades först i Tullgarn-Mörkö-Hölö söder om Stockholm.

1988 fattade våra statsmakter beslutet om att vi skulle ha frilevande vildsvin i Sverige eftersom de tillhör vår naturliga fauna.

1980 fanns ett 100 tal individer, vid sekelskiftet uppskattades de överskridit 15,000 tal i länen runt Mälaren och söderut i mindre antal i Östergötland, Halland och Skåne. Under 2004 fanns över 100,000 djur i stora delar av landet och 2010 uppskattas antalet överstiga 250,000 vildsvin.

Avskjutningen var 2006 24,000 djur och den behöver som man lätt kan förstå öka till jägarnas stora glädje, bland annat för skadegörelsen men också att trafikolyckor med vildsvin inte skall öka.

Årstidsskillnaderna medför att vildsvinen födoval är säsongsbundet och på flera platser som i mälardalen där stammarna ökar kraftig utgör utfordringen ett betydande tillskott.

Vildsvinet föder sina ungar under alla tider på året men grisningen är, vilket gulligt ord, vanligast under feb-maj och då är det viktigt att de hittar något att äta.

Att vildsvinen skulle vara aggressiva och farliga stämmer inte alls. Att stöta på ett vildsvin i skogen är i det närmaste obefintligt, inte för att vi vill undvika dem utan för att de vill undvika oss.
Jag önskar i alla fall att jag någon gång kommer att få sett djur eller allra helst en hel stam.

Men för att ha en chans till det måste man vara ute i skogen mitt i natten och det tror jag inte att jag törs.

Smörgåsbordet eller limpbordet för dagen!

Där ligger grönsaker och baguetter blandat med rågbröd, butterkakor och wienerbröd som vi fått av den snälle bagaren. Man blir riktigt sugen! Runt matbordet försöker vi sedan uppskatta via spåren vilka och hur många djur som varit framme.

Lasse har tjärat in träden runt maten för att djuren ska hitta lättare. Vildsvinen tycker också att tjära luktar gott och gnider gärna pälsen i stammen. Här är tom barken avskvad. Man kan också uppskatta storleken på djuret, hur spännade som helst.

Vi hittade även strån från päls på stammen, jättespännande!

Karaktäristiskt tecken på att vildsvin varit framme. De har vält djurmatsautomaten för att komma åt havren för fåglarna, rådjuren och älgarna.