Turist i Egypten..

Basaren i El Dahar

Det är en vecka sedan vi kom hem från vår resa i Egypten och jag har med en dåres envishet försökt att komma över denna vinter med att dra in vårkänslor i min tillvaro, köpt tulpaner, lagat grön mat, sprungit runt på alla 70%-reor och tom funderat på att byta klädstil men nu ger jag upp, det blir inte mer vår för det. Vintern tycks verkligen pressa sig in vårt innersta med alla medel, blåsa igen vägarna så att vi ska hålla oss inne och då störta in tak på stackars skolbarn och döda husdjur. Var det någon som sa ”Global warming”?

Väggmålning på El Fayed-center

Jag för min del bläddrar tillbaka till mina 500 foton som jag lyckades plåta under min vecka i Egypten och drömmer mig bort tills snön börjar smälta.

"Salam alekum", och "la shukran" är det enda jag lyckades lära mig på arabiska men kanske det mest väsentliga man som turist behöver kunna. En hälsning och ett nej tack för egyptierna är ett gästvänligt folk och så vill det alltid sälja något till dig, en sak eller allra helst en tjänst, bara en väska, öppna en dörr eller ta ett foto och man ska vara beredd att betala en slant för det.

Tyvärr fanns det inte mycket att köpa, dvs om man inte gillar krimskrams.
En färggladkaftan i fin egyptisk bomull, en vattenpipa, shisha, hibiskus te, kryddor eller lite parfymolja på sin höjd kunde man hitta. Det var inte dyrt men inte billigt heller speciellt om man inte hade tänkt att köpa just det. Som hyllvärmare så kunde det tom vara lite dyrt om jag får säga vad jag tycker

Gästfriheten är djupt rotad i Egypten, i varje affär blev alla alltid erbjudna något att dricka, kaffe, jättegott i små teglas, mint eller hibiskus te eller läsk, eller en liten gåva i form av en scarabé det var en trevlig gest men då fick man räkna med att stanna i affären minst en halvtimme. Shoppingrundorna blir då lätt rätt tidsödande kan man ju med enkel matematik räkna ut.

Beduinpojke

Att gå på turistbasar i El Dahar är en upplevelse som kräver rutinerade shoppare för något lugnt strosande kan man inte räkna med, försäljarna praktiskt taget attackerar dig med förvisso vänlighet…Salam where do you come from? Wellcome to Egypt, come have a look!. Ville man inte gå in just hans affär kunde man få ett ”Wellcome to Alaska” tillbaka, vilket vi tolkade som …men så dra då åt helvete fast tvärtom, Alaska=iskallt.
Men även om försäljarna var mer än tjatiga funkade oftast ett ”la shukran” och ett leende för att bli dem.

Här fick jag en präktig utskåpning av vattenpipsförsäljaren som inte gillade att jag fotade hans vattenpipor. Kan ju säga att det blev inget köp här.

Däremot en karta när man är ute på en basar eller kryddsouk är guld värd. Att gå vilse på en jättelik marknad var otroligt lätt, vilket vi naturligtvis gjorde, allt så likadant ut och höll man inte koll på alla höger och vänstersvängar var det kört.
Lasse var just då var mer äventyrlig än jag tog det lättare och sa att hittar vi en större gata hittar vi säkert en taxi men jag greps av panik och sprang som galen fram och tillbaka med alla araber skrattande och pekande åt höger och vänster, go there, no go here, ja det är lätt att fatta att de hade kul, hände säkert ett par gånger varje dag.

Parfymflaskor på El Fayed-center

Även om det i det stora hela var riktigt trevligt att gå och shoppa var det rejält jobbigt i alla fall för mig att försäljarna oftast ville trycka ens hand.
Nojjig som jag är med magsjuka var jag helt paranoid med spritande av händerna.
Paranoida med spritande var vi förresten hela gänget. Jag som knappt ens tog i pengar under hela resan, det är toa-pengen, 1 pundet som man blir sjuk av, inte maten sägs det, lyckades ändå inte klara mig från magsjuka.
Jag är fortfarande lite dålig efter resan, burr!