Det här är heller inte så kul...

Så här har det sett ut hos mig sedan den 4 januari och vad tiden lider så blir det värre. 

Denna oreda på min innergård är på grund av att hela gården håller på att bilas bort och orsaken till det är att grunden som mitt hus eller alla huskropparna som bildar mitt hus, 3 st håller på att ge vika.

Östermalm har stenstadsbebyggelse från årtiondena kring sekelskiftet 1900, jättefint visserligen men nästan alla hus i vår stadsdel står på stålbalkar och dessa har nu efter ca 100 år rostat sönder och det finns ingen annan råd än att byta ut dem.

Vad jag vet ska jobbet  med förnyandet av järnbalkarna i mitt hus pågå i sex veckor men den tidsplanen, vilket man kunde räkna ut från början verkar redan vara överskriden.

Häromdagen frågade jag byggkillarna själva och de trodde att bilande skulle pågå åtminstone några veckor till.

Jippiii!!! man kan nämligen inte vistas inomhus när det bilas precis invid ens vägg, man kan inte ens höra själv tänka, risken för hjärnsläpp är överhängade.

Det känns heller inte så kul att bjuda hem någon när alla fönster av säkerhetsskäl är inplastade, detta innebär noll dagsljus, hela innergården har för den delen även fått ett provisoriskt tak byggt.

Lite kuriosa kring min del av staden:

Den västra delen av Ladugårdslandet, Östermalms benämning fram till 1885, donerades 1640 av förmyndarregeringen till staden. På 1600-talet hade en rutnätsplan gjorts upp med gator som finns än i dag i sin gamla bredd, till exempel Riddargatan och Storgatan. Länge dominerade enkla trähus och murade tegelhus stadsdelen.
Nu är alla dessa trähus ersatta med stenhus i variande stil, somliga jättevackra kring fina stadsparken och platser.
Gärdet, Hjorthagen och Ekhagen har en bebyggelse i typisk funktionalistisk stil från 1930-talet med mycket grönska. Norra och Södra Djurgården är innerstadens största natur-, fritids- och kulturområde.

Jag som genomlidit hälften av vårt grundarbete kan bara säga, "Grattis alla Östermalmsbor som har sitt grundarbete framför sig!"