Jag älskar plockmat!

I helgen var Lasse och jag på kalas hos vänner i Ekudden som ligger vackert vid Järlasjö i Nacka.
Våningen var överfull av mina bästa vänner och stämmnigen var hög, stundom öronbedövande hög, där skratten var många (och grymt högljudda) och hjärtat satt på rätt ställe. Det är alltid bara såååå skitkul att träffa tjejgänget och av någon anledning blir vi aldrig äldre, samma fnitter och tokroliga historier. Jag lever länge på dessa kvällar.
Numera har flera av oss respektive (igen) och det är himla kul att även de trivs att vara med.
Det ger vuxenpoäng!

Katrin, värdinnan som hatar att sitta still i vrån, hon är en av de där talangfulla vännerna jag har, hon är designer men numer chef för HM accessories, skor och väskor, kom på värsta kreativa idén att ha ett knytkalas med endast plockmat. Åh så härligt och så skojligt!
Är man jättemånga är det så tidsödande att laga mat för en massa personer om man inte har egen cateringfirma eller jobbar som professionell kock, sedan har inte alla middagsbord för 15 pers och uppåt  så idén med plockmatsbuffé är ju helt enkelt strålande.
Att ingen av oss har tänkt på det förr är ju förbluffande?
Jag brukar laga buffémat på mina kalas men det är ju inte riktigt samma sak och det blir inte så varierande heller, dvs inte så många rätter. Smaka bara på det här, 20 pers = 20 rätter!

Pontus, värden skall just hugga i av plockmaten.

Alla lagade en eller två rätter och är det 15-18 pers på kalas så skapas lätt ett buffebord i världsklass!

Speciellt kul är det för tjejerna i det här gänget är inte precis handfallna vid grytorna, vidare hade vi min egen master chef och andra matlagningskunniga karlar med också.

Ja alla kan fatta att buffebordet dignade av delikatesser!

Själva lagade vi mexikanska frikadeller med starka såsen till, tomat,chili och vitlök samt små smördegsbakelser med kryddig köttfärsröra.

Prova plockmatskalas någon gång, det blir garanterat en hit.

Konsten att samla på meningslösa saker

Jag tillhör den skara av människor som får en hel del inbjudningar
till olika evenemang, kanske inte för att jag är en sådan trevlig
prick utan mer för andra anledningar.
De där inbjudningarna är av alla slag från bioinbjudningar, vinprovingar som "vernissage" för hi-fi prylar till allt möjligt omöjligt. Nu har jag dock fått det mest underligaste av inbjudningar, ett seminarium i konsten att samla på meningslösa saker!
Blir ju jättenyfiken för en gångs skull, vad kan det vara?

Vad sägs om att samla på skelett eller tulpanlökar eller påskägg
eller klädgalgar? Hmm okej klädgalgar kan man ju alltid använda men
skelett?
Börjar genast tänka på vilka meningslösa saker jag själv har i
mina samlingar? Hmm igen, det är nog en hel är jag rädd.
Kanske skulle jag ordna ett eget seminarium om dem i sina ordnade
kategorier. Börjar kanske med skeletten mina garderober...

Waves

En del av gårdagens konstutflykt i Lee Lozanos konstnärliga värld
bestod av målningar av ljusvågor. Enorma tavlor i ett svart rum,
maffigt!

Fika på en pinne

Nordiska Espresso får inte godkänt av min kompis kaffeconnoussiuren
men jag tycker det smakr gott. Men vad vet väl jag om kaffe?

Livet genom en hummertank

Att äta lunch på B.A.R, en fiskrestaurang på Blasieholmen är en höjdpunkt
den här sista dagen i affärsveckan. Undrar om humrarna också tycker
det? Snuskigt gott är det i allafall.

En modig kvinna...

En intelligent, modig och vass kvinna som törs ta för sig, Lee Lozano
nu på Moderna. Missa inte utställningen, det har inte jag gjort.

Våffelpaus i solen

Det är 80 cm snö på altanen, solen strålar och just nu är 26 grader varmt. Vi dricker kaffe och äter nygräddade våfflor med egenplockade hjortron bland uppstaplade utemöbler i ett litet hörn av altanen som Lasse har skottat fram. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Vi mår som bäst denna vinter!

Kyla, snödjup, SJ och trafikkaos...

Konstaterar att SvD i dag har minst fyra fulla sidor om det extrema vädret.
SJ är mest på tapeten även om SL också får sig en släng av sleven Men mest handlar det om det bristfälliga och överbelastade järnvägsnätet, iställda tåg pga nedisning av tekniken under tågvagnarna, växlar som fryser, dörrar som fryser, snödjupet som drar upp de vilda djuren upp på spåren, SJs indragna resegaranti och ja det tar aldrig slut och ovanpå det skriker kvällspressens löpsedlar att alla skyller på alla. Vad säger man?

Den bästa artikeln dock om SL, ledarsidan opinion också i dagens SvD, Om klimatet kommer....

...Kaoset i den spårbundna trafiken har flera orsaker.

Köld, exempelvis, medför större påfrestningar på tågsätt och växlar. Höga anställningskostnader gör att det inte finns tillräckligt med snöskottare att tillgå när behovet uppstår.
Kommunikatörer, däremot, råder det ingen brist på. Bättre utnyttjad skulle varmluften från dem säkert kunna isa av ett par pendeltåg.

Om snödjupet...

Snödjupet i Stockholm är hittills 50 cm, enligt SMHI. Vilket är det högst uppmätta sedan 1982, då det var 64 cm snö. Rekordet, 76 cm, sattes 1909. Medeltemperaturen i vinter, prognosticerad till -4,6 grader, passerades senast 1986/87, då den var -5,2. Längsta sammanhängande period med minusgrader, som i år i Stockholm är 18 dygn, huvudsakligen i första halvan av januari, överträffades vintern 2002/03, då det var minusgrader 21 dygn i sträck. Årets lägsta uppmätta temperatur, igår -20,9 i Stockholm, är den lägsta sedan januari 1987, då det var -25,1 grader.

Så visst är det kallt och snöigt. Men det är inte så extremt att det inte gått att förutse. Tvärtom ligger det nära till hands att betrakta även lite strängare vintrar som återkommande fenomen.

Läs hela artikeln, läsvärd

En frusen ros!

Efter stormen sticker en ensam frusen ros upp ur snön bredvid graven vi just grävt fram.

Som en känsla, en längtan, en saknad men ändå så häpnadsväckande levande.
Endast en kort stund var hon levande, rosen, doftande och lyckliggörande för alla som hann åtnjuta hennes skönhet.

Nu står hon frusen och bräcklig i snön och påminner oss att hon likt livet kan falla sönder vid minsta ovarsam beröring. Hon påminner oss om att i livet, i nuet finns glädjen och sorgen och vi måste skimra och leva likt henne, intensivt i varje ögonblick, för sedan finns inget annat än ett minne, en frusen ros.

Underbara blomman...

När man ger blommor vill man ofta förmedla något, jag älskar dig, krya på dig, grattis på födelsedagen, farväl och lycka till eller farväl vi kommer att sakna dig.

Vi köper blommor til oss själva för att vi vill känna glädje, njuta av pryda hemmet eller bara av att titta på blomman.

I går köpte vi blommor för förmedla oss själva lite gjädje och avleda våra tankar från trafikkaos, snöskottning, ryggskott, djuren som svälter speciellt rådjuren, alla vildkatter som inte hittat in någonstans, fåglarna som fryser ihjäl och att man nästan inte kan vara ute för att det är så kallt.  Det är åter -15 till -20.

Vi köpte blommor för att inspirera oss att tänka på fågelkvitter och våren.

Vi köpte färglada krukväxter som ersättning för de mångåriga krukväxterna som dukat under i all sköns sjukdomar denna vinter. Det blev engelska pelargoner av finaste slag.

Visst finns det fantastiska plantskolor som Zeta Trädgård i Kungens Kurva och Löta Handelsträdgård i Ärla, Sörmland som man kan förlora sig i fullständigt, problemet är bara att de är så säsongsberoendet. Men det finns ett växthus i Eskilstuna, Växtriket som har öppet året runt och som är värd en omväg, det ligger i utkanten av stan.

Växtriket har fina och prisvärda blommor, krukväxter, krukor i för alla smaker, ljus och dekorationer för heminredning under hela året som de också lyckas förnya hela tiden, inget känns gammalt och trist.

När det är säsong för vissa typer av växter presenterar Växtriket dem på ett fint sätt med prisrabatter så att man verkligen känner sig glad till mods. Det finns naturligtvis många växthus som är fina men få som ger fluffiga känslor när man kliver in.

Vi brukar åka till Växtriket lite då och då för att låta oss inspireras.

Angående fluffiga känslor så måste jag nu ta upp Plantagen också. Plantagen fluffiga känslor, not!

Visst händer det att jag slinker in på Plantagen men Plantagen är så ocharmigt och vitsen med att besöka ett växthus är ju att bli charmad...säg det med blommor...var det väl?

Vidare så är kvaliteten hos dem ibland att frågasätta. Jag köpte för några år sen 15 rosenbuskar a 150kr/st och 4 av dem klarade inte ett år, det är 25% dåliga varor. Visst det händer och man har garanti, men vem orkar gräva upp en ros och åka och byta den? Inte jag i alla fall, jag vill veta att det är prima produkter redan från början.

Efter att både Lasse och jag har blivit idiotförklarade som kunder hos Plantagen för en uppenbar miss av dem själva är min känslor för Plantagen rätt ljumna.

Icke serviceinriktad personal på ett serviceföretag är det värsta jag vet. 

Som gammal kundservicechef kunde jag inte låta bli att ge en föreläsning i grunderna i serivce....hur som det finns som sagt bättre alternativ och som också kan visa sig vara billigare alternativ både mentalt och för plånboken.

Jag har min två favoriter klara, den första ovan här och den andra heter Linds och finns i Visby. 

Dags att bygga snögrotta?

Det är knappt att man tror att man befinner sig söder om Stockholm när man ser dessa snövallar.

Efter allt skottande denna vinter förundras vi över alla snö och minns tillbaka till barndomens dagar då man åkte så mycket pulka att man ofta slet hål i botten på den och grävde gångar och grottor i de upplogade snövallarna.

Det är så man blir sugen att börja gräva grottor igen, någon som har en unge att låna ut som förkläde?

Stadsgatorna har alla stora snövallar vid sidorna så man knappt ser att det kommer någon i rondellerna.

Oväntat besök...

Ståtlig tiotaggare på besök på söndagmorgon i Oldaren.

När vi vaknar i dag väntar oss en magnifik syn av sällan skådat slag. Vi har inte bara en älg utan fyra älgar vid vårt utomhusfrukostbord, två tjurar och en ko och kalv.
Frukostbordet är främst avsett för rådjuren som har det oerhört svårt denna vinter men det verkar inte bättre än att även älgarna känner av den bistra vintern och tillgången till föda är svårare.

I fallet med älgarna är det nog mera så att de inte kan hitta annat än tallskott och kvistar men med rådjuren som är örtätare har denna vinter blvit ren svält, snötäcket är så djupt att de inte ens hittar blåbärs och lingonriset.

Hela skaran, två älgtjurar, en ko och en kalv vid rådjurautomaten denna morgon

I går var vi lite undrande vart allt havre som vi fyllde på tog vägen, det var totalt renrakat  tom enslilaget, det som rådjuren hittills ratat var borta, idag fick vi alltså svaret, två fina älgtjurar och en ko och kalv hade varit och mumsat i sig allt. Vi fyllde på och samma sak hände i alltså i morse här har vi svaret.
Älgarna såg ut att vara i god fysik, till skillnad mot rådjuren som börjar se magra med anfrätta pälsar.

Fyrtaggaren lystar, sedan jagar de båda tjurarna i väg några nyfikna och envisa koltrastar.

Lasse tycker det blir lite bekymmersamt att älgarna äter upp allt havre då vi laddar på med ca 10 kg havre i veckan och en älg äter ca 60 kg per individ och dag.

Tiotaggaren och kon!

De två tjurarna!

Det så här älgarna gör för att komma åt maten snabbare, de lyfter på locket med hornen och stoppar den långa mulen.

Så kommer den till slut...realityserien om Sandhamn.

Bänka er framför TVn den 31 mars för då börjar Sandhamn!
För alla som medverkat i denna realityserie är detta säkert årets höjdpunkt.
För några kan det vara en skjuts i karriären att bli känd och ökänd, kanske till och med genombrottet,  se bara hur det gick för Carolina Gynning när hon var med i en realityserie, rätt bra menar jag.
För andra kan det leda åt andra hållet ökänd och ökänd, vad det sedan kommer att innebära för själva öns framtid det återstår att se.
Sandhamnstek.se tackar också för sig och säger "mission completed", kul läsning, allt var för att skapa lite commotion inför tv serien Sandhamn, duktigt gjort.

I det stora hela det ska bli underhållande att kolla in de 10 någonting avsnitten med både kända och okända ansikten.
Här är TV3s trailer, rätt fin och Björne är med såklart:

Sjukt mycket snö!

Det har snöat hela dagen, jag har skottat gången till garaget två gånger idag och ändå ser vår gata ut som värsta skidsportorten i franska alperna.

Trappan har jag borstat flera gånger idag, nu syns knappt igen.

Farväl! Nu emigrerar Brahma...

Brahma

Läser Eskilstuna Kuriren som i dag skriver att den vita bengaliska tigern Brahma nu lämnar Parken Zoo och Sverige och emigrerar till Danmark för att förhoppningsvis bli i hop en en ny hona.
Den senaste  honon Sasha var han kanske inte så nöjd med för han bet i hjäl henne för ett och ett halvt år, sedan dess har han varit singel. Nu har han på Match.com svarat på en "Ensam mamma söker"- annons i Danmark

Lite sorligt är det för Parken Zoo att bli av med sitt främsta varumärke, den vita tigern och för mig som inte hann besöka honom, jag har inte varit till ParkenZoo sen jag gick i småskolan. 

Men för tigerrasens bästa är det lika bra att Brahma får flytta.

Vill man besöka Brahma efter onsdag får man åka till till Naestved Zoo i Danmark.
Parken Zoo satsar nu på att blida en fräck familj av jättemyrslokar. Rozenski , myrslokshanen ska få en ny tysk tjej Benita från Berlin i dagarna. Det är ju gulligt men kanske når det inte lika högt som en vit bengalisk tiger, bedöm själva.

Vårkänslor...

Skit det samma om snön vräker ner och minus graderna åker berg och dalbana i en sinuskurva, brevlådan talar om att det är dags att vakna för våren snart är här.
Ja brevlådan fylls alltså med allehanda reklam från HM, Ellos, Lindex mfl. och ja det är klart att vårkänslorna börjar lite grann att spira, speciellt när jag tittar på min noppiga stickade vinterkjol och vintertrötta stövlar.
Jag bläddrar i tidningarna och upptäcker att i helgen är dags för sko och väskmässa i Nacka!!
Thank God för att jag inte är inbjuden, det är lika bra för alla inblandade.
Kan ju bara se mig springa där helt hysteriskt och dreglande, dra mig själv i håret och skrika av upphetsning och ha begär efter alla väskor och skor. För vem har inte abstinens efter lite flärd efter denna mördarvinter som gått uteslutande i pälsmössans och polarstövlars tecken?

Jag har idag komponerat min egen vår/sommar kollektion och paxat några nygamla favoriter till min lista.
Ja jag är faktiskt så skittråkig att jag inte längre orkar hitta på något nytt, hittar jag något trendigt kör jag den den tills det är totalt ute.
Jag hade egentligen tänkt mig endast köpa en ny svindyr väska från en av de där glamorösa butikerna på Birger Jarlsgatan, men så fick jag några mysiga hantverkarnotor och så sprack den drömmen för 3de året i rad. Jag ska aldrig mer bygga eller renovera något, jag lovar mig själv...

Här är i alla fall mina favoriter i repris för våren/sommaren 2010.

Min nya klocka Code Red från Triwa, ja den är faktiskt aldrig använd, dvs helt ny! Hur kommer det sig säger några som sett mig ha den redan förra sommaren? Jo, enkelt den pajade huxflux på semestern i Egypten för några veckor sen, det är ju inte världens bästa kvalitet så att säga men fasligt snygg och trendig.
Jag lämnade in den som reklamation och ja..fick en spåjtans tillbaka bara så där.

Är man sugen på en sådan här plastklocka som ser ut som godis och inte är så märkesfixerad så kan man med fördel även kolla in Ur&Penns Jetset klockor ca 500kr i samma stil, till höger här, de är minst lika fina men kostar bara häften av Triwa och skulle tippa håller lika dåligt. Men ja, det är klart man kanske inte får en ny som jag om den skulle paja, vad vet jag? Men är man tillräckligt tuff och vet sin konsumentlag är det bara att reklamera och begära lagning eller ersättning.

Jag kommer även så snart vädret tillåter åter klampa omkring i trädojor. I år har hag siktat in på Eskilstuna-trädojan Tizzla, så fiiina att man kan dö för ett par. Dessa heter passande nog Caramia och får mig att tänka mig tillbaka till mina långa ljusa flätor, min hemstickade kofta och mina fina röda träskor på sjuttiotalet. Tizzla har till skillnad från mina Sanitas från förra året en tyst och lätt mjuksula, lästen är dock i trä. Kanske är det där med mjukbotten en åldersgrej men en sommar i riktiga trä-träskor gör att man blir lite soft i huvudet, hursom dessa är vårens "gottohaves" för mina fossingar. Kostar ca 800kr, dvs några hundringar mer än Sanita.

Vidare kommer jag fortsätta in i sommaren i mina maxi-klänningar, jag hittade denna i Ellos-katalog som snart kommer att hänga i min garderob tillsammans med andra strandklänningar till ringa priser, 199kr ur samma katalog.

..och så för att förgylla tillvaron lite till ska jag stundom klä mig endast i väldoft från favoritmärket Clean.

Clean Summer, den är i och för sig snuskigt dyr 695kr men jag hittade den till vrakpris i helgen på NK, 295kr så den fick komma med hem och står nu och väntar på sommaren i badrumsskåpet.

Nä men snöar det igen?

När det gäller snö och dess konsekvenser, sopgubbar och dikes- och fastkörningar inkluderat börjar vi nog bli rätt vana vid detta laget. Vi suckar lite och tar fram snöskoveln och kör i gång, vi pratar med varandra i termerna "Ska du ut och skotta i helgen?" när vi pratar om att åka ut till ön, för har man inte varit på ön på en vecka har det med all säkerhet snöat/blåst igen i alla gångarna.
Nyss deklarerade nyheterna klass 1 varning i Götaland och södra Svealand och att man borde hålla sig borta från vägarna i kväll för det kommer mera snö. Vi har under natten fått 10-15cm, bilen som vi borde ha kört in i garaget behöver åter skottas fram.
Häromdagen läste jag en undersökning om hur mycket man tyckte om vintern så här dags på året. 68% med mig höll med att det är nog nu.
Nu längtar jag efter fågelkvitter, blåsippor och liljekonvaljer och framför allt alla dofter. Vintern doftar inte så mycket just bara vinter och minusgrader.

Så här ser det precis utanför dörren idag.

Svindlande höjder...

Där de två killarna befinner sig skulle inte jag vilja befinna mig, men är man snöröjare i stan får man nog vara lite "fearless" för att våga och kanske ha lite "deathwish" för att vilja stå där 20meter upp på ett isigt tak.

Om jag skulle tvingas stå där upp med min svindel skulle jag bara vilja kasta mig ner.

Det här är heller inte så kul...

Så här har det sett ut hos mig sedan den 4 januari och vad tiden lider så blir det värre. 

Denna oreda på min innergård är på grund av att hela gården håller på att bilas bort och orsaken till det är att grunden som mitt hus eller alla huskropparna som bildar mitt hus, 3 st håller på att ge vika.

Östermalm har stenstadsbebyggelse från årtiondena kring sekelskiftet 1900, jättefint visserligen men nästan alla hus i vår stadsdel står på stålbalkar och dessa har nu efter ca 100 år rostat sönder och det finns ingen annan råd än att byta ut dem.

Vad jag vet ska jobbet  med förnyandet av järnbalkarna i mitt hus pågå i sex veckor men den tidsplanen, vilket man kunde räkna ut från början verkar redan vara överskriden.

Häromdagen frågade jag byggkillarna själva och de trodde att bilande skulle pågå åtminstone några veckor till.

Jippiii!!! man kan nämligen inte vistas inomhus när det bilas precis invid ens vägg, man kan inte ens höra själv tänka, risken för hjärnsläpp är överhängade.

Det känns heller inte så kul att bjuda hem någon när alla fönster av säkerhetsskäl är inplastade, detta innebär noll dagsljus, hela innergården har för den delen även fått ett provisoriskt tak byggt.

Lite kuriosa kring min del av staden:

Den västra delen av Ladugårdslandet, Östermalms benämning fram till 1885, donerades 1640 av förmyndarregeringen till staden. På 1600-talet hade en rutnätsplan gjorts upp med gator som finns än i dag i sin gamla bredd, till exempel Riddargatan och Storgatan. Länge dominerade enkla trähus och murade tegelhus stadsdelen.
Nu är alla dessa trähus ersatta med stenhus i variande stil, somliga jättevackra kring fina stadsparken och platser.
Gärdet, Hjorthagen och Ekhagen har en bebyggelse i typisk funktionalistisk stil från 1930-talet med mycket grönska. Norra och Södra Djurgården är innerstadens största natur-, fritids- och kulturområde.

Jag som genomlidit hälften av vårt grundarbete kan bara säga, "Grattis alla Östermalmsbor som har sitt grundarbete framför sig!"

Det här är rent sopigt...

Den Stockholmare som mot all förmodan missat det pågår det fullt "sopkrig" i stan.

Så här ser det ut i garagenedfarten till mitt hus.

Soporna i mitt hus och alla andras hus runt omkring har inte hämtats på två veckor och det har börjat stinka rejält.
Problemet är att sopentreprenörerna klagar på att det är svårt att utföra sophämtning pga bristfällig snöröjning och skiter i därmed att hämta soporna, Stockholm stad å andra sidan säger att det är upp till sophämtaren att ombesörja sophämtning oavsett väderlek.
Ja, det kan jag också tycka för det är ju trots allt kunden dvs vi i huset som betalar för sophämtningen inte Stockholms stad men vår sopentreprenör väljer alltså att lämna oss i sticket när det inte passar dem.
Det tjafsas om arbetsmiljölagar som man bryter om man går mer än 50 m och tyngder som måste dras genom snömassor och bristen på gas för de nya sophämtningsbilarna.

Ur Svd 15 feb 2010
Enligt Jesper de Ruvo har den senaste tidens snövallar och växande sopberg gjort att bägaren runnit över för sopåkarna som nu tvingas ta hand om berg av sopor i soprummen, trots att avtalen med fastighetsägarna gäller en viss bestämd kvantitet.
– Vem ska stå för det nu? Enligt Arbetsmiljöverket får vi inte lyfta kärlen över snövallarna. Vi gör vårt bästa, men vi har 100 sopgubbar med en egen vilja.

Situationen är rent utsagt för djävlig och jag är rent ut sagt djävligt trött på sopåkarna för allt tjafs hela tiden.
Så sopåkare!
Ingen sympati från mig, alla har väl fått hugga i dra när det skitit sig på jobbet och arbetsförhållandena riktigt sugit, så kom igen... var inte så svenska var mer latinska i stället,  passar inte galoscherna säg upp er och skaffa ett nytt jobb!
 
Men det verkar som det är det som är kruxet, man inte vill kasta sig ut på en arbetsmarknad där det inte finns andra jobb istället gör man så här, är inte lönen tillräckligt bra så strejkar man och skiter därmed i sina kunder, är inte snöröjningen tillräckligt bra så skiter man också i sina kunder, får man inte tag på gas till bilen skiter man också i sitt jobb. 

Jag tror det i grunden beror på problemet med sopåkarnas löner.
Ur Svd 15 feb 2010
I början av februari kom en dom från Arbetsdomstolen (AD) som gäller om företaget Liselotte Lööf AB (LLAB) har rätt att införa månadslön för tolv sopåkare i Stockholm under pågående avtalsperiod istället för dagens system.

Sopåkarna i Stockholm får i dag lön efter hur mycket sopor de hanterar - ett slags ackordssystem. Den fasta månadslönen skulle innebära att åkarna riskerar att få 7 000 kronor mindre i lön i månaden - och förlängd arbetstid.
Men enligt Trafikkontoret ska inte detta påverka hur leverantören utför sitt uppdrag.

Men det är klart att det gör, det är ju bara att titta in i vårt "soprum"
Det är ren tur att det är minus grader ute annars hade vi fått ta hit Anticimex också för att få bukt på råttinvasionen.
 Jag säger shit alltså situationen är värre än på Gotland.

I kväll säger jag i Svd nätupplaga att Stockholms stad ikväll haft krismöte med en av de största sopentreprenörerna och nått någon slags uppgörelse, staden är nu beredd med akuta sopcontainrar.

P.S
I redan i tisdags morse var alla gator i alla fall i mina kvarter snöröjda minutiöst, all snö var dessutom bortforslad, men inte en sopåkare i sikte, så kom igen nu!