Slutet gott allting gott...

En av de sista skälvande dagarna av 2008 tar jag några minuter för att fundera över året som gått.

Många reflekterar säkert inte så mycket, hinner inte säger man.”Äh det har ju varit som alla år, samma gamla vanliga grejor.” Folk går till jobbet planerar för nästa sommar och längtar efter semester. För min del är det inga av den sortens rutiner utan jag ”gör upp” mitt kommande år de första dagarna i januari. Huruvida det sedan går min väg? Kan bara styra med besinning och sans, vett och mod allt annat är utom min kontroll.

Min vän Peter sa i februari ”Päivi, detta år kommer att bli ett bra år, det är förändringens år, det är vår tid nu.”

Ja sannerligen, det blev ett förändringens år med höga berg och djupa avgrunds hål.

Att jag fick en fristad i byn och ett jättehus av Hemmanet under hela vintern då mitt hem blev vattenskadat av en brand i huset och gjorde mig hemlös i sex månader, var en välsignelse. Mina vänner på ön som hjälpte mig igenom ångesten att bli berövad allt, min hälsa som fick sig en rejäl knäck, så mycket att jag tappade håret. Utan mina vänners varma kramar, vet jag inte hur det hade gått med mig.

Året inleddes efter att Pia och jag försökt vila upp oss i Thailand över julen. Firade med fest, fyrverkeri och badbaljebad till nyår. Ändå ville inte krampen från horror-året 2007 riktigt släppa.

Hemska hemligheter rullades upp efter att min granne grabbades av ond bråd död och oro för vänner som var sjuka.

En vän orkade inte längre utan gick bort under hösten men en annan kom med bästa nyheten det här året när han berättade att han klarat sina behandlingar och sjukdomen nu var avlägsnad. Kära Sven jag har gråtit av lycka flera gånger över det.

Tänker också mycket på käre Peter. Kanske den enda riddaren som kommer att existera i mitt liv. Ja en sådan som med dragen lans på vit springare kom skyndande till undsättning närhelst farorna hotade. Sådana som han finns kanske bara ett fåtal i varje generation. Just han ryktes ifrån oss i juni när lyckan vänt och spirade som vackrast i både hans liv och i mitt liv. Sänkte oss alla i en dimma som gjorde att vi inte såg något av sommaren.

Fastän vi firade härliga födelsedagar i maj Marianne och Pia tror jag det regnade hela sommaren. I alla fall i mitt liv.

Min lilla Kelly som även hon mitt i lyckan i juni höll på att gå bort för mig men som till mattes stora glädje fick komma tillbaka.

Lasse som kom med lyckan in i mitt liv i mars, en kärlek som var för länge sen men som hittade tillbaka och blev en kärlek som får tårar att trilla.

Lasse Lasse du min lilla one-man-show, jag blir servad och road hur mycket som helt. Mitt lilla kinderägg, tre önskningar i en. Hur kan jag ha haft sådan tur? Tackar stjärnorna som lyste på mig så att jag tackade ja till hundpromenaden du föreslog.
Samtidigt berikades livet med en bonushund och bonuskatt. Kära duktiga jakthunden Wilma som jag kallar yrkesmilitären, hon som ställer sig givakt så fort ett skott går av. Wilma som av husse kallas fredsmäklaren för sin stora sociala kompetens och så underbara ljuvliga gosiga Julia, sedan 18 år kallad kissungen.

Tänker också på alla nya fina roliga spännande människor jag fått träffa detta år. CM, Nisse t.ex. Dagen innan julafton på tåget träffade jag Ulla, pensionerad akrobat, hade hur kul som helst med henne. Några kanske stannar för resten av livet. Peters vänner, underbara människor. Dem har jag fått äran att få bli vän med. Det är lycka.
Jag har haft turen att under året få umgås riktigt mycket med några människor som betyder mycket för mig. Kära Captain, kära Pia och kära Ma. Jag har även träffat vänners vänner som jag diggar helmycket. Vi har haft härliga middagar med mycket skratt och en hel del allvar under året.
Under hösten har även Lasse och jag fått äran att få lära känna norrlänningarna där i Racknäs då vi har tillbringat mycket tid där. Grannen som bjöd på midsommardrink, dricksglas med Jägermeister, roligt crazy och så trevliga de var. Jaktledarens äldre bror, underbara människa som pratade en typ av norrländska så jag trodde jag befann mig utomlands. Fattade inte ett piddevitten av vad han sa. Underbara var de alla förresten, var och en av dem i jaktlaget.

Många förändringar har det varit, några gör ont, några riktigt ont andra saker har blivit riktigt bra. Jag sörjer och saknar och försöker att vänja mig vid att under hösten har många trevliga flyttat från ön, Kim, Rickard men också käre Captain och nu i december också kära Pia. Jag gläds dock åt att de alla hittat nya spännande liv. Captain i Malaga och Pia på Gotland.

Med allt detta i facit tänker jag lite över mina prövningar.
Jag har lärt mig att det är viktigt att ha mod att ta ställning även om det innebär att jag måste välja bort människor ur mitt liv och även riskera att bli bortvald. Jag kan inte vara älskad av alla, i alla fall inte på deras villkor. I det långa loppet mår jag bättre av att ibland vara svart och vit.

Jag har fått bita mig i läppen över vikten av att vara tydlig i kommunikation. De som känner mig tycker kanske att det här inte är särskilt problematiska saker men när den mentala stressen sätter in då faller de flesta.

Jag har fått lära mig att sorg tar tid och att man inte kan fly den. Att det är okej att gråta även om den kommer när man är på ICA.
Jag har lärt mig att jag aldrig kan vara tillräckligt ödmjukhet i respekt till mig själv och andra. Jag har lärt mig att låta udda vara jämt, att eftertanke gynnar de flesta beslut. Jag har lärt mig att dumma människor och handlingar behöver man inte förlåta men att jag ska försöka förlåta mig själv.

Nu önskar jag alla kärlek och ett stabilare och tryggare 2009!

Love /PM