Mätt i magen...

Jag är ingen äkta att julbordsätare. Nä usch för prinskorvar, köttbullar, skrålande överfulla firmafestare som tror de har bokat hela restaurangen.

Men ibland måste man bara skaka loss och ändra sig.

Jag har genom åren avnjutit många typer och alternativa julbord med samma proppmättkänsla utan att egentligen tycka att något smakade riktigt gott.

Jag hade ingen tanke på att äta julbord i år, men när rapporterna sipprade ner om hur fantastiskt det var i år, blev frestelsen för stor.

Sandhamns Värdshus har nämligen ett julbord som inte kan missas.
Visst har värsan som är kända för sina kreativa och goda sill och fiskrätter lockat många sillvänner. Men även tyngden på vilt och kött är otroligt tilldragande. Allt är förstås hemlagat, inget köpetjafs. Allt är hemmagjort från kötträtterna till senaperna och cumberlandssås.

Jag har ätit många julbord på värdshuset men tror visst att i år var det bästa någonsin.

Jag brukar säga att värsan har Sveriges bästa julbord.

I år fick jag också lägga till....och nu har de överträffat sig själva. Den enimente kocken HP, Henrik Lepistö med sitt team lyckades sätta guldkant på bordet med pastramilax, pepparröktlax, fisksylta, rökt hälleflundra, flatröktål, aborre, rökt ren, älg mm och i år även det fantastiska dessertbordet. Det tack vare den kvinnliga kocken, som jag tyvärr glömt bort namnet på. Heja hon!

Sen tror jag även att sällskapet spelar stor roll, trivs man så smakar allt mycket bättre.

Att som för några år sedan plikskyldigast sitta av tiden gör ingen lycklig. Nä usch fy o blä, bort den gubben!

I år hade jag mina nära och allra käraste omkring mig. Inte många men det räckte.

Min rekommendation missa inte värsans julbord nästa år...och förresten än är det inte försent heller!

P.S

Jovisst bilhandlarnatyperna var där i år också! Femton-tal skitfulla gubbar överröstade varandra med pinsamma skämt och otroligt banala kommentarer, grymtande och vovvande medan snapsflaskan raskt vandrade runt bordet. En stackars tjej hade de med, hon drack vatten. Jag förfäras av blotta tanken på att någonsing tvingas jobba med någon i en sådan skränskock.

Personalen som alltid är både proffsig och varm hanterar dessa sällskap med finess....de skickades snarast ner till puben efter avnjutet bord, först då med ett tack från krögaren och ett välkomnande tillbaka.

Det unnar jag dem!

Del av dessertbordet