Mina talangfulla vänner....

Magnus och Lottas Luciatåg

Nu när julen är uppäten och slutfirad kan jag summera denna jul som en mycket fin sådan.

Jag är inte den som dör om jag inte får baka pepparkaksdekorationer till julgranen.

Ja jag har faktiskt inte ens någon gran. De få gånger jag tagit hem en gran i mitt vuxna liv tror jag att jag kan räkna till 3ggr.

Inte för att jag inte tycker om julgranar men jag tycker 1. det är slöseri med våra naturresurser 2. det blir så mycket onödigt att städa. Jag har hellre en utomhustall som får stå kvar och växa till sig till nästa år. Ibland hänger jag röda kulor i den och äpplen och talgbollar till fåglarna.

Jag är nog en super tråkmåns men tänk, bara frakten av julgranarna till och från kan få en att avstå från att köpa en. Vidare, inne i stan slänger man ut granen rakt ut på gatan, sen kommer gatukontoret och städar efter oss i flera omgångar för få bort alla vrak och barr. Det tycker jag är så onödigt slöseri med skattemedel.
Men hur som, visst har denna jul varit fröjdefull! Mina jular brukar vara så. Jag gör bara sådant som får mig att koppla av, inga måsten eller stress, bara laga det godaste jag vet, umgås med goda människor jag tycker om och trivs med.

I år fick jag även otroligt fina julklappar…hmm alldeles för fina för mig. Så snäll kan jag inte tänka mig att jag varit.
Till favoriterna hör förutom en Peter J dvd som tomten Ma kom med, ett alldeles bedårande litet Luciatåg. Magnus och Lotta hade knåpat i tomteverkstaden och ut kom den särdeles söta Lucian med ljus i sin krona och hennes stjärngosse med lyse i struten och stjärnan. Helt oemotståndliga båda två. Jag blev så kär.

Jag är så imponerad av att många av mina vänner är så talangfulla. En kreativitet o fantasi som jag helt saknar som de äger och som föder fram de mest underbara alster. Pia allt med måleri, Ma allkonstnär, Magnus och Lotta som bygger modeller av olika slag, Tintin hantverk av olika slag och Karin med sin keramik, Sanna som också jobbar med keramik och många fler. Det som dessutom är gemensamt med alla dessa underbara talanger är att de också är helt fantastiska på att laga mat. Det verkar på något sätt att det deras hjärnor skapar, klarar även deras händer av att forma.

Alla de fina saker som de skänkt mig har jag samlat här mitt hus. Något av varje vän jag har i mitt hjärta.

Det finns saker både inne och ute, både praktiska saker och saker som man bara tittar på.

Jag beundrar dem alla och känner mig så privilegierad och rik att få vara deras vän.

Min engelske vän sa häromdagen till mig: Du är otrolig, en av de saker som imponerar på mig är att du inte har så stora anlag för lappsjuka utan finner ro i dig själv.
Han syftade till att jag nu var helt ensam här ute i ensligheten på denna sida om ön. De som inte låg hemma och var sjuka hade åkt i väg.
Men inte känner jag mig ensam, jag har ju alla mina vänner med mig här. När jag tittar och känner på deras alster känner jag mig bara glad och tillfreds.

Tack alla för att ni är så fina!

Juldag, Jesu födelsedag...

Julotta!
Det var becksvart ute, inte en endaste lyktstolpe på vår sida av ön. Det var också ovanligt kylslaget, säkert flera minusgradet denna tidiga juldagsmorgon när vi drog våra trötta lekamen ur de varma bäddarna för ta oss till byn.
Vi for genom skogen på en genomisad moped som motvilligt startade för att sedan svika oss på halva vägen. Tur att vi hade fotogenlampa med oss.

Det var nästan fullt i det lilla kapellet konstaterade vi förvånade men inga vi kände. Konstigt?
Vi sjöng finaste julsångerna, Stilla Natt och Gläns över sjö och strand och predikanten förkunnade julevangeliet.
Han pratade om utanförskap och om mörkret som råder bildligt och bokstavligt där ute bland oss och hur vi inte ska ge vika för den.
Han pratade om hur viktigt det är med traditionerna för att vi ska känna tillhörighet och vi att måste vara traditionernas förvaltare.

Det sägs att det effektivaste sättet att bryta ner ett folk är att ta ifrån dem dess traditioner. Tänkte på min vän Pia som firade jul med ett 15 tal flyktingbarn på Gotland av skilda nationaliteter och hur de blivit ryckta från sina tillhörigheter och traditioner.
Vilka samfund ska de tillhöra om de inte får lära sig sina traditioner från sina äldre?
Lika glad som jag känner mig för mina arv, lika sorgsen känner jag mig för deras förlorade.

"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse" skriver Tranströmer
Kanske kan de hitta den svenska gemenskapen som kan ge dem ny tillhörighet. Vi får hoppas på det!

Den gryende morgonen hemåt fick vi uppleva till fots, då den lynniga mopeden inte var att lita på nu heller.
Vi gick på upptäcktsfärd i sockrig Kellogs Frosties kristyr bland huttrande hus i ett stelfruset landskap. Vi tyckte att vi befann oss som i en film.

Nere i hamnen väntade en puttrande taxibåt. Till bryggan kom dess resenärer, ett större sällskap som vi kände igen. Det var ju dem som vi inte kände igen i kapellet. Där var också predikanten!
Va? Hade predikanten en färdig församling med sig som stand-in ifall Sandhamnsborna hade försovit sig!
Det var som vi verkligen befann oss i en film.

Men film eller inte och kyla till trots, tjuriga moppar eller fabricerade församlingar var det en ovanligt vacker juldagsmorgon tyckte vi när vi trampade igenom skogen hem till risgrynsgröten för att sedan mätta och trötta krypa ner i bäddarna igen.

Bleka strålar över Tullhuset och lotsbåtarna

Tomte vaktar i hamnen

Ödslig brygga i vinterskrud

Frusna spår i sanden

Glänta i skogen Skärkarlshamn

Isigt Fläskberg

Sovande båtar och hus med mänsklig värme

Gnistrande stjärnklar himmel! Det är jul på Sandhamn.

God Jul från Sandhamn

Himlen ger allt den har denna av stjärnor och planeter denna julaftonsnatt. Man ser galaxer så långt ögat når. Det är svårt att inte drömma i väg.


Det blev en julafton i harmoni långt från stress och tvivel, få människor i sikte.
Vi tog farväl av en ensam resenär med sista båten från ön. Anders Dahlö skulle möta upp med sin käraste för en resa till värmen.
Vi gjorde en tur till byn i solsken och en frisk kyla som bet i kinden. Besökte Näslunds familj, åt sill och öl, drack kaffe o konjak med dem i värme och kärlek.
Vi fick med rökta sikar hem till julbordet.

Väl hemma kläddes utomhusgranen i sin lysande skrud och in med ved till julbrasan.
Vi skickade julhälsningar och gjorde telefonsamtal till alla våra kära.
Till Kalle Anka lagade vi vårt julbord, som vi naturligtvis bara orkade en bråkdel av men allt smakade helt underbart.
Decembernatt med Peter Jöback i bakgrunden kändes helt rätt.

Film och goda ostar varvat med glögg och vin blev en fantastisk final.
Fulländad blev denna julafton 2008 med högläsning med Viktor Rydbergs "Tomten"



Varma kramar Ma och Päivi

Förrätter ur vårt julbord

Tomten

Granen står så grön och grann i stugan

Nu det snart julafton!
Jag vill på mitt sätt önska min familj och vänner GOD JUL med några, kankse inte världens roligaste historier!

"Varför är tomten så röd på kinden?"
"Han har fått så många julklappar."

"Vad gör orkestern den 23:e december?"
"De har julstämning."

"Är du klar med julgodiset?"
"Ja, men det tog nästan knäcken på mig!"

"Pratar tomten bättre nu?"
"Nä, det är fortfarande för grötigt."

"Hade du en stressig jul?"
"Ja, den tog musten ur mig."

"Tomten mådde visst inte så bra?"
"Nä, han säckade ihop."

"Var det många som dansade runt granen?"
"Nä, inte en kotte."

"Varför är julen som en dag på jobbet?"
"För att det är du som gör allt jobb, medan det är den feta gubben i kostymen som tar åt sig äran."

Från mig till er

Daddlar och mandlar på er!

PM

Nu har det äntligen vänt...

Vintersolståndet inträffade igår, dagarna blir längre och ljusare. Ljuvare tider väntar och det kan bara bli bättre eller?
Man kan ta sig en funderare!

Just nu gäller det att överleva influensa epidemin och kräksjukan. Varje dag skördar farsoterna fler och fler offer som värsta pesten på 1300talet.
Hur ska det gå för Sverige undrar alla. Inte nog med att fler och fler blir varslade, nu sjukskrivs de som fortfarande har några jobb kvar. Voinevoine och julen som snart är här har liksom hamnat på sniskan. Man borde nog ha vaccinerat sig.
Min käre stor bror sa idag..vår gd (generaldir) sa att om ni inte vaccinerar er och blir sjuka får ni ta sjukkostnaden själva . Det var ett skämt förstås men det börjar nästan likna verklighet.

I denna lilla familj kämpar vi på medelst Ipren och varma drycker. Ingen kräksjuka men akutbesök till jourtandläkaren. Inte så lätt och veta om man har influensa eller ont en tand när allt i kroppen värker. Jag är så imponerad av Lasse som gick med sin spruckna onda tand i 4 dagar utan att klaga på annat än förkylning! Jag hade säkert åkt ambulans till närmaste sjukhus.
Men ändå.. fastän julhandeln räddas av en skenande Ipren försäljning och förkylningarna i det närmaste känns oövervinnliga finns det ändå något hoppfullt i luften.

Man kan märka det om man skrapar lite försiktigt. Man kan skönja de där ömma banden, en slags sammanhållning grupper emellan i samhället som får oss att kämpa.
Sammanhållningen och kämparandan finns där mellan dem som slåss som dårar i Rosengård, vi vanliga fattar inget.
Sammanhållningen finns mellan dem i Älvdalen som röstade fram Larz-Kristerz som vinnare i dansbandskampen , vi vanliga fattar inget här heller.
Hörde kommunalrådet som tackade alla som stöttat oss!! Kommunalrådet känner sig som en i bandet. Hmm.

Men vi vanliga! Vad håller oss samman? Jo vi skickar julkort till varandra för att skicka omtanke och kärlek. Vi köper våra kort för att stödja Rädda barnen för 20kr st och upptäcker att bara 63 öre av den summan går till Rädda barnen!
Lasse sa nyss att vi borde beställa något hos KameraExperten för det är ju uppenbart att det går dåligt för dem!

Ja här är i alla fall två som vägrar att ge upp hoppet. Så länge som vi sett fram emot denna dag, det har ju verkligen vänt…det blir ljusare och ljusare för varje dag och en GOD JUL blir det. Det är vi säkra på.

Men man borde kanske ha vaccinerat sig mot något ändå?

Lycka är ett par tofflor!

Det blir inte så mycket nöjesshoppande för min räkning nu för tiden. Det mesta av min budget sugs in ett svart hål som jag kallar bygget som pågått nu i ett år. En himla massa ombyggnation och ett helt nytt hus tronar nu på min tomt.

Inte för att min mening är att sönderrenovera mitt gamla hus men en del kritik har jag fått ta på vägen som när min aristokratiske arkitektvän diskret påpekade med lätt stram dragning på överläppen. Rent stilmässigt har man inte grosshandlarfönster på 1700-tals hus!
Nä visst men mitt hus är ju heller inget museum! Min ansats var att det skulle vara ett 2000tals boende och att båda husen ska hålla samma standard även om det nya är byggt i samma stil som det gamla med antikt tak och så. Det har blivit relativt bra. Svårt idag att se att ett av husen är helt nytt.
Hursomhelst mitt huvudintresse i shoppingväg har det senaste året dragit mer åt fiberbelysning och råspont än att shoppa kläder och må gott prylar.

Häromdagen hände det sig då att jag helt plötsligt fick extra klirr i kassan. Helt oväntat, så där höja på ögonbrynen oväntat liksom. Glad i hågen unnade jag mig några timmars inskolning på fina gatan igen.

Småler och tänker på alla modebloggande, fashionistas, de som numer vill kalla sig recessionistas. De som hänger på låset till rean på NatalieSchüttermann för Prada något att visa upp för väninnorna eller något vintage för att vara inne . Nä det där med att vara inne är inget för mig, jag köper heller inte bara typ en grej!
Jag är inget modeoffer som längtar efter vissa plagg utan köper det som känns bra. Mina vänner brukar säga att när jag shoppar så är det ofta inte ett plagg som jag gått o sugit på i veckor utan 5-6 plagg per gång som kommer med hem och som får garderoben att bågna.

Men allt sedan den traumatiska händelsen som utspelandes framför mina ögon då personer i svarta overaller tryckte ner hela min garderob i svarta sopsäckar och försvann har jag börjat tänka om.
Det är en fantastisk härlig känsla att kunna gå in i sin klädkammare och kunna bläddra bland de få plaggen som hänger där utan att få ångest för att prislappen fortfarande sitter kvar.

Så nu för tiden har klädesköplusten lagt sig men jag älskar fortfarande de små extra prylarna man får med sig hem. De där gåvorna som butiken ger när man som god konsument överköpt sig. Ett glossigt Plaza magasin, hårklämma, en bag från Lancôme . En gång fick jag tom ett halsband. Nu sist när jag var inne i favoritbutiken L´Occitane fick jag någon slags mist att spraya på kuddvaren så att man sover i god doft. Onödiga saker men man blir glad ändå. Jag är så glad att det där med extras har hittat till Sverige. I Frankrike och USA är det legio med små pryttlar i påsarna.

En ny vinterkappa blev det. Inte för att jag behöver någon men ganska så chic. Det blev även en tunn siden tunika inköpt i lugn takt men sen gick det inte att stoppa längre. Det var bara att öka takten och riva loss i alla affärerna. Festklänning, scarf, myssaker och även en tröja till lilla älsklingen. Jag var praktiskt taget runt överallt, tog tom en sväng in på Laura Ashley. En butik som jag inte besökt på flera decennier.

Tänker med fasa på när jag härjade som värst med romantiska tröjor och allehanda krås från min dåvarande nämnda älsklingsaffär att jag tom häktade på min stackars syster en ryslig viktoriansk manchesterklänning med puffärmar och mina då små systerdöttrar storblommiga klänningar med rosetter. Hua!
Likväl…ränderna går visst aldrig ur för jag torskar där på Laura Ashley och kommer ut med strumpor och ylletröja i klassisk cranberry rött. Klädd i detta blir jag rena rama julklappen eller en parfymkartong från Ralph Lauren eller helt svenskt sett Fröken fräken i ett rött paket med vita snören. Jag borde verkligen omyndigförklara mig själv ibland.

Väl hemma packade jag upp mina fångster med min älsklings medlidsamma blickar.
Jag förstår honom så väl. Så här några dagar senare när jag tänker på vilka av alla dessa inköp jag uppskattar mest?
Jo, ett par tomtetofflor som jag gått i sedan dess.
Hade kanske kunna nöjt mig med bara dem om jag hade tänkt efter före!

Underbar kväll på Globen igår

Peter skriver på sin blogg idag om stämningen och hur underbart det var för honom att stå där på scenen och se våra uttryck under kvällen. Hur glad har var för att många av hans vänner hade hittat dit och vilken energi han fick av det.
Ja jag kan bara hålla med. Stämning det var där känslan var där, lugnet och harmonin. Ja det bästa av allt var där.

Kan man önska sig att uppleva julen närma sig på bättre sätt?

Det var fem år sen Peter var gav julkonsert och det var när första utgåvan av ”Jag kommer hem igen till Jul gavs ut. ” Jag var inte där då men efter att ha hört ”Decembernatt” för första gången på den skivan. Ja den där Leonard Cohen låten Halleujah i Peters svenska översättning , då lovade jag att jag inte skulle missa en julkonsert med Peter ever! Vilken låt!
Vilda hästar hade inte kunnat stoppa mig. från att gå igår. Det var också på Peters personliga inbjudan vi var där. Vilken julklapp!

Det blev Sanna och jag som gick. Stackars Ma drabbades av momentan kräksjuka och var med timmes varsel tvungen att ställa in. Hon som precis som jag hade sett fram emot detta i flera månader. Jag led verkligen med henne. Har dock några fina pix åt henne.
Stämningsfull musik av stråkorkester, Stockholm Sessions string, en lokal kör som jag inte minns namnet på, Peter och Gunilla Backman i ”Gå inte förbi” och Peter och Mauro Scocco i” Änglar i snön”

Det blev mycket skratt och fnitter under kvällen blandat med allvarliga tankar.
Det som berörde mig mycket var Peters närvaro och värme under kvällen, men så är han också en person som med mycket närvaro, en person som sprider bra känsla omkring sig . Svår att inte tycka om.

Under kvällen berättade han också om sitt engagemang i Childhood, och hur lycklig han var att den stora försäljningen av ”Jag kommer hem igen till Jul!”har givit 1,250 milj kr till Childhood. Skivan har förövrigt beskrivits som tidernas julskiva, köpt av över 300,000 pers.

Ni som inte var med på konserten, lyssna på Peters skiva! Hans fantastiskt fina tolkningar av O helga natt, en av mina favorit julsånger, Ave Maria, Bethelmsstjärna eller Jul jul strålande jul. Hans egna låtar som” Snön föll”. Den som får mig att gråta varje gång jag hör den.

En gång för lite mer ett år sedan satt han och jag längst bak i Stavsnäsbussen då han sjöng ”Snön föll” i örat på mig. Folk tittade lite konstigt på oss då han sjöng med mössan djupt neddragen över öronen. Han sa att du kommer att gråta över texten så länge till det går över men det kommer en dag du bara kommer att känna glädje över den. Så blev det i går när han sjöng den.

Tänkte mycket på min andra vän Peter som helt plösligt försvann ur våra liv för exakt 6 månader sen och tillägnade honom ”Snön föll” sjungen av Peter. Jag var också så glad att hans Sanna satt där bredvid mig.

Ja det blev verkligen en underbar kväll i Globen igår och så underbart att se dig Peter!

Nu drömmer vi i vintertrakt om lågorna som håller vakt

och om en plats som kan få hjärtat att jubla..

..och sjunger kanske nån för migoch kanske sjunger nån för dig

ett sprucket men ett hoppfullt Halleluja.

Snö föll
http://www.youtube.com/watch?v=DLXHefSNoAg

Decembernatt
http://www.youtube.com/watch?v=ENo5wDhYr4I

Min älsking du är som en ros...

Enligt legenden var en kvinna som sett Jesus födas så fattig att hon inte kunde ge någon gåva men ur hennes glädjetårar växte julrosor fram på marken.

Varje år ungefär så dags blir mitt liv ett mysterium. Det verkar som tiden på något sätt krymper ihop och försvinner ur min tillvaro. Dagar och nätter flyter samman och jag går som in i en dvala och undrar om jag drömmer eller är vaken. Jag gör en massa saker hela tiden, viktiga saker tror jag men jag är inte riktigt säker. Vet inte om jag är vaken. Det är ju mörkt hela tiden.

Igår hade jag en sådan dag. Visst tror jag att jag vaknade! Klev upp i ottan eller så var det natt, mörkt var det i alla fall.
Jag satte mig i bilen i Eskilstuna, nickade till och helt plötsligt befann jag mig i Sandviken. Det hade knappt hunnit bli ljust. Nickade visst till igen för nästa gång jag vaknade hittade jag mig själv ätande groddar i Gustavsberg norr om Stockholm! Hur iallsindar hade jag hamnat där? Det var mörkt igen. Något senare uppfattade jag några vita streck här och där och utan att jag märkte det var bilen på garageuppfarten i Eskilstuna igen.
60 mil och 12 timmar senare tillbaka till ruta ett.
Vad hade jag gjort? Ingen idé att fråga men vart hade tiden tagit vägen?

Ingen kan svara så det är liksom lika bra att förvandla sig själv till rymdfarare i tiden.
Livet i sig självt blir som en tidsmaskin. Man blundar bara lite för att ta sig till olika ställen, utför sina saker och sen sätter man sig i tidmaskinen och far vidare

Vissa kallar det julstress tror jag men jag vet inte.

Hursomhelst, inget att sörja över, det finns bot för rymdfarare som vill slå rot.
Min bot så här dags på året heter Helleborus, The Christmas Rose, du kära julros!
Så vacker och skir niger den där i drivan för mig. Med sina snövita klockor om än giftiga ler den sitt allra sötaste leende och jag blir alldeles mjuk i mitten, glad och vaken.

Jag och Helleboros Niger (den vita) hittade varandra för första gången för 5 år sedan en kall vintrig novemberdag i Sandhamn. Där satt den i snön och plirade och fyllde mig med kärlek och ömhet. Ville så gärna ta hand om den. Men att hitta en egen att vårda! Ack så svår den var att hitta.

Genom de milda vintrarna har den nu äntligen hittat fram i stora skaror ända bort till östermalmstorg för att plockas med hem i fruarnas korgar och planteras på altanerna på taken.
Jag bar hem två stycken idag…Josef och Joshua eller möjligen Jesaja som jag just idag fick veta att våra svenska skönheter heter. Lite underligt med manliga namn på kvinnliga blommor.

Vilsna och frusna äppelträdsblad som dröjt sig kvar fastnade på min lins

Det är så man vill sjunga!

Tänk att man kan bli så glad åt snö! Här i Eskilstuna har vi ett rejält lager!

Lyllos oss!

Nej se det snöar, nej se det snöar, det var väl roligt. Hurra!

Nu blir det vinter, nu blir det vinter, som vi ha önskat. Hurra!

Då ta vi kälkarna fram och vantarna på.

Och sen i backen vi åka, hej vad det ska gå!

Och fram med skidan och fram med skidan, och sen på backarna opp.

Vi stå på näsan, vi stå på näsan ibland när vi gör ett hopp.

men inte lipar vi, nej, det gör ingenting

om man i drivan den mjuka ett tag rullar kring.

Och isen ligger, och isen ligger liksom en spegel så klar,

och snabbt som vinden, och snabbt som vinden på skridsko fram vi då far.

Vi sätta rovor ibland och slå ytterskär.

Hurra för vintern, för vintern, som äntligt är här!

Felix Körling

Drömmar med vingesus...

13 december, det är Lucia och det ligger 20 cm snö på marken. Hur lussinuttigt kan det bli?

Okej Lucia eller Luciorna är med i TV men mycket av media utrymmet går till Idol och idolvinnarens drömmar om framgång.
Måste bara få göra några reflektioner.
Först hur stort är det egentligen? Hela Sverige sitter med mobiltelefonerna och trycker febrilt på knapparna. Men när På Spåret började i SVT bytte folk gärna kanal. Vi gjorde det! Vips var Idol borta med vinden. Med över 2 milj tittare /prgm är På Spåret Sveriges mest sedda program trots hypen kring Idol i TV och tidningar.

Men Idol alltså. Vad är mening med Idol egentligen? Underhållning för svenska folket under mörka höstkvällar på bekostnad av förnedring och offentliga sågningar av människor som gärna vill få chansen att bli stjärnor? Av alla de som sökt och tagit sig till finalen är det få som har lyckats. Att man inte kunna vaska fram en super idol under 5 säsonger, tyder bara på att förnedringen är viktigare än att någon ska lyckas. Så är det så intressant att man bänkar bort varje fredag kväll under hela hösten? Skulle inte tro det.

Vidare, vem var som vann? En maltes? som i sitt hemland redan är kändis! Han har ju deltagit 2 gånger i melodifestivalen på Malta? Är det meningen att redan proffs ska få delta? Då skulle ju en sån som t.ex. Sonja Aldén eller Sanna Nielsen som har en suverän röst, skriver texter och också deltagit i Melodifestivalen men som behöver lite skjuts i karriären kunna komma och sopa banan i Idol! För mig känns det lite snett.

Visst okej är han duktig inge snack om saken men stjärna? Smörig Michael Bolton? Yjakk! Trodde den genren gått i graven redan på 80-talet. Personligen tyckte jag att Alice var en mycket värdigare vinnare. Hon känns fräsch och modern, intressant utseende, sjunger bra och har stjärnglans.

Det fanns andra deltagare som jag bara kan skaka på huvudet åt. Grabben Johan! urk…vilken gaphals, hua! Men han är ju så charmig! Jo alla smågrabbar är charmiga, det ligger i sakens natur men det finns ju de som kan sjunga också. Det kan inte Johan. Fattar inte hur han kunde röstas fram vecka efter vecka. Men det tog som väl slut när På Spåret började och föräldrarna bytte kanal och snodde teleforna för ungarna.

Nä jag kommer verkligen inte att söka efter någon av idoldeltagarna på You Tube i framtiden. Härmed lägger jag Idol i ”glömma bort facket” utan vidare kommentarer!
Eh.. tror jag gör samma sak med Bonde Söker Fru faktiskt.

Mätt i magen...

Jag är ingen äkta att julbordsätare. Nä usch för prinskorvar, köttbullar, skrålande överfulla firmafestare som tror de har bokat hela restaurangen.

Men ibland måste man bara skaka loss och ändra sig.

Jag har genom åren avnjutit många typer och alternativa julbord med samma proppmättkänsla utan att egentligen tycka att något smakade riktigt gott.

Jag hade ingen tanke på att äta julbord i år, men när rapporterna sipprade ner om hur fantastiskt det var i år, blev frestelsen för stor.

Sandhamns Värdshus har nämligen ett julbord som inte kan missas.
Visst har värsan som är kända för sina kreativa och goda sill och fiskrätter lockat många sillvänner. Men även tyngden på vilt och kött är otroligt tilldragande. Allt är förstås hemlagat, inget köpetjafs. Allt är hemmagjort från kötträtterna till senaperna och cumberlandssås.

Jag har ätit många julbord på värdshuset men tror visst att i år var det bästa någonsin.

Jag brukar säga att värsan har Sveriges bästa julbord.

I år fick jag också lägga till....och nu har de överträffat sig själva. Den enimente kocken HP, Henrik Lepistö med sitt team lyckades sätta guldkant på bordet med pastramilax, pepparröktlax, fisksylta, rökt hälleflundra, flatröktål, aborre, rökt ren, älg mm och i år även det fantastiska dessertbordet. Det tack vare den kvinnliga kocken, som jag tyvärr glömt bort namnet på. Heja hon!

Sen tror jag även att sällskapet spelar stor roll, trivs man så smakar allt mycket bättre.

Att som för några år sedan plikskyldigast sitta av tiden gör ingen lycklig. Nä usch fy o blä, bort den gubben!

I år hade jag mina nära och allra käraste omkring mig. Inte många men det räckte.

Min rekommendation missa inte värsans julbord nästa år...och förresten än är det inte försent heller!

P.S

Jovisst bilhandlarnatyperna var där i år också! Femton-tal skitfulla gubbar överröstade varandra med pinsamma skämt och otroligt banala kommentarer, grymtande och vovvande medan snapsflaskan raskt vandrade runt bordet. En stackars tjej hade de med, hon drack vatten. Jag förfäras av blotta tanken på att någonsing tvingas jobba med någon i en sådan skränskock.

Personalen som alltid är både proffsig och varm hanterar dessa sällskap med finess....de skickades snarast ner till puben efter avnjutet bord, först då med ett tack från krögaren och ett välkomnande tillbaka.

Det unnar jag dem!

Del av dessertbordet

Misslyckad biltjuv...

Detta om livets dråpligheter stod att läsa i småstadens tidning idag.

Tidigt tidigt på söndagmorgon slog han till. Han krossade fyra rutor på en parkerad bil. Men bilstölden gick sisådär. Mannen fick inte igång bilen så han bestämde att göra det enda rätta.

Han ringde polisen och anmälde sig själv. Sedan väntade han lugnt till polisen kom till platsen.

Mannen är nu misstänkt för försök till tillgrepp på fortskaffningsmedel.

Jag som älskar limerickar kunde inte låta bli att dra i ihop en om det här.

En samvetsgrann biltjuv i från Plätten

misslyckades med ett jobb på PV Duetten

så han ångra sitt beslut

och ropade högt Vet hut!

sen angav sig själv till rätten

Här är en av någon annan, vet inte vem.

En nygift fru i från Nacka

sa till sin man Nu får du allt sluta snacka

Vad är det för tjat,

allt det där om min mat?

Igår bredde jag ju dig en macka.

O helga natt...

Härom dagen, alldeles i slutet av helgen fick vi tappra få en alldeles egen speciell upplevelse.

Tänk er i skymmning, klockan närmar sig tre på eftermiddagen och vi går uppför gången till det lilla kapellet i Sandhamn. Allt är stilla och vackert, Bibbi och förmodar även Rosmarie har tänt marschaller hela vägen upp. Det är enormt inbjudande och vi känner verkligen att adventstiden är ljusets och godhetenstid, då vi låter udda vara jämt och kramar om våra fiender. Godheten bokstavligen strålar ur och emot oss!

Inne i kapellt sitter de som övervunnit vintertröttheten kanske inte med några som helst förväntningar utom att njuta till lite julmusik. Endast levande ljus i takkronor och lampetter, ja granarna var förstås elektrifierade. Kanske bäst så?

Jul jul strålande jul spelar den lilla stråkensembeln först. Sedan reser sig den mest fantastiska unga sångerska jag hört i detta lilla skärgårdskapell, Sofia Flodin! Klädd i lång djupt röd frasande sidenklänning, alt operasångerska utbildad vid Royal Academy of Music i London får hon oss att bli hänforda.

En sådan röst som från förr i tiden, vi sitter tysta utan att ens förmå oss att klappa, vilket vi kom på allra sist. Vi är absolut helt lyriska.

Styrkan i Sofias röst fullkomligt blåser håret på oss och får pälsen att resa sig. Tom 2åriga dottern till paret Runer ropar mera när hon slutar.

När Sofia sedan sjunger O helga natt, rycks de sista hårrötterna ur skalparna på oss medan tårarna rinner nedför våra kinder.

Vilken magnifik avslutning på helgen! Jag kommer aldrig att glömma denna konsert och den helande kraft som fanns i kapellt denna kulna andra advent.

Synd att inte fler fick uppleva stämmningen, stråkensemblen och Sofias sång.

Stunder som denna är som ni vet färskvara men de går att återskapa bara viljan och godheten hålls vid liv.

En strof ur O helga natt som jag tycker passar just för att beskriva adventstiden...

Uti en slav du ser en älskad broder,

och se, din ovän blir dig kär

Sandhamns kapell 2:a advent

Känn stämningen i kapellet!

Sofia Flodin och Compact Music

Skärgårdsjulmarknad....

Julmarknaden på Sandhamn är inte världens största, ja kanske tom världens minsta men icke desto mindre kanske världens bästa.
Det säger jag för om man för en liten pyttestund ställer sig på trappan till Westerbergs Livs och betraktar den lilla raden av marknadsstånd slås man med häpnad över den kreativtet, kvalitet, värme och glädje som fullkomligt strålar här.

Tänker på hur mycket tid de deltagande har lagt ner på att producera sina saker, all planering, byggnation och dekoration av marknadsstånden för att få det att bli så varmt inbjudande. Dessutom är det nästan samma personer som planerat och byggt det hela som sen i den råkalla decemberdagen bemannar sina stånd. Som jag har förstått, har Jocke i Hemslöjden bidragat till mycket av utvecklingen av Sandhamns lilla marknad som genomfördes för 4de gången.

Det tar ungefär 1 min att vandra igenom marknaden eller 3 timmar om man stannar och chitchatar i varje stånd som jag gjorde.
På de 10-15 borden säljs inga fabriksgjorda prylar, nej allt är handplockat och handmade och av ypperta kvalitet, till helt humana priser. Priser som de flesta har råd med.
För att nämna Mas fantastiska ikoner, handgjorda julkort men tryck från 1700-talet, Lilians pappas mjuka fårskin, Peters handstöpta stearinljus, Barbros troligt snygga julkransar som hon stod och band på plats.
Värdshuset och hotellet hade detta året plockat godbitar ur deras utmärkta kockars samlingar. Vad sägs om blåbärssenap eller marmelad med fikon, mörk rom och valhorna choklad? Måste även ge eloge till Evas lingonmarmelad med gin. Den provade vi med stilton och pepparkakor! Vilken höjdare!
Dyrkarbaren genomgår sedan förra året en förvandling denna helga till Kaffestuga med glögg, hembakat o egen DJ: Uffe! Tänk att få gå in och värma sig till musik. Hej tomtegubbar blandad med Nationalteatern...Livet är en (jul)fest! Fullkomligt oslagbart!
Tack till Jeanette på DB som lånar ut lokalen.
Med detta sätts pricken över I:et för denna lilla julmarknad!
Att bara glida runt, dricka glögg och äta lunch på värsan, kan man annat än trivas?
Trots duggregn hela dagen.


Hoppas så att Sandhamns eldsjälar fortsätter att brinna.

P.S
Yr av glögg blev jag med pälsmössa!

Ma vid sitt "julbord"!



En av Barbro Svenssons vackra kransar.

Micke Wedberg fixar släden på bryggan. Min moppe i förgrunden.

Locals=urinnevånare!

Här Bröderna Brothers Matte Sjöblom och Stene Bergendahl

Göran Blomkvist tar sig en äppeljuicenubbe?

Dj Uffe Larsson spisar i kaffestugan!

Självständighetsdagen...

Den bistra midvinterndagen 6 december är det alltså finnarnas tur att tuta i hornen för dem som kämpat och dem som fallit i kampen för att uppnå och bevara självständigheten.



Hur gick det till?
Storfurstendömet Finland gillade inte förryskningen från Sovjetunionen därför lade Pehr Evind Svinhufuvds regering den sk självständighetssenaten fram ett förslag till rikstaden om ny regeringsform den 4 dec 1917. Den 6 dec röstades de borgeligas förslag igenom med 100-88 och Finland förklarades som en suverän repulik.

Hur firas självständighetsdagen?
Hittade ett citat mellan två av Tarjas kollegor som hon skickade till mig förra året som jag sparat på

Citerar en finsk advokat som igår svarade på frågan från en svensk kollega
-Hur firar ni er självständighetsdag? Som Norrmännen?
Tyst en lång stund...Jaaah, int' är de nån karneval int'....och tyst igen.

Näe skulle inte tro det va. Firandet går mycket vördnadsfullt till med flagghissning, kransläggning på hjältegravarna och gudtjänster!

För den som är intresserad av historia har jag hittat en text av en farbror rektor som jag saxat godbitar ur.

Finlands historia i korthet!
Trycket från starkare grannländer är ett återkommande drag i Finlands skeden.
I början av tusentalet blev landet ett gränsland mellan öst och väst. Redan de förhistoriska fynden visar att det fanns en samexistens mellan föremål från väst och öst.

Det svenska väldet i Finland varade 700 år men upphörde till slut år 1809, då Sverige genom freden i Fredrikshamn tvingades avträda hela Finland till Ryssland. Finland uppnådde emellertid en autonom ställning, något som förde utvecklingen framåt. Statsföreningen med Sverige inverkade i hög grad på de finska förhållandena, fastän mycket av den egna kulturen bevarades
Den autonoma förbindelsen till Ryssland under 1800-talet igen gjorde det möjligt för finskhetsrörelsen och den egna handlingskraften att växa. Självständighet år 1917 fick sitt elddop ett par decennier senare, då landets försvarskapacitet sattes på prov under andra världskriget. Stormakternas press under andra världskriget var en stor kraftansträngning för Finland. Sovjetunionen gick till anfall mot Finland 1939. Finland klarade vinterkriget, men kriget var dock inte över ens efter fredsslutet, utan först fortsättningskriget åren 1941-1944 avgjorde Finlands framtid: landet undgick ockupation.
Det kalla krigets period efter kriget krävde att förtroliga relationer byggdes upp med Sovjetunionen. Sovjetunionens pressade Finland ytterligare men Paasikivis och Kekkonens modiga handlande gav Finland spelrum. Den ledande tanken i Finlands utrikespolitik var att försäkra Sovjetunionen om att dess säkerhet inte hotades på finskt håll. Ryssarna fick å andra sidan stort inflytande i Finland.
För ekonomin innebar tiden efter kriget en positiv utveckling, fastän landet tyngdes av många av krigets följder. Bostäder anskaffades åt befolkningen först på glesbygden, men redan i slutet av 1960-talet emigrerade glesbygdens småbrukare i stora skaror till Sverige i jakt på en högre levnadsstandard.
Sovjetunionens sönderfall på 1990-talet medförde en drastisk förändring i Finlands ställning. Först ställdes landet inför en rekorddjup ekonomisk recession. Sveriges strävan att ansluta sig till EU ledde även Finland in på samma diskussionsteman. Medlemskapet i EU år 1995 innebar också att utrikespolitiken riktades mot väst. Ekonomin fick samtidigt en kraftig puff framåt och gjorde Finland till ett Nokia-drivet toppland när det gäller informationstekniken.

Saxat ur text av: Rektor Olli Lehtonen

Fotnot: Nu fattar ni vad finsk sisu innebär va?

Julvisa i Finnmarken

Tycker den här dikten faller på plats en dag som denna!

För den vinande nordan och vintern, broder,

för den grånande morgonens stjärna klar.

För vårt hem och vårt land och vår bedjande moder,

för myllrande städer och istunga floder

vi höja vårt stop och för kommande dagar

och för kärlek och lycka som var.

När sjöarna ligga här frusna och döda,

och yrvädren dansa i moar och skog,

vi dricka och drömma om bäckar som flöda,

och minna oss Terrvalaks solnedgång röda

och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja

och skuggor som dansa i skog.

För den hårdaste skaren och bittraste vinden

för det fattiga folket som slåss för sitt bröd,

för dem som i armod bli hårda om kinden

för dukade bord och för slädar vid grinden,

för sårfyllda kroppar och läkande död.

Försonta och glada i stjärnans timma

vi glömma att jorden blev bräddad av hat.

Vi resa oss upp under stjärnor som glimma

omkring oss de heligas natt vi förnimma

för dem och för jorden, för himlen och oss

Våra stop vi höja, kamrat.

Dan Andersson,

diktare och proletärförfattare

Denna vackra dikt finns tonsatt. Sång Sofia Karlsson

http://www.youtube.com/watch?v=9FXhb2nfZIw

Hur lång tid ska det ta och flytta in..

Min nya byrå och en de skitsnygga italienska fåtöljerna jag köpte av min bästis och hennes man

I morse kom då äntligen den sista pusselbiten som fattades för att min hem ska kännas som ett hem igen. Ett år och 2 månader efter branden i grannlägenheten får jag den sista möbeln levererad, min efterlängtade byrå för underkläder och strumpor.

Visst, det står några flyttlådor kvar i ett hörn, men det är mest av lathet de inte kommit därifrån. Några lådor med "bortskänkes" och sånt. Inga tavlor har heller kommit upp på väggarna så lägenheten liknar mycket en hotellsvit men det är fint och rent.

Min förra sambo kom med glada tillrop ungefär i november förra året när jag forfarande var i chock över att inte ha någonstans att bo.

Se det inte som en katastrof, se det som att det här som det bästa som har hänt på mycket länge...du är kvinna och kvinnor gillar att renovera och shoppa kläder!! Du får allt i ett! Ett nytt hem och pengar att spendera och det kommer inte att kosta dig ett dugg. Der är bara att slå klackarna i taket! Du har ju fått en lottovinst.

Ja, nästan så blev det! erhm...kanske man kan se det som så här i backspegeln. Ett fint hem där mycket är nytt och moderniserat.

MEEEEN och jag ropar högt för all sorg, elände och stress med att bo på hotell och bråka om ersättningar med försäkringsbolag när man befinner sig i orkanens öga och vet att man måste ut så är det inte hippt.

Så kul är det inte att shoppa, speciellt inte när man inte har en tråd att ta på sig.

En kvinna har ungefär 10par bh:ar, 30 par trosor och strumporna? miljarder...

Att mycket av ens tid går till att bara fixa nödtorftet är som sagt inte jippi! Sen ska resten av kroppen kläs samt målarfärg, tapeter, gardiner, gardinstänger, lampor you name it ska fixas.

Bråttom var det också hela tiden för alltid var det någon hantverkare som stod och hoppade..ändå tog det 9 månader innan jag hade en säng att sova i.

Men jag ska inte klaga...NU är allt superfint! Nyrenoverat från topp till tå, både i lägenheten och på kroppen.

Idag är en lyckodag!

Skägget i brevlådan...

Såg 2008 års julkalender för TV igår, 2 ggr! Det var en smärtsam upplevelse! Första gången såg jag någon minut vid sjutiden på morgonen, helt outhärdlig! Slog genast av TVn, drog tom ut kontakten.

Sen gick den i repris på bästa sändningstid på kvällen! Tänkte att jag kanske ska ge den en längre chans, men tvivale stod bara ut ytterligare en minut!

Vad är de serverar våra barn? Ska vi betala för det här? Har det sjunkit så lågt? En kräksoppa av skrikiga färger och dumma kommentarer, ett barnprogram i sin mest banala form skrek jag rakt ut. Lasse mitt alter ego ,som alltid håller med mig, hejade på om dråpligheterna som dragits så många gånger att de aldrig mer borde uttalas.

Så höll vi på till vi lyckades besinna oss och kom på att vi faktiskt inte är målgruppen för Skägget i brevlådan, inte ens våra barn eller knappt deras barn heller. Tills vi kom på att den yngsta generationen som bäst går i livets slap stick-skola kanske uppskattar den mer än vi, då bytte vi kanal.

Men göta petter vad Teskedgumman var bra!

Det var kvalitetsprogram av den bästa sorten det. Ja av sådant slag att vi uppskattar den 40 år senare, kanske tom längtar efter att få se igen.

Kan bara inte låta bli, att lite elakt fundera om Skägget i brevlådan kommer att fastna lika hårt i hjärtan på dagens barn som Birgitta Andersson och Carl Gustav Lindstedt som gumman och gubben i Teskedsgumman gjorde på oss?

Där kan man snacka om trollbindande julkalender! Då bytte man inte kanal inte ...inte för att det fanns någon annan kanal att byta till...

Men det var julkalender som hette duga!

Vem är queer i Mumindalen?

Att november är en trist månad då det bara är mörkt från morgon till kväll känner alla till.

Man är trött, så trött att man måste ta en tupplur efter frukost.

Fortfarande den 2 dec, sitter tröttheten i trots alla adventsstjärnor och ljusslingor som febrilt tindrar allt vad de orkar för att söka bringa lite ljus i tillvaron.

Det inte många debatter som lyckas fånga människors intresse i dessa dagar av trista rapporter om varsel och elände, inte ens räntesänkningar får folk att smila upp lite.

Det verkar som alla drabbats av kollektiv koma. Så vad intresserar folk egentligen?

Mitt intresse fångades upp av mumindalen-debatten.

Arabias julmugg med Mumintrollet och Snorkfröken ömt kramandes har rört upp känslor.

Alla vet ju att Tove Jansson hade förhållande med både män och kvinnor, mest kvinnor och att hennes läggning skulle ha genomsyrat hennes barnsaga om livet i Mumindalen och figurerna där.

- Det är uppenbart att Mumin är kär i Snusmumriken och att Snorkfröken är en faghag, säger skribenten Stefan Ingvarsson.

Själv tänker jag tillbaka på vad jag minns om figurerna i Mumindalen, som jag för övrigt läste under hemspråksundervisningen på högstadiet!!!

Tro nu inte att jag är sååå efterbliven och naiv..fast okej för att vara riktigt ärlig!

I mitt finska sinne var jag nog det. Mumintrollet var ungefär min grammatiska nivå vid 15 års ålder. Det har dessvärre inte blivit bättre sen dess.

Men hur som helst, lilla My, Hemulen, Too-tiki, Skruttet, Dronten, Hattifatti, Fillifjonkan,Mårran, Mymlan, Mumriken, Muminpappa och Muminmamma, mfl.

Det finns en hel hjord i Mumindalen med könsidentiterskris det fattar man ju.

En proffessor i litteraturvetenskap har studerat dessa figurer närmare och framhäver att vissa hemuler och Too-tiki nog borde klassas som queer.

Inte för att bryr mig hur hetero eller gay någon av dessa kära filurer är men det roar det mig att vuxna människor på allvar diskuterar detta.

Kanske lika bra att dra in Kalle Anka, Knatte, Fnatte och Tjatte i det här också...det är ju helt könslösa och har inga kläder på underkroppen.

Så vilken sexuell läggning hade WaltDisney egentligen?

Vild gissning men...kanske att livet är underbart om underlivet är bart!

Fotnot: Faghag är slang för en kvinna som gillar att umgås med homosexuella män.

P.S

Jag kommer att fortsätta att älska Mumindalen oavsett vem som är queer där!

Måndagkväll på ön..

Klockan 15.40 angör M/S Sandhamn ön och det är nästan mörkt. Endast ledljus på vägen till huset. Fullastad flakmoppe stånkar vi oss fram med bastudörr, köksjox och andra nödvändigheter.
Lasse konstaterade just att det är en himla massa saker vi släpat ut det senaste halvåret. Med endast sakerna till mitt hus borde ön sjunka. Men tackochlov så gör den inte det...
Men bygger man så...tyvärr, allt som ska ut känns i musklerna, varje sak.

Det finns ingen biltransport till dörren här, så jag lovar när det här är klart ska jag ligga lågt i minst 10år!
Väl framme, glömmer vi snabbt alla vedermödor. Den otroligt skicklige snickarn, Svenning har byggt klart köket. Så snyggt! Han har även börjat panela bastun, masterpiecet, det efterlängtade.
Vi verkligen längtar att få trycka in björkpinnarna i ugnen och dra på en äkta finsk löyly.

Med en varm brasa, lite glögg i strupen och stjärnor i fönstren sjunker vi ner i soffan med god bok och kopplar av inför en stekt fläsk med löksås på värsan.
...Monday Monday so good to me
Monday Monday, it was all I hoped it would be!