Skilsmässa, krig och fred

Svenskarna retirerade till Ratan, varifrån de utskeppades.
Den ryska attack mot det svensk-finska territoriet som inleddes i februari 1808 nådde det nuvarande Sverige på våren 1809. I mitten av maj nådde ryssarna Skellefteå som kapitulerade och snart intogs även Umeå.

I 600 år var Finland den östra rikshalvan av Sverige.

Johan III(1537-1592) var den första hertigen av Finland och den enda svenska kungen som talat finska. Han var under många år bosatt och satt även fängslad i Åbo.
Man kan inte låta bli att undra hur det hade sett ut i Finland om inte denna separation hade inträffat.
Förmodligen hade Finland blivit självständigt i alla fall så småningom, kanske på ett fredligare sätt och utan rysk inblandning.
Man vet inte och som det såg ut i världen då 1809 hade Finland kanske ändå inte ha haft en chans emot Ryssland och Sverige hade sannolikt inte klarat sig så pass bra genom varken första eller andra världskriget om Sverige hade haft Finland kvar.
Det är förresten inte många som vet så mycket om historien och kulturarvet mellan Sverige och Finland.

Det finns mycket litteratur i ämnet just nu i och med uppmärksammande av märkesåret 1809 för svensk-finska relationer.

1809, min hemort Kemijärvi ligger vid norra gränsen till Ryssland,
min pappas hemby låg i ryskt territorium

I år är det alltså 200 år sedan Sverige blev av med Finland och därmed gick de sista spillrorna av den svenska stormaktstiden i graven. Det var enligt somliga landsförräderi av några av de ledande i överklassen i Finland som allierade sig med ryssarna och Gustav IVAdolfs vägran att fredförhandla med Ryssland utan i stället ville starta krig som ledde till att kungen arresterades och avsattes och Sverige fick ge upp Finland till Ryssland. Denna separation sågs med fasa av de finska bönderna som befarade sina ägor bli konfiskerade av ryska staten.
Ja, nu lyckades de ledande förhandla med tsar Alexander I för autonomitet för storfurstendömet Finland och att bönderna fick behålla sina jordar.
Ett kohandlande med stormakterna har det varit för Finland ända till moderna tider för att klara livhanken.
Så jag vet inte om jag skulle ställa upp på att det var landsförräderi. Ur svenskt sätt att se det kanske men ur ett finskt perspektiv kanske det var det första steget att bli självständigt även om det kostade en del armod med ryssarna i mer än 100 år till.

Kulturfonden för Sverige och Finland vill få folk att lära sig vår gemensamma historia och föra och förstärka framtida samarbete mellan Sverige och Finland.
Det är ju jättefint tänkte jag, det ställer jag upp på!

Läs mer om Kulturfonden för Sverige och Finlands arbete: http://www.kulturfonden.net/Projects/1809.aspx

Finska Huvudstadsbladet hade en bra och intressant artikel som beskriver historien om separationen Sverige-Finland och hur och varför Finland så lätt övergick till ”rysk ägo”.
Läs den:
http://www.hbl.fi/text/inrikes/2008/1/25/d9545.php


Hittade även en annan intressant artikel i DN av Maja Hagerman om rasbiologisk forskning i slutet av 1890-talet som kom att få svenskarna att se sina forna landsmän som en lägre stående ras.
Så här porträtterades den finska befolkningen av Gustaf Retzius under forskningsexpeditionen på jakt efter den finska rasen på 1870-talet. Här är två av de många fotografierna: en man och Vilhelmina Tirkman, 21 år, från Tavastland. Fotografierna finns på Nordiska museet.

Ett utdrag ur artikeln:
”Åren 1897–98 vidareutvecklade Gustaf Retzius sin metod från den finska resan i en tusenfalt större kartläggning av svenskarna. Statistik samlades in från 45 000 värnpliktiga, som undersöktes i samband med att de mönstrade, och ur detta material drog professorn en betryggande slutsats.

”Svenskarne utgöra än i dag i antropologiskt hänseende ett märkvärdigt homogent folk.” Ja, han vågade till och med påstå att Sverige var det renaste av alla germansktalande länder. Samtidigt som han stolt slog fast att inga lika stora och banbrytande mätningsprojekt hade gjorts på annat håll. Summa summarum hade alltså finnarna blivit uppblandade med svenskt blod. Men svenskarna hade förblivit så opåverkade att de ännu var de mest rasrena germanerna i världen...

...Att det fick historisk betydelse och kännbara konsekvenser för människor med finsk bakgrund i Sverige behöver man inte tvivla på. På invigningsdagen för firandet påminde Maria Wetterstrand i en debattartikel om det effektiva, politiskt sanktionerade arbetet för att utplåna finskan här under första delen av 1900-talet. Hur det rådde direkt fientlighet mot det finska språket i statliga skolor där barnen förbjöds att tala något annat än svenska. Och att det dröjde ända till 1970-talet innan en nationell politik infördes som respekterade barnens modersmål.”

Läs hela artikeln här:
http://www.dn.se/kultur-noje/essa/identitetskris-1.828301

Nu var jag en av de lyckliga första som fick chansen att få läsa hemspråksundervisning vilket jag gjorde från 2:a klass till 2:a ring på gymnasiet.
Men visst har jag som ”finnjävel” fått smaka på alla fördomar som någonsin funnits i det svenska samhället under hela min uppväxttid på 70 och 80talet.
Idag däremot är andan och känslan något helt annat, idag ser man inte längre det finska bastubadandet som något som de lägre stående raserna sysslar med.

Om någon fortfarande ser ner på folk som badar bastu skiter i alla fall jag allra högaktningsfullt i det och fortsätter som god finne att bada bastu, även om jag varken har näverskor, sjunger runosånger eller spelar kantele.