Nej inte nu igen...

Hektiskt på smala gator i våra kvarter! Jag lyfter hatten för alla brandmän för det fanastiska jobb de gör för oss varje dag i farlig miljö!

Min lillebror ringer mig! Han har sett i tidningen att det återigen har brunnit på min gata i stan. Gatorna kring mitt kvarter har stängts av för trafik. En källare har brunnit!
Det svartar för ögonen och jag grips av panikkänslor i bröstet. Neeej, det får inte vara sant är det inte över mig så är det under mig, men jag tänker inte klart.
För det slår mig med den förra branden färskt i minnet,18 månader sen, inte väntar säkerhetstjänten nästan ett dygn med att meddela den som är drabbad och ingen har ju ringt mig. Så svårt är det inte att ta reda var jag finns så jag andas ut! Den gången då jag var drabbad, var brandmännen, polisen och räddningstjänsten helt fenomenala. Otroligt proffsigt hanterat, både branden och de drabbade togs genast om hand med kontaktpersoner, hotell och möten uppbokade redan till dagen efter. Tänker tillbaka till 1992 då jag också stod där ute på gatan och lägenheten ovanför brann, då fick vi fick ingen hjälp varken före eller efter, Aktuellt var på plats och ville intervjua men jag tackade nej, min granne och en dotterdotter hade ju dött.

Jag surfar genast in och hittar gårdagens händelse redogjord tom i bilder på Nyheter24.

Pjuuuuuh..det var grannhuset!! Nu låter det kanske som en lättnades suck och för att vara helt ärlig, för mitt personliga välbefinnande jag som drabbades värst förra gången, var "hemlös" i 9 månader och ett rent helvete med att köpa tillbaka det som blivit förstört är det en lättnades suck. Jag är förstås väldigt ledsen för dem som blivit drabbade, vet ju vilket helvete som väntar dem både fysiskt och psykiskt. Då tänker jag mest på dem som bor ovanför för den lokal som brann var just en lokal och inte en bostad, en affär tror jag det var. Att få sitt hem, sin trygga borg demolerat känns som en själslig våldtäkt, det är svårt att glömma och varje gång jag känner röklukt får jag kämpa med illamåendekänslorna. Det låter kanske lite löjligt men så är det.

Tänker också alla som bor i kvarteret, alla vi som redan blivit drabbade och de som inte blivit drabbade, vad tänker de? Är våra kvarter "hauted"?
Men som jag nu vet, efter att har pratat med saneringspersonal och brandmän, det brinner överallt i Stockholm hela tiden och vi i våra kvarter hade otur igen, tur att ingen blev skadad.

P.S Vilken tur för mig att jag inte var hemma. Det besparade mig en hel del stress!