This is not America...

...nej det här är Eskilstuna!

Bro från Gamla stan till centrum, Smörparken till höger, Fors kyrka i bakgrunden

Vissa dagar funderar jag över mitt liv i min gamla hemstad, staden där jag växte upp, ung, frustrerad och obekväm, staden som var så trång och som gjorde mig arg för att den inte gav möjligheter för min ungdom och energi, staden som jag övergav för många år sen och lovade att aldrig mer återvända till.
Vissa dagar när jag tänker på det, känner mig lite som en återvändande förärare som de där två unga männen i The Falcon and the Snowman. De som var unga och fulla av idealism och kraft men blev desillusionerade och förrådde sitt hemland, de sålde statshemligheter till Sovjet. Allt för att de inte kunde se att livet inte är svart och vit och att man ibland måste skära i kurvor för att få till det. De som hamnade i en virvelvind och till slut gick det bara inte längre, de ville tillbaka, ångra allt och bli förlåtna. De blev naturligtvis arresterade och satta fängelse som landsförädare. Förmodligen på Guantanamo för detta var en verklig historia.

Blossom fails to bloom
This season
Promise not to stare
Too long
For this is not the miracle

There was a time
A storm that blew so pure
For this could be the biggest sky
And I could have
The faintest idea
Några strofer ur "This Is Not America", melodi ur filmen ovan av David Bowie

Min historia är kanske inte så våldsam men känslan finns där. För tillbaka till staden kom jag, en återvändare!
Det efter alla hårda ord som jag har yttrat ska jag nu ångra allt och be om förlåtelse och hoppas på att inte blir arresterad för att jag tyckt så illa om Eskilstuna.
För att vara helt ärlig, faktum är att det med mitt sätt att se inte har hänt speciellt mycket med stan under de 23 åren jag varit borta, snarare tvärtom.

Det har säkert satsats stora medel på utveckling men politikerna i denna stad och jag är nog inte av samma åsikt.

Gamla hus som jag ser har inte rustats, nya hus trängs i centrum som delvis känns förfallet. Vem i hela friden vill bo i ett dyrt ghetto mitt i stan? Centrum har på något sätt förslumats och pizzeriorna och snabbmatsställena har blivit ännu fler. De gamla lever dessutom kvar sedan minst 25år, som kebabbaren bakom gamla Sandbergs bokhandel som numer är Bokia. Vi brukade alltid hamna hungriga i jättekön till kebaben efter en partykväll på Oliver Twist.

Sedan den här rondellsjukan! Många korsningar i centrum och omnejd har förvandlats till irriterande trånga mini-rondeller! Varför?
Sveriges sämsta köpcenter Tuna Park byggdes upp bredvid gamla OBS. Riktigt stort, men vad trista affärer! Tom H&Ms utbud och category management på Tuna Park suger, lika så planering av parkeringsplatsen är helt kass.
Denna verkstadsindustri stad har helt enkelt förfulats och gjorts ogästvänligt i mina ögon.

Min kloka Lasse säger dock att det kommer att bli finare till sommaren, när jag ser alla blommor som staden planterar ut.
Men med de anpassningssvårigheter jag tampas med har jag hittills haft en jobbig relation med min gamla uppväxtstad.

Men sakta sakta märker jag att jag faktiskt börjar se staden från andra vinklar. Inte längre som en trotsig tonåring utan på något sätt mer balanserat.

Jag plockar guldkorn där jag kan hitta dem och känner en mildare vind ta tag i mig. Vissa dagar kan jag tom känna att en dag kommer vi kanske att bli sams igen, Eskilstuna och jag!

Lunch på Nya Gästis häromdagen!