Sällskap på vägen...

Det är nästan -30 denna morgon när vi tittar ut...men vaddå? Vi börjar bli vana. Vi ser "locals" motionera sina hundar med en uppfriskande cykeltur på vägarna som är helt täckta av blåis medan andra rätt och slätt joggar. Så vad har vi att gnälla om?
För den delen så var isen på vägen så kall idag att mina curlingkängor fastande i marken.
Men vi ger inte upp, vi är också ute, i korta stunder, lagom för att hinna uppleva det vackra och göra lite roliga saker.

Häromdagen provade vi skotern och körde fast efter 30 sekunder. Det tog betydligt längre tid att skotta loss den. Sen skottade vi av taket och hoppade i snövallarna. Det var mjukt för den fjäderlätta 1.5m pudersnön hade fortfarande inte packat ihop.

Denna dag ser vi helt plötsligt och magiskt som en Bruno Liljefors målning, tre fina orrar sitta och kura i ett träd. Ett antal stora korpar spanande vi också in.
Men den skock renar som fullständigt blockerade vägen roade nog oss mest idag. Att ta sig förbi dessa djur är inte det lättaste för så fort man gasar springer de med, inte undan utan alltså med. Att dessa djur kan vara tomma i bollen? Tänk tom värre än kor!

I den blå gryningen i morse har en hare besökt en ensam liten björk som står där och fryser!