I hate motionscyklar!

Nu är det slut! Det är bara att ge upp och kapitulera!

Länge har jag funderat var jag ska hitta min alternativa sport, i badminton, bordtennis, boxning? Ja vad som helst för att skaka loss denna vinter som inte riktigt vill ge upp sitt grepp.
Under mina dryga levnadsår har jag provat det mesta och idag imponeras jag av dem som vägrar att ge upp alla dessa gymsatsningar. Dyra snobbgym varvat med billigare Friskis och Svettis alternativ, alla lyckas de att sno åt sig våra slantar ångande av våra dåliga samveten.

Mina försök på gym under många år har för det mesta resulterat i både bortkastad tid och pengar. Ett gymkort kostar 6000kr och går man 5 gånger så är 1200kr/gång. Det har faktiskt hänt mer än ett år. Jag brukar besviket räkna om årskortkostnaden i hur många flaskor champagne jag hade kunnat köpa för pengarna.
Alla dessa satsningar bara för att döva sitt samvete till ingen nytta. Dessutom har jag grämt mig över att jag inte köpte champagne istället, jag hade varit mycket lyckligare med satsningen.
Jogging är bland det tråkigaste som finns. Yoga, pilates, powerplate raddan av alla aktiveter som jag utövat genom åren är lång men inget som har hållit en längre tid. Blir det tråkigt så går det bara inte.
Jag vet inte heller hur många gymping och yoga videos jag köpt som jag aldrig ens tittat på än mindre utövat. I december förra året köpte jag en ny stegräknare, för promenaderna är ändå det som hållit längst. Stegräknaren ligger i tryggt förvar i min handväska, oanvänd.
Jag är tillika trött på att se min uppblåsta men oanvända pilates boll som legat i ett hörn och tagit plats de sista 5 åren. En situp-manick finns där också, används mest som klädhängare. Gummiband och hantlar samlar damm och belastar mitt samvete.

Mitt sista hopp släcktes där uppe i Norrland förra veckan. Glada i hågen satsade vi allt på att få vara ute och streta riktigt mycket i naturen. Men icke, vädret satte P för nästan all aktivitet. För all del jag skottade mig visserligen svettig men att ha träningsverk i en arm ger inte mycket tillfredställelse. Inte ens utförsåkningen gav någon signal på träning även om det var himmelskt. Förmodligen snål åkte för mycket.
Mina enda trumf kort har varit promenaderna och cyklingen på ön, men där har jag ju inte varit denna vinter så nu är goda råd verkligen dyra.

Lasse tyckte att jag borde skaffa mig en motionscykel! Motionscykel? Hua! Finns det något tråkigare?
Jag tror vi är många som tycker så. Även bland de som har en, men ingen vill erkänna det, sedan funkar ju hjärnan så att den till varje pris måste försvara köpet. En motionscykel är ju inte billig precis, samt att hälsans bästa kompis kan man ju inte tycka är tråkig.
Men en motionscykel för mig har verkligen varit ett oacceptabelt alternativ i alla tider. Jag som under mina gym år inte ens kunnat värma upp på en motionscykel. Blä vad tråkigt.
En motionscykel skulle jag aldrig i livet köpa, det hade jag lovat.
En motionscykel är dessutom så ”Hallmark” som min vän Ma skulle säga. Så NEEEJ inte sådan över min tröskel!

Men som alla vet, universum kan inte tolka ett inte, ett aldrig eller ett nej. Hur mycket jag än stretat emot och vägrat, lika fullt är jag nu med en motionscykel.
Hur gick det till? Jag har inte den blekaste aning, kan inte påminna mig om att jag gjort en enda aktiv handling i den riktningen, ändå blir jag med en motionscykel! Tydligen är det så att vissa saker bara sker i laissez faire manér, energivirveln suger tag i en och så är saken fait accompli innan man vet ordet av. Alla har säkert upplevt sådant någon gång.
I mitt fall slutade skeenet i en motionscykel!

Så nu när alternativen har sinat och motionsmaran börjar plåga, finns väl inget annat val än att hoppa upp och börja trampa. Hjälp!