Vid 06.30 är de första semlorna samlade i disken.
Vid sju är kunderna i konditoriet för att plocka upp sina bullar för dagen!
Jag undrar hur många semlor det egentligen äts i Sverige en dag som denna? Jag själv kommer inte att äta en endaste! Inte för att jag inte gillar semlor, tvärtom jag älskar semlor men just idag räddar mig själv från att äta en. Det är dessvärre allt för lätt att det blir för många när man bor så nära den kära konditorn.
Jag provade i stället en grej som jag såg på ”Vad blir det för mat” med Per Morberg. Han menade där nämligen att den som lagar maten blir oftast inte hungrig själv. Doft och synintrycken gör att man blir mätt och faktiskt brukar det vara så för mig också när jag själv lagar mat. Å si det funkade i detta fall också.
Jag blev mätt av att bara titta på dem. Tänkte, vilken tur jag hade, att inte behöva äta en enda semla och ändå vara nöjd.
Tänk er själva, tusentals semlor och nästan alla på en gång. Helt ögonbedövande!!
För att inte tala om doften från alla dessa, luktsinnet får spader.
Det är inte snack en dag som idag att folk semlor när man ser alla semlor som ska ut.
Börjar jag sedan räkna in alla andra bagerier och affärer i Eskilstuna som levererar semlor till de ungefär 100,000 Eskilstunabor fantiserar jag lätt ihop att säkert 50 % av befolkningen i Sverige äter en semla idag, dvs 5 milj stycken. Wow!
Men jag med den där motionscykeln flåsande i nacken så känner jag mig fy hundan så stolt över mig själv för att inte behöver blotta min karaktärslöshet just idag.
Lasse och jag fick tillfälle att infinna oss vid bageriet vid sjutiden i morse för att forsla dessa små bakunder till semelsugna munnar över hela Eskilstuna.
För mig var en riktigt rolig övning och orientering i Eskilstuna denna tidiga morgon och förmiddag.
Vi levererade till banker, hotell, industrier och energiverk och flera omgångar till Mälarsjukhuset. Hela den anläggningen var som en egen liten stad. Är man inte sjuk eller har någon nära som är sjuk finns det ju ingen anledning att kryssa omkring i en sjukhusanläggning så för mig var det ett helt outforskat territorium.
Vi fick oss i en rundtur genom allt från fastighetsservice, apotek, infektion, barn och ungdomsklinik till akuten.
Det var inte alls jobbigt att springa i dörrar och trappor, en mer tacksam uppgift får man leta efter för var vi än kom välkomnades vi och dörrar öppnades utan ett ord. Tänkte barnsligt flera gånger ”Sesam öppna dig och vips åkte dörren på vid gavel.”
Det värmer också mitt hjärta att de barmhärtiga avdelningssköterskorna gömt lite skattemedel till semlor just denna dag, bara till barnavdelningen och akuten levererade vi 250 semlor. Jag kan inte tänka mig att alla dessa enbart var menade till personalen även om jag verkligen unnar dem en semla. Hoppades även patienterna fanns med på listan. Det är bra att skattepengar används till något som gör gott även i själen tycker jag.
En annan trevlig händelse var semelleveransen till min första arbetsplats Möbellås där jag en färsk programmerare jobbade under några vintermånader för snart 25 år sedan .
Det var många minnen som strömmade in från minnescellerna när jag klev in i varuhissen. Allt var sig likt, erhm det var förstås ett annat företag där nu, de tillverkade lås till båtar och inte till möbler, samt alla gamla pressmaskiner från 30-talet var borta, i lokalerna stod nu moderna rit och monteringsbord och personalen var inte i pensionsåldern som under min tid utan runt 20-30 något.
Men allt annat, atmosfären, industrihissen mellan planen, alla alltid tog i stället för trapporna, fönstren, färgerna ja tom lukten satt kvar i väggarna. Jag mindes plötsligt allt, min lägenhet 300 m upp längs järnvägen, kalla mörka vintermornar då jag vid sjutiden trött och frusen halkade i väg till jobbet. Hur lite jag tjänade, nästan allt gick åt till hyran, men vad jag kommer ihåg var livet roligt och lätt och allt gick som en dans. Jag var ung, bekymmerslös och vad jag visste redan då hade jag alla spännande livsäventyr framför mig.
Jag provade i stället en grej som jag såg på ”Vad blir det för mat” med Per Morberg. Han menade där nämligen att den som lagar maten blir oftast inte hungrig själv. Doft och synintrycken gör att man blir mätt och faktiskt brukar det vara så för mig också när jag själv lagar mat. Å si det funkade i detta fall också.
Jag blev mätt av att bara titta på dem. Tänkte, vilken tur jag hade, att inte behöva äta en enda semla och ändå vara nöjd.
Tänk er själva, tusentals semlor och nästan alla på en gång. Helt ögonbedövande!!
För att inte tala om doften från alla dessa, luktsinnet får spader.
Det är inte snack en dag som idag att folk semlor när man ser alla semlor som ska ut.
Börjar jag sedan räkna in alla andra bagerier och affärer i Eskilstuna som levererar semlor till de ungefär 100,000 Eskilstunabor fantiserar jag lätt ihop att säkert 50 % av befolkningen i Sverige äter en semla idag, dvs 5 milj stycken. Wow!
Men jag med den där motionscykeln flåsande i nacken så känner jag mig fy hundan så stolt över mig själv för att inte behöver blotta min karaktärslöshet just idag.
Lasse och jag fick tillfälle att infinna oss vid bageriet vid sjutiden i morse för att forsla dessa små bakunder till semelsugna munnar över hela Eskilstuna.
För mig var en riktigt rolig övning och orientering i Eskilstuna denna tidiga morgon och förmiddag.
Vi levererade till banker, hotell, industrier och energiverk och flera omgångar till Mälarsjukhuset. Hela den anläggningen var som en egen liten stad. Är man inte sjuk eller har någon nära som är sjuk finns det ju ingen anledning att kryssa omkring i en sjukhusanläggning så för mig var det ett helt outforskat territorium.
Vi fick oss i en rundtur genom allt från fastighetsservice, apotek, infektion, barn och ungdomsklinik till akuten.
Det var inte alls jobbigt att springa i dörrar och trappor, en mer tacksam uppgift får man leta efter för var vi än kom välkomnades vi och dörrar öppnades utan ett ord. Tänkte barnsligt flera gånger ”Sesam öppna dig och vips åkte dörren på vid gavel.”
Det värmer också mitt hjärta att de barmhärtiga avdelningssköterskorna gömt lite skattemedel till semlor just denna dag, bara till barnavdelningen och akuten levererade vi 250 semlor. Jag kan inte tänka mig att alla dessa enbart var menade till personalen även om jag verkligen unnar dem en semla. Hoppades även patienterna fanns med på listan. Det är bra att skattepengar används till något som gör gott även i själen tycker jag.
En annan trevlig händelse var semelleveransen till min första arbetsplats Möbellås där jag en färsk programmerare jobbade under några vintermånader för snart 25 år sedan .
Det var många minnen som strömmade in från minnescellerna när jag klev in i varuhissen. Allt var sig likt, erhm det var förstås ett annat företag där nu, de tillverkade lås till båtar och inte till möbler, samt alla gamla pressmaskiner från 30-talet var borta, i lokalerna stod nu moderna rit och monteringsbord och personalen var inte i pensionsåldern som under min tid utan runt 20-30 något.
Men allt annat, atmosfären, industrihissen mellan planen, alla alltid tog i stället för trapporna, fönstren, färgerna ja tom lukten satt kvar i väggarna. Jag mindes plötsligt allt, min lägenhet 300 m upp längs järnvägen, kalla mörka vintermornar då jag vid sjutiden trött och frusen halkade i väg till jobbet. Hur lite jag tjänade, nästan allt gick åt till hyran, men vad jag kommer ihåg var livet roligt och lätt och allt gick som en dans. Jag var ung, bekymmerslös och vad jag visste redan då hade jag alla spännande livsäventyr framför mig.
Det blev verkligen en glad semeldag! ..och något att minnas.
Semelbullar i kö i väntan på att förenas med mandelmassan och grädden!
Här forslas varma bullar!
0 comments:
Skicka en kommentar