Väl ute på ön och väl inne i huset kan jag inte sluta att flina. Vad är det man säger om sommarhus? Ställen där man får vara sig själv för en stund, ställen där man kan gömma sig för ovärlden för en stund, ställen man får ro, ställen där man tänker....
Jag har mitt vinterställe där jag bara är och kan inget annat, även om solen och värmen har gjort sitt yttersta för att försöka smälta de mängder av snö som vi har här ute, så syns det knappt. Jag är även glad att vi för någon vecka sedan tog jobbet med att skotta fram till huset för idag hade det inte låtit sig göras.
Det är gnistrande vackert, solen ger diamantglitter till iskristallerna som ligger på snön, kontrasterna är väldigt skarpa och man måste stundom blunda för att inte anstränga ögonen för mycket.
Jag drar i gång två eldar i mitt hus, i öppna spisen och vedugnen, inte för att det egentligen behövs, för husets alla fönster har redan tagit in solens värmande strålar, men jag eldar på i alla fall för att det doftar så mysigt varmt om vedugn och öppen spis.
Jag borde egentligen jobba, i alla falla göra klart det jag åtagit mig, folk sitter ju och väntar, men jag förmår inte att sätta i gång.
Jag funderar på att om jag inte skulle vårstäda och tvätta upp vinterns tvättkorog istället, innan alla andra kommer på samma sak och det blir fullt i tvättstugan. Jag funderar på att min granne har ett tjockt snölager på sitt växthustak, kan inte sluta tänka på det, jag borde gå och göra en insats, tror att skaren bär nu, hon kommer ju inte förrän till påsken. Jag funderar på att värma upp bastun och långbada hela dagen.
Nåväl, jag tror jag börjar med lunch på Värsan.
0 comments:
Skicka en kommentar