onsdag 28 oktober 2009

Oktoberkväll på Östermalmstorg



Östermalstorg by Pia Ehrenpreis

Så snart vi befann oss innanför tullarna, kände vi köpbegäret ta ett strupgrepp om oss men vi stretade emot och lyckades lösgöra oss endast tack vare hungern som för tillfället var större än köplusten.

En rätt kylig och helt vanlig vardagkväll vid nittontiden på Östermalmstorg. Kontoren har stängt, Hallen håller på att tömma sig på de sista kunderna, Åhlens har fortfarande öppet och bjuder till inköp och vi har fortfarande inte köpt något.

Vi hade just ätit och fikat bort några härliga timmar på Hallen och blev precis färdiga med vårt varande innan alla stressade människor sköljde in med sitt görande.
För att undgå den obehagliga känslan av sårbarhet över att inte riktigt ha fått kontroll över shopaholicen i oss stod vi ett tag utanför Hallen och kamouflerade oss i brottstycken av våra medmänniskors samtal.

"Varför skulle just han ta livet av sig?"

"Hej förlåt att jag är sen"
"Nej det gör inget alls, du ser stark ut!"

Vi  flydde in till mobilförsäljaren i hörnet för att komma undan alla samtal som vi inte önskade ta del av och trodde att vi där var räddade. Haha en mobilförsäljare knäckte oss inte  så lätt, desstuom hade vi inget behov av nya mobiltelefoner.
En halvtimme senare kom vi ut med nytt abonemang på 24 månader, en ny telefon, ett minneskort och en BlueTooth. Hade vi inte fått syrebrist och trots erbjudande om vatten där inne hos mobilförsäljaren hade han även lyckats sälja på oss förnyade mobila bredband.
Vad trodde vi om oss själva egentligen?


Hedvig Eleonoras torn lyser upp mörkret och inger hopp för morgondagen.


Den sista orken kopplas på i trötta fötter för att ila hem med middagen från Hallen.



Torghandlaren drar sin blomstervagn hemåt mellan bilarna.


Över östermalmstorg cyklande eller gående i all hast, grillens skylt inbjuder för en "life saver" på vägen.

Kakmonstret besöker Östermalmshallen


Efter en oanständigt sen lunch är det dags för sockerkicken i goda kumpaners lag.
Roberts coffee mitt gamla frukosthak har utökat sitt terriorium och därmed också bakelse och kakdisken.
En espresso och en  damsugare i form av en minipumpa sitter inte i vägen någonstans.



Botanisering bland preservatives


Vandring bland delikatesserna

Solen, en kompis!



Solen har lyckats med sin kamp emot molnen och regndimman och lyser denna sena oktoberdag upp lotsbåtar och vår tillvaro.

söndag 25 oktober 2009

Äntligen vintertid!


Segelbåtar i vinteridé på stranden öster om Alexanderudden

Sommaren är märkbart över, avtrycken efter sommarens alla gäster har antingen regnat bort eller blåst bort och den får säga vad den vill om sommaren och dess turister, jag säger i alla fall att det är skönt att de och spåren är borta. Det är inte av missunnsamhet eller att jag inte vill dela mig men sommaren här är som att leva i en hysterisk familj på gränsen till sammanbrott så lite lugn och ro med nära och kära är välkommet.

Det lilla samhället har blivit sig självt igen och andas lugn.
Alla känner återigen alla, man nickar och ler och man pratar lågt med varandra om vardagligt saker som man gör under lågsäsong. Till after work på Värsan under fredagarna klockan fyra samlas man för att checka av alla veckans samlade händelser och försäkra sig om att alla vet allt. Så är det bara och vi gillar att ha det så.

I morse vaknade jag nöjd över att ha fått sova 8 timmar i stället för de vanliga 7 och firande den återtagna vintertimmen med en TV morgon med frukost på sängen, lunch med väninna och en långpromenad kors och tvärs genom ön, under 2,5 timmar träffade vi inte enda människa.
Vintertid är inte så dumt det.


Vänner äter middag på Värsan


Kelly tar sovmorgon under varmt täcke


Tallbarr täcker den folktomma Trouvillevägen


På Oxudden har tången börjat flyta in



Alexanderudden sedd från öster

onsdag 21 oktober 2009

La Grande Finale...



Åkrarna ligger i grå dimma i denna tavla

Naturen ger oss en sista föreställning i ett fyrverkeri av rödoranga nyanser innan den klär av sig sin skrud och lägger sig naken i fosterställning där den hämtar andan under frost och snötäcket för vakna åter i vår och ge mänskligheten hopp om nytt liv.


Som en stolt grevinna låter sina pärlor falla som olyckliga tårar på den röda sammetscapen släpper lönnen graciöst sina löv på aronian.



Den mäktiga lönnen ackompanjeras av den klorofyll fyllda syrenen och den färgstarka aronian.
  
Lönnens stora löv bryts ljudligt från grenen och faller tungt till ett gulbrunt täcke.

Personliga val-ljuvligt och lyxigt!

Lasse kommer in till mig i arbetsrummet visar brevet med månadens personliga val från ICA kundkort och säger "Är det verkligen detta vi har i matkorgen?!"
Jag läser brevet och jublar!
Glass, te och röror, ljuvligt, lyxigt, spännande och storslaget ska det vara. Det är självklart det vi har i matkorgen!




tisdag 20 oktober 2009

När hösten är som bäst...



Det börjar bli lite kallt att plocka svamp, man får ha handskar med sig att värma fingarna medan man letar.

Men det fanns så mycket trattisar att det hanns inte med att värma fingarna emellan.
 
Faktum är att det finns massor med svamp ute skogarna i år, det är synd att inte ta en helgutfykt ut i skogen och hämta hem lite till vintern även om det är lite kallt.

Full fart, hundarna har kul när de springer kring våra fötter och trampar i svamparna.
11 liter trattisar och en svampmacka med gula blev dagens skörd. Vi var ute 1.5 timmar.


Igår hittade vi ca 3 liter svart trumpet.

Stretching ingår i Wilmas och Lasse jaktavtal.

Mackbelöning ingår också i jaktavtalet.

...och vi då, har vi något mackavtal? Pleeeease!

French fries-en underskattad delikatess?


Mina hemgjorda frites

Är våra frites billig skräpmat bestående av sladdriga bleka stavar av tomma kalorier som knappt är värd någon uppmärksamhet eller är frites en delikat smaksensation värd sin vikt i guld?
Min åsikt är nog att mja, frites är inget jag höjer till skyarna men som jag aldrig tackar nej till om den serveras.

Igår kastade jag mig ändå (av en ren tillfällighet faktiskt och det är pga Andreas) in i frites värld genom att försöka mig på att klä den där potatisen i något mer lyxigare dress än kokt.
Glad i hågen över den nya lökhackaren Alligator som visade sig klara av mer än att bara hacka lök, den klarar av att strimla också, (och det var detta som skulle demonstreras för just Andreas) började jag således att strimla potatis och därefter hetta upp olja.

Det jag nu vet om pommes frites tillverkning visste jag inte igår.
Det jag visste var att man måste hålla jämn hög temperatur och att de ska rinna av på hushållspapper kunde jag i egenskap av kvinna lista ut och det var ungefär allt. Resten av hemligheterna visste jag inte, exempelvis typ av potatis och olja.
Det måste vara en olja som klarar minst 160 grader, det gör jordnötsolja, rapsolja som jag använde var inte så bra, palmolja har jag läst ska vara bra men det är ju inte så nyttigt.

Här är recept för den som känner sig hågad att prova och göra rätt!
Kolla in Belgianfries mycket matnyttigt om pommes frites

French fries/Frites/Pommes Frites

1. Välj rätt potatis!

Förr ansågs det att potatisen skulle vara av fast sort som t.ex Bintje men idag väljer många lösare sorter som t.ex King Edward
Enligt de som vet om den lösare potatis sorten, efter förvällning får potatisen en uppluckrad yta som ger en fin krispig yta, samtidigt den förblir mjuk inuti.
Antar att det är bara att prova sig fram vad man gillar bäst.

2. Skala och strimla potatisen. (Obs! Alligatorn gör tunn variant typ stickor eller sk. strips)
3. Skölj i vatten och låt dem ligga i vatten ca en ½ h.
4. Häll av vattnet och upprepa punkt 2.
5. Förväll potatisen tills de är mjuka.
6. Häll av och torka med en handduk eller hushållspapper, ställ i frysen i ca ½ h
7. Hetta upp olja (helst jordnöts) och fritera först i 120-140 grader och efter en 10 minuters viloperiod i frysen så kör man på i 180 grader tills de är gyllenbruna.
8. Lägg de färdiga frites på ett hushållspapper en stund så de droppar av.
9. Lägg dem i en skål, salta servera.

Min anm: Verkar omständigt! Vill man absolut göra frites hemma, köp redan djupfysta och fritera dem en extra gång.

P.S
Om det mot förmodan är någon som undrar hur mina frites blev?
Min karriär som pommes frites friterare ser nog tyvärr redan ut att vara över och javisst ja smaken, ungefär som en fattig förort till London och hela huset stank som ett inpyrt gatustånd.

måndag 19 oktober 2009

Världens mest försynta middag...



Så oanselig och nästan blyg att man sällan kommer i håg den, inte att man glömmer den för det gör man aldrig utan att laga den. Det blir alldeles för sällan tyvärr, men nu är det säsong så det är bara att dyka in och rycka en nätpåse ur första bästa fiskdisk. Vi hade sådan tur att vi fick tag på riktigt stora och fina i den manuella disken på Hemköp vid Eskilshemplan, som dessutom hade stängt men en urschysst kille räddade vår kväll när han gick och hämtade.

En rykande het panna med vinkokta blåmusslor, moules marinières. Att bara smaka på rättens namn moules marinières får mina känslor i svall.
Moules marinières en klassisk fransk/belgisk rätt ja kanske rent av en nationalrätt, husmanskost i Frankrike som köttbullar och potatismos är i Sverige.


Älskade moules marinières

Att laga denna så försynta rätt men ack så läckra och lyxiga festrätt är lättare och snabbare gjort än att rosta en brödskiva.
Den tar ingen tid alls att förbereda, löken hackas numera supersnabbt medelst favoriten Alligator och vinet, vattnet och persiljan i med det bara och sist åker sedan musslorna i, koka 5 min och ja hur svårt kan det vara?
Det är verkligen fast-food på hög nivå om någon frågar mig? GI är det också om det inte vore för brödet då.
Sen är det bara att äta med fingrarna! Man tar ur den första musslan och använder sedan skalet ur den första som kniptång att fånga upp de resterande. Voila, bon appetit!

Vi äter våra musslor med bröd men i Belgien ursprungligen och Frankrike kommer den allt som oftast som moules et frites, ja alltså med pommes frites och majonäs.
Den serveras överallt, på vilket simpelt brasserie som helst och i helgen även i vårt hem.

Till de vinkokta musslorna severas vitt aromatiskt vin, en Sauvignon Blanc går bra.
Vill man lyxa till det så är en smörig Chablis aldrig fel, vi däremot föredrog en champagne till våra musslor och se det gick alldeles utmärkt det med.

söndag 18 oktober 2009

Konsten att hacka en lök...

Jag var som ni vet hos min väninna Pia på Gotland för en tid sedan och i hennes hushåll fanns något som jag inte kunde glömma! En lökhackare!
Ja det var ett himlans dunsanade och bankande så det skakade i väggarna men fort gick det och så slapp man lökiga fingrar.
När jag kom hem berättade jag detta för Lasse som genast blev eld och lågor. Jag vet inte om det var för att han djupt och innerligt ville underlätta sitt tråkiga arbete i köket, (ja ja det är hans lott i livet att hacka löken, nog om det) eller om det var för att hans obotliga prylintresse tog överhanden.

Strax därpå såg vi en otroligt smart lökhackare på TV, utan bankandet som Pias så vi hoppade genast i bilen och gav oss ut på på lökhackar-sök.

Claes Ohlsson av alla ställen hittade vi den ultimata lökhackaren, svenska uppfinningen Alligator, inte världens billigaste, 225kr  men efter att ha testat den vid matlagningen några gånger kan jag inte säga annat än HURRA!
Ett tips! Halvera löken och ta bort ett extra lager skal så behöver man inte trycka så hårt.

Kolla även in denna film om du är osäker, jag önskar bara att vi hade den i rostfritt  för den verkar vara något hästväg, men priset är runt 1200kr, man kan få 4 flaskor champagne för 1200kr lökhackare.
Jag tror jag väntar till Ikea har designat sin egen rostfria variant av Alligatorn.
Det finns även en vitlökshackare men vitlöken är så lätt att hantera ändå även om det luktar om fingrarna, så den pengarna kan man spara tycker jag. Vitlökshackaren kostar ca 170kr.




Kan inte låta bli att visa den här videon heller, säger bara USA!!!


lördag 17 oktober 2009

Mammas bullar går i arv...


Ibland känns det som nutidsvärldens jakt på nya smaksensationer och (mat)kickar får oss att bli fartblinda och till och med tappa bort det som en gång gav oss sådan tillfredställelse och som vi knappt kunde leva utan.
I dagens värld när allt ska masstillverkas och göras så lätt för oss stressade människor tar de artificiella tillsatserna alltmer överhanden i allt som vi stoppar i oss.

När jag idag tillsammans med min familj firade min syster och min systerdotters födelsedagar blev jag rent av salig över hur genuint och gammeldags en bulle kan smaka.
Det är nu inte den lyxiga världsmästarbagarbullen med allt möjligt gucka i jag menar utan den alldeles vanliga kanelbullen som jag är uppvuxen med, mammas bullar!
Men nu var det inte min mamma som bakat bullen, inte ens min syster utan min systerdotter.

Jag blir tårögd av tacksamhet över att denna dyrbara färdighet har slagit rot och gått i arv. Hur gammal min famlijs bullbakstradition är vet jag inte, min mormors bullar kommer jag inte ihåg då jag var fyra år när hon dog.

Mina bullminnen består av att min syster och jag fick lära oss att baka mammas bullar som de ska bakas enligt mamma.

Jag blev aldrig särskilt lyckosam i vårt hembageri men min syster däremot var desto mer framgångsrik och har lyckats så bra med bullbakstradition att hon lyckats föra den vidare till min systerdotter som numera bakar bullar som smakar som mammas bullar.
All kredd till min syster alltså och viken sinkadus, jag som varken har dotter eller son att föra över traditionen till.

Ja om jag ska vara helt ärlig så tycker jag nästan att min systers bullar var ännu godare än mammas så under min uppväxt tog min syster över bullbaket där hemma.
Jag vet inte vad hon gjorde med dem men de var mustigare och smakade alltid så mumsigt och det gör nu alltså systerdotterns bullar också.

Min syster hade också dagen till ära fiffat i ordning en alldeles förträffligt smarrig tårta till vår tårtkräsna skara. Ja hur galet det än kan framstå så är ingen i min familj precis tokig i tårta.
Hur tjusig eller liten tårta som än tillverkas så blir merparten kvar på tårtfatet, men den marängdröm av lemoncurd, passionsfrukt och hallon som min syster serverade gick åt precis som de av min syster smörbakade chocolate-chip-kakorna.

Kram och all heder till söstra min och hennes dotter!
P.S
…och syster som lite modest säger. ´Jag lyckas sällan med mina bakverk!´
…och så här i ba(c)kspegeln så var det kanske lika bra att jag inte blev kursetta i vårt hembageri.
Tänk er hur jag hade sett ut i dag med mitt redan väl tilltagna jag!

fredag 16 oktober 2009

Sing sing siiiiiing...



For the love you bring wont mean a thing

Unless you sing, sing, sing.....


Lovely Peter Jöback kommer med sitt elfte album 28 oktober "Eastside Stories",  ett album mestadels covers men som tål att lyssnas på. Låtar som Wicked games, Chris Isaak och många fler.

Första singeln ut är Sing, en låt av Travis som vi alla i Sverige hörde i början av detta århundrade.
Peter sjunger den tillsammans med underbara Kate Pierson, ni vet hon från B52's.
När man hör henne får man huvudet fullt med...Love shack, baby love shack....

torsdag 15 oktober 2009

En klubba hos tandis!


Tänk att det har blivit modernt med belöning hos tandläkaren igen. Barndomen sveper sitt luddiga täcke över oss igen, jihooo! Men i stället för bokmärken och klubbor får man nu blommiga blå isskrapor. Ja det är inte de små valparna som får dessa fina presenter utan vi vuxna! Det är ju helt fantastiskt, heja Folktandvården.

Fast egentligen, om man nu återigen får belöning hos tandläkaren blir jag nog ännu gladare om jag blir erbjuden en klubba.

onsdag 14 oktober 2009

Det spökar visst...

Det har häpnats och ojats i media över Michael Jacksons nya låt This is it som släpptes i måndags i USA.
Det visade det sig att det inte alls var tal om någon ny låt, tvärtom det var en urgammal låt som skrevs redan 1983 som då hette I never heard och som gavs åt en kvinnlig artist som heter Safire i början av 1990-talet. Men det var ändå Michael Jackson och Paul Anka som skrev den.
Vid tidpunkten då 1983 stal MJ demon men lämnade tillbaka den efter påtryckningar av Ankas advokater dock efter att ha gjort en kopia med inspelning med sig själv, vilket så här några månader efter MJs död visar sig bli en lyckoträff för Paul Anka.
Vilken tur och hurrey för mr Anka som nu får 50% av intäkterna och och jackpot för Anna Anka som nu kan shoppa ännu mer som hon själv uttryckte det.

Vilken cirkus, inte konstigt att Michael Jackson nu börjat spöka i sitt eget hus, kolla in detta!




Förresten låten This is it, en trist och ointressant historia från ja 80-talet och hade väl passerat knappt som en axelryckning om inte det varit för just en eh..Michael Jackson-låt och att han defakto inte längre finns med oss.
Lyssna på den på http://www.michaeljackson.com/

tisdag 13 oktober 2009

Fallen vanity...

Flärden och fåfängan kräver sina offer, nu tänker jag alltså på våra jeans, inte nog med att jeansen innehåller gifter som får oss att må sämre fysiskt än vi redan gör med alla kemikalier vi utsättser oss för och får i oss dagligen och ännu värre är att de allra fattigaste som tillverkar dem för oss får sitt dricksvatten och luften förgiftat vid tillverkningen av jeansen.
Nu får även vi ännu mer kli och skorpor i akterspeglarna av att vi inte ska tvätta våra jeans på minst ett halv år.  Se artikel nedan!
För ordningens skull bör man kanske kika in även denna artikel om jeansens ohälsa för oss eller inte.

Jag kommer ihåg en gång för ett år sedan när min väninnans nu före detta kille kom hem och visade upp sina nyinköpta 2000-3000 kronors jeans och stolt berättade han inte tänkte tvätta dem på minst 6 månader för då skulle de skulle bli sååå snygga, jag trodde det var ett skämt och blev ännu mer övertygad om att allt går att sälja med mördande reklam och vår fåfänga gör att vi köper hela rasket bara vi tror att vi får en snygg häck av jeansen.

Nu ska jag inte moralisera över alla som bär jeans det är ju upp till alla och en var att bestämma det, har ju själv köpt mitt första par sedan 1994, till mina vänners stora häpnad!
Men vore det inte dags att börja tänka till lite på detta högkonsumerande av jeans och att jeansbärandet näst intill är gjord till en religion? Det finns ju faktiskt andra alternativ, ekologiska jeans till exempel eller inga jeans alls, jag har ju uppenbarligen klarat mig jeanslös i 15 år och jag har inte gått naken.


Artikel ur DagensPS.se 13.10.2009
Han "fick bölder i rumpan"


Nu är det inne att bära skitiga jeans. Cheap Mondays grundare är inte längre så road av modet. "Jag fick stora infekterade bölder på rumpan", berättar Örjan Andersson för Aftonbladets nätupplaga.


Tvätta inte jeansen på minst ett halvår. Så lyder rådet från stora jeansföretag, som i stället tycker att klädplagget kan stoppas i frysen eller vädras. Husläkaren Carola Lidén, som är professor vid Karolinska institutet, säger till Aftonbladet att klädlössen i och för sig dör då - men att smutsen är kvar. Örjan Andersson, mannen bakom populära Cheap Monday, fick visserligen ett par snyggt slitna jeans genom att inte slänga in dem i tvättmaskin. Men han fick betala ett högt pris. Han fick ont i baken - "stora infekterade bölder" för att han gick omkring med de trendriktiga jeansen. "Jag hade dem på mig i stort sett varje dag i ungefär ett år, till slut började det klia och göra så ont att jag knappt kunde sitta. Jag var tvungen att gå till läkare och få penicillin för att bli av med bölderna", berättar Örjan Andersson för aftonbladet.se, som konstaterar att otvättade jeans även kan ge upphov till utslag och klåda.

Humanity for all...



foto: Tintinstyle.se
När man ligger sjuk får man planera dagen noga för det är inte så många saker man orkar med och dessa få saker ska räcka hela dagen. Man får lägga upp tiden på ett sätt att orken räcker och tiden inte blir för lång till Lasse kommer hem.
1. Glo på TV, Nyheter och väder, konstaterar att det är fortsatt kallt och kallare ute,
Efter Tio med Malou om hur man vinterplanterar i krukor så att inte växten fryser i hjäl, sen är jag fed up med TVn.
2. Dags att läsa tidiningen
3  Surfa på nätet.
4.Ett uppfriskande samtal med en god vän, dvs om den goda vännen har tid med ett långt samtal.
Jag hade sinkadus i dag. Jag fick ett par riktigt goda skratt på morgonkvisten och en hel del matnyttig att sysselsätta mig med under resten av dagen. Tur som en tok har jag med så goda vänner.

Under vårt samtal gick vi bland annat igenom en partykväll på Stureplan.se, Anita och Marianne har visst varit och gjort stan osäker igen! Så kul med fotografer med bra humor och vem sa att man inte kan gå ut om man fyllt 40?
Kom igen 20 taggare när ni fyllt 40 och se som ni pallar trycket, det gör Anita och Marianne nämligen (som egentligen heter något annat)



Humantity for all- armband är något jag blev tipsad om under samtalet med min goda vän och naturligtivs tingar jag för ett på direkten, inte bara för att det är ett läckert armband i läder som man virar 5-6 varv runt handleden utan för att det främjar något gott också.
Armbanden är ett välgörenhetsarmband, av inköpspriset går nämligen 20% till Röda Korset och 5 % till Environmental Organisation , Al Gore kommer väl  alla ihåg? Han har också fått Nobels fredspris för att han vill gott till inte bara alla människor utan hela Tellus.

Armbanden finns att köpa för en överkomlig summa, ja förstås hos Systrarna i Handelshuset i Saltsjöbanden, where else? Om du inte bor i Saltis ta en omväg alt. gör en utflykt till denna butik för det är det värt!
Ok har du verkligen inte tid men vill ha ett armband i alla fall så finns de även att hitta på nätet som t.ex  Nelly.com och Tintin Style.se

...och nu är orken slut för denna gång, dags för huvudvärkstabletten och sömn.

Burr vad kallt!


Vinden drar vita gäss på havet och vågor mot stranden vid strandpromenaden mot Visby

Helt plötsligt blev det höst, ja nästan vinter rentav. Jag hann inte riktigt med i svängarna, var det inte fjorton dagar sen som jag fortfarande gick utan ytterkläder?

Jag ser på väderleksrapporterna och ser hur kvicksilvret sjunker alltmer, jag ser hur det blåser nordostlig vind ute på Sandhamn med endast ett par grader varmt och jag tänker att mitt hus står där vid vattnet och tar emot den värsta vinden på hela året, höststormarna och att jag borde vara där.
Jag brukar vara där när det blir så här kallt bara för att hålla koll och vara med när det blir dags, men det är jag inte nu, för jag hann inte med.
Rätt vad det är kryper temperaturen under nollstrecket under nätterna och då måste vattnet tappas ur. Det får man inte missa för då blir det jobbigt till våren, fast å andra sidan det händer nästan varje vår att något ändå fryser sönder.

Jag ser att på TV att på vissa ställen i norrland sjunker temperaturen ner till -20 under nätterna, är det verkligen möjligt? Burr!
Vilken tur att vi inte är i stugan i norrland nu för då hade vi definitivt blivit utan vatten.

För bara några dagar sen var det fortfarande rätt behagligt på Gotland, det blåste men det var sydliga vindar så det gjorde inte så mycket. Idag blåser det nordligt med regn även där.
Jag struntade i att gå ut alls idag, jag struntade faktiskt i att ens kliva ur sängen, dels för att jag är vrålförkyld och dels för att det inte känns riktigt meningsfullt att trippa omkring i blåst och regn utan pälsmössa och jag vet inte var min är.


Skuggorna var långa men solen sken så vackert ändå för några dagar sen på de numer folktomma gatorna i Visby.

Visby hotell har nästan helt hamnat i skuggan.

Den bästa tiden att bo på Visby hotell som jag gjort många gånger är under vintern. Jag tycker om stämningen och lugnet i det medeltida packhusets kryssvalvdär under vintern, med levande ljus och den sprakande brasan i vinterträdgården. Rummen är fantastiska och rummet högst upp har ett jacuzzibad i tornet.
Vill man ge sig själv eller sin älskade en present så är detta den bästa presenten. Jag har firat åtskilliga av mina födelsedagar med en natt eller två här.


Stranden utanför Snäck, solen sänker sig ned i havet och flygplanen skårar himlen i sina färder mot.. ja vem vet?

söndag 11 oktober 2009

En ny hamn eller inte...



Det är lätt att drömma sig i väg till forna dagar när man ser detta fiskeviste i Nyhamn norr om Visby ett stenkast från Lummelunda. När och vem fiskade här? Yrkesfiske, sommarfiske? Vem fiskar här i dag? Fiskas det alls?
Vad jag får veta är att gårdarna runt omkring Lummelunda hade sina fiskebodar här så jag antar att det var fiske för familjens försörjning som gällde men så gamla som jag tror är inte bodarna, ingen av bodarna är tidigare än 1930. Så där är sprack mitt drömmeri om århundranden av spännande fiskehistorier.
Fast ändå, hela fiskeläget ser mycket äldre ut och i Skomakre gårdbeskrivning, den Skomakre som alltså Pias hus tillhör berättas det att här fiskades så tidigt som sent 1600-tal. Även till Pias hus hörde en av dessa fiskebodar till, men det försvann i något arvsskifte. Synd för jag hade inte haft något emot att tillbringa en spännande natt i Nyhamns fiskeläge.
När man ser gistvallarna eller gistgarderna med det övergivna nätgistrern kändes det ändå som fiskets storhetstid här sedan århundraden är förbi.


Nätgistren står som spensliga övergivna sklett utspridda på vallen i väntan på nät som inte längre behöver rensas.



Här står ljugarbänkarna tomma och trycker mot väggarna i sjölägen i väntan på fiskare som inte längre samlas för att laga sina nät tillsammans.



Jag hoppas ändå att dessa bodar lite då och då får besök av sina ägare som vårdar dem ömt.
Related Posts with Thumbnails